sömn
vad är egentligen
sömn
är sömn
sömnblad
dessa blad larver puppar in sig i
lindar in sig i samt spinner
vita cirklar
sömn vad är egentligen sömn
är sömn ett tillstånd inom vilket du stiger in i din individuelle kärna
med andra ord ett tillstånd inom vilket du avskiljer dig från ”individmassan” – det stora hela skulle jag likna denna bild jag ser vid eller med ett skeende – med något
minns att i min värd är något ett skede vilket försöker bli något utan att vara detta den söker bli ty kärnan är genuin i hjärtäpplet
nåväl skulle jag likna detta vid något blir det sköldpaddan vilken drar sig själv inom skalet – instiger i sin egen ö –
eller snigeln vinbärssnigeln – du behöver helt enkelt avskilja – vila dig från det stora hela – från masspåverkan
du har behov av att utröna påverkans motsvarighet mer tillsvarighet i ditt hjärta
är sömnen sömnad/söm
det är väl en god bild; sömnad
sömnad är till sammanfogande av delarna – fladdrande delar, ja – även i det du broderar/utsmyckar
tyget ser jag
ser tygets hela vandring från begynnelsen fram till skräddarens sömmande
ser hur han hon ritar upp mönsterdelarna, mäter – avväger samt klipper. delarna – bitarna har en förmåga att glida isär. skräddaren anpassar passar in delarna samt nästar dem samman. provar och i det dräkten passar sys den samman med finstygn, bärande sammanhållande. jag kan också se ett fönster öppnas samt delarnas dans – virveldans. ja, sömnad är en god bild för sömnens behov – jag avser dina sömnbehov. har du ej lyssnat hamnar du inte raskt men tämligen raskt i ett trötthetstillstånd. däri du ej når ditt inre eller dig själv, däri du ej upplever helheten, du befinner dig i ett slags förvirringskaos däri allt flyter samman till ej en helhet mer en grynig dimmassa.
sömnen är ett vackert viloblad
sömnblad
innehar vi ej förmågan att skåda oss själva i ljusauraandning
kan vi hela oss - helas vi just genom skådandet instigandet i alltets skönhet
skönhetsgrunds mening
därigenom - i det detta ej är en uträkning - omfattar omfattas vi av ljusauraandningen
*
(pärlemorsnäcka)
när ljuset mattas lyfter jag ögonen i insikten av
våra kroppar gråter
i instängda
våra kroppar är
kärilar
givna
i
kärlek
viskandes kärlek
smärtan är färdkosten
tårar stiger
ur torkad brunn
ansikte
randas
är bäckens strömmar
tårar
är hjärtats andning
ser du snö
kristaller
tårar
smälta
snöstjärnor
kristallriken
hon vandrar i snöängders dunhänder
tysta mjuka
en korg av snö bär hon i vänster armveck
med högra handen strör hon glitterblad
marker
andas
gnistrande
klarhet
molnfärdare breder ut snöfäll
hon sätter sig under snöträd
sländan snurrar
hon spinner snöull
molnfärdare
följer
sländans
rörelse
tråden
vad skall ske med tråden
jag följer dess väg
svarar hon
när ljuset mattas lyfter jag ögonen i insikten av
våra kroppar gråter
i instängda
våra kroppar är
kärilar
givna
i
kärlek
viskandes kärlek
i natten flöt röda johannesörtens olja
och ängen
är i denna stund
en öppnad
pärlemorsnäcka
vem är du skimrande pärla
ängen
jag
livet
vi är
pärla
och hon stiger ur
julrosen
och hon möter honom
i dessa öppnade pärlemorblad
vars vinge de är
de älskar med varandra
i
ljusvärmeandning
brister ut
i himlarnas
stjärndiamanter
där de är
ser de in i nattens midnattsblå
stjärnhav
*
jag har alltid sett mig ovärdig – i meditationen steg en bild så vacker fram eller viskades; heltoner har behov av halvtoner ty halvtonerna skänker heltonerna möjlighet till fyllnad
… det är
vackert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar