det landade en gång ett korn
i havet det vida
det hav vilket är samt icke är
öknarna
andas vågor
kornet vaggas i havet
havets vågor sveper djupen
bottnar
bottnar du
korn vackra korn
och havets botten viker bladen
runt kornet
kornet är en pärla
ur vaggandning
kan droppar växa på stranden
naturligtvis kan droppar växa på
stranden
i strandens händer
sant är det att en del möten
slutar innan de ens börjat
ser du
i begynnelsen
steg de alla upp ur havet
hon vaggade dem alla i sina
händer
i grottan med de vackra målade
bilderna
cinnoberbilderna
kornen
kornen var det
manifestationer av drömmar
ser du
det vilket är verkliga möten
manifisteras i fysiska
konstellationer
de vilka ej är möten
är
låt oss säga stjärnfall
vilka pudrar markerna med
stjärnstoff
dessa möten är korta
stunder i livets stora stund
de kan skänka glädje då de visat
den mening de innehade
den meningen var just det
droppen skänker
i den stund solen möter den en
mulen dag
ett ögonblicksgnistrande skönhet
ej ett varaktighetsdjup
visst kan droppar växa i
strandens händer
sant är det att en del möten
slutar innan de ens börjat
det är bara det att slut är en
non existens
se magikern vilken tager en
blomma i handen
sluter handen runt och blomman är
en näsduk
upprepande gör magikern denna
gest
och den ena gestalten efter den
andra avlöser varandra
avlösa är att skänka vila till
den trötte
giva andrum
så återkommer blomman
ty allt var skrivet ur samt av
denna blomma
det möte vilket ej tas emot
den hand vilken ej möter
den ena vet den andre flyr
det mötet är denna droppe
havet spolar upp denna droppe
havet planterar denna droppe på
stranden i strandhanden
droppen slår rot
fäster meningen in i börd
in i kommandetima
ty dessa händer behöver varandra
det hål vilket är blivet
viskar ständligen
oavlåtligen
se groddens spirande
detta spirande är längtan
kan droppar växa på stranden
javisst kan droppar växa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar