så flög jag in i nattvindan
natten var en kvarn
kullen där kvarnen lever
öppnade händer
kvarnforsen ljöd stark
foror kom från när och fjärran
mest med säckar av jute
av gjort
de stora kvarstenshjulen
ljöd
malde skal av korn
pudrade innandömen vita
tidszoner
tids sonater
tid
en stund
en plats
understunder
överstunder
väver samman
stunden i den mänskliga tiden
är
lång
i den gudomliga tiden
är detta lång
skeende;
ser du
snöflingan
smälta
på
i
din hand
droppen sjunker in
upptar din hud
i
skimrande
*
teknik
tekniker
det finns många upptänkliga tekniker
är teknik teologi
övande inkännande
upplevande upptäckande
utforskande
förberedande
är teknik teori
tag det du tänker in i dina händer
fungerar det i gärning
då är tekniken samt teorin sammanflätad i fungerande verklighet
är teknik –
är teknik summan av erfarenheter
är teknik
trumlade stenar
sumerisk dans
sufisk dans
förundrad har jag sett dem cirkla
solar i universums hav
vita
elfenbensskivor
det jag ser i det jag nedtecknar elfenbensskivor – hur kan detta vara elfenbensskivor ty det jag ser är i storleksordningen av stora gongongs
så vackra är dessa elfenbensskivor och jag ser ljus skimra igenom
just igenom
i det jag nedtecknar elfenbensskivor upplever jag sorgsenhet
vilket ej är det jag skrivar är sorg.
sorgsenhet ligger nära smärta
i gryningen står de stora gråstenarna
gråskuggorna
den läderartade huden andas vandringsmantlar
damm
gråskuggor stå vid savannens vattendrag
hon håller upp smycke inför månmoders ansikte
gläds inför budet
smycke glider mellan fingrar
de stora gråskuggorna står vid savannens vattendrag
vattensmycke
solvingar purpurerade
rör vid vattenpärlor
snablar
suger
solvatten
en vind
något rör vid savannträdskrona
en våg av de stora gråskuggorna
klarnar
elefanter lyssnar
skenar
marken gungar
gungfly
röddamm virvlar
gaseller
zebror
flyr
flyr med fåglar
allt är
gungflyende rörelse
elefanter skriar
skriet virar sig in i mitt hjärta
ett skott
tystar
en hand lägges hårt över munnen
sliter tvärt av rörelsen
ett
skott
tystar
allt
smärtan paniken skräcken genomborrar mig
en dov duns höres
röddammet faller still
still
en sörjande slöja skingras över nedfallen kropp
de
stjäl
betarna
savannen darrar i en utdragen suck
azaleor fäller kronblad
akaciaträd gråter
bärnstensögon
flocken vandrar
med en kroppslöst i hjärtan
savannens kvedosång
ryser jägarnas dåsande ögon
dvalsömnen slås upp av sörjandevåg
kvalosången stiger ur deras strupar
de
jägarna
skänker åter det de stal utan löfte
det stora djuret reser sig upp
skakar av sig
skingrandeslöjan
flocken vandrar
till vattensmycke
och jag vet att den elfenbensskiva jag ser
är
av haven
är snäckblad
givna
givna ur hennes vida händer
soltonen väcker
nejdens sovande marker
hudar doftar mjukvaknande
ser dem
snurra
vita solar
med vänster hand lyftad tar de emot
strömmar
gudomsorden in
med den högra handen sänkt
vattnar de jordarna med
gudomsorden
vita
snurrar de
snurrar de i medvetandeljus
så fjärran
så nära
i
lugn skönhet
stiger färger
färger fram ur vita
cirklar är de
ringar
och kanske
andas de in markers själsdamm
andas de in markers själsdamm i hjärtsjön till rening
och är allt detta damm de samlade stoffkornen
erfarenheterna
vilka är
teori
teknik
teologi
så låt denna teknik vara transcendent
transparant
endast i det tillståndet kan dina ögon blomma i skimrandet
vilket skingrar
molnens tyngder
vak upp
stig upp4res dig
stig in i
sjöflodens nyckelring
*
hur kan ton
samt mått/viktenheten ton vara i gemensam ordvagga
kanske av denna enkla anledning
vikt
enhet
och hur kan vikt och tyngdmängden vikt vara i gemensam ordvagga
de är i den vaggan ty deras gemensamma betydelse tonar in
av vikt enhet vikes bladen ut
solpenslar
målar
dagens källådror
månpenslar
målar
nattens källådror
källådror mötas
i tempellundens
trädsalar
däri träd är skrudade med silver samt guldblad
däri
kristalltoner
är drömfjärilars
rörelse
vilken kysser
dina ögons brunnar fria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar