allt du lyfter in i ditt hem skall vara ditt förtrogna ej giva dig splittring
tretton dagar
nätter
vandrade de
barnet vandrar tolv ringar
tonande
ljuder
själen
barnet är tonåring
jag lärde mig vilja, lärde mig gå, lärde mig tala
snuddade vid tanken
tretton
en stav står rak
en halv åtta andas nära
närmre andas vinden denna trea
halva åtta
vad ser du i det denna omfamnar staven
staven lyfter
seglar in i lucas hand
in i mercurius hand
jag läste ord vilka omfamnar tretton och så många bilder stiger upp
bilder vilka jag nedtecknat
så
läser jag
samt möter bekräftelse
det jag i djupet av mitt hjärta bar fram
i det du läser en bok för barnet
kan du samtidigt befinna dig annorstädes
boken är ditt stöd
ja – ett slags bokstöd lutar du dig till
läser du själv boken för att sedermera
se
de
mera
berätta sagan/boken för barnet med barnet kan du ej vara annorstädes
i det du läser sagan med öppet sinne
stiger bilderna upp inom dig, detta är de bilder din själ rör sig i
naturligtvis är detta beroende av att sagan lever i en oöversatt otolkad skrift
att sagan ”bara” är nedtecknad så att säga rakt upp och ned. i denna oöversatta otolkade saga lever urbilderna, arketyperna så är det; hur dessa ser ut är beroende av din betoning
låt oss säga att du övar dig i sagan
så är du redo
redo att
det är dags bjuda in barnet till denna festmåltid
du kanske har bett elden till synlig rörelse
elden värmer er
du kanske har bett ljuslågor till
dessa eldväsen skimrar edra ansikten
ni sitter tysta en stund
en knappnålsstund
du har ett sagopaket i dina händer
ser du
kuvertet av linneväv vit
stämningen är
förväntan
inväntan
barnet upplever din stämning
så faller den första orddroppen
det var en gång
därmed viker du försiktigt
för
sikt
upp den första fliken
barnet följer med blicken varje din rörelse
vad är det du gör
vad är det du gör i detta berättande
vari du är helt närvarande
jo
du andas sagan
in i barnet
du andas andebilder in i barnsjälen
i sagor kan du se mytologiska gestalter
andas
blåsa
energier in i eller över människan vilken vänder sig till dem
vi kan säga att alla dessa väsen – elementväsen är av sagan komna
därmed talar sagans väsen till dig
sagan säger;
jag är nycklarna till dina skatter
var gång du kallar
låser vi
tillsammans
upp skrinen
sagan är en förberedelse till; är en groendeprocess
är det bönen är – förbereder – bön: barnet önskar närhet/näring
bönen kan du ej lära
jo visst kan du lära dig rabbla böner både baklänges samt framlänges – frågan är huruvida du är närvarande i detta.
bönen kan du ej lära –
bönen är hjärtsång och boken läste dina andeföräldrar
innan de lade dig i jordevaggan
och där i skyarna
vid elden nynnar kvinnan från skyn – himlakvinnan
bokens bladvingar
och du kan höra den ty den är närvarande ej annorstädes
och i det du vandrar med bönens hand
omfattandes
din
så vandrar ni in i den största sagobokens förverkligande; universums kärlek
i människodalen kan det byggas hinder
byggas fördämningar
byggas murar
vilka ger sår
kärleken helar såren
därmed återvänder hindren in i skogen
det växer
en trädlund
i skogen
hinden
betar i
ro
fördämningen återvänder in i floden
murar in i marker
se det bävern skapar till vattnens levnad
och kärleken
kan
”till och med”
lyfta hela människodalen
aftonen
vandrar
stillnar vid floden
livsfloden
bär en korg
en vaskpanna
böjer sig in i
lyfter korn
guldkorn
strör kornen i ängen
guldbladblommor
skrider
vida cirklar
fria
här har jag levt länge närmare bestämt i evighet
vilket jag önskar var evig;
evighet greppar om/håller fast
evig andas föränderlighet oändlig skönhet i skapande helt utan att överge urhjärtat
ibland ber jag mig vingar till eller en vind vilken lyfter mig härifrån
träden har sett mig alltmer böjas av oken jag lagt över mina skuldror
stenar har lyssnat lyssnar till min närhet
undrar
kan ett liv växa in i väggarna
om ett hus har rötter har dessa nog växt in i mig
ådror
dialys
och jag förmår ej slita mig loss
och varför skall jag
ja, varför skall du
hör du skallen ljuda
upplever du rävens darrande kropp
skälvande regnets droppar
pärlor
på gräs
spets
väter rävens torra strupe
bytet
är räven
räven är
bytet
spring bort byting
bortbyting
de bytte dig mot en daler
skallen kommer allt närmre
varför
varför skall jag
du har gömt dig
för ådrornas
rörelse
se droppar sjunka in
vik undan ridån
lös gräsets bundna form
se tyllgardinen mjukt röras av vind
en fläkt av ande
i dina ögon
skallen tystnar
räven nosar
vädrar
fridsstilla
hör droppars klanger
jag ser ringarna på vattnet
ser dem bli fler och fler
ringarna har ej brådska
lugnt följer de
händelsen
förloppet
jag sitter i mitten
lyssnar utåt
vid stranden når jag kornen lagda
andas kornen
i begrundan andas jag in
mig
så är det
det är ej de stora rörelserna vilka alltid bringar bud
tillåt ringarnas rörelse
se huru ringarna
visar sitt väsen
vad ser du
jag ser delfiner
jag hör delfiners sång
*
I lunden
Trädlunden
Sitter ett kvinnoblad
Hon föll ned från
En gren
Av
alla grenar
spelar på silverne
strängars
klara
trädlunden viker undan blad
bäcken flyter med vinden
ormen ringlar
vattendraken ringlar
fjällen tindrar i solen
följ mig
följ rörelsen
kvinnan reser med bäcken
ser träd lägga sig tillrätta
ser pärlande päls
ser vita tänder
glittrande ögon
kom
låt oss spela plockepinn
gång efter annan
gör de så
glitterögon ler
nu har vi övat varsamhet nog
lägg din kvinnoskrud här
stig in i skruden jag giver dig
och kvinnan är en bäver
bävrar dyker i bäcken
är bäcken
följer strömmen
lyssnar
fäller ej blad
fäller träd
plockepinn
de bygger en damm till skogens leverne
till vattnets leverne
och i dammen andas ringar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar