så är det
lika fort som de satte ned
dynorna
vare sig nåldynor stolsdynor
eller sovdynor
lika fort lyfte de stilla
vindarna fingrarna
visst fanns det
visst hann det bildas
fotgirlander
och det var kanske dessa vindarna
rörde
andades in
dofterna
ty vindarna vet
dofternas
vägar
till synes suddades de
girlanderna ut
kanske månget öga trodde dem vara
girlanderna
ormar
livslånga
ökenormar
hon bar en krona
liknandes en kobra
blickade med genom trängande
blick
såg bakom
såg in
såg det kommande i det gångna
såg de trenne bladen mötas
i ett
hon frånsade sig aldrig
endera riktningen
hon levde i
an
svar
till synes suddades spåren ut
lika fort som de satte ned dem
dynorna i sanden
i dessa nästintill brännande
dyningar
sanddynor
så var spåren suddade
ytligt sett var de suddade
inom sanden levde rörelsen kvar
så är det ju
en cirkel medsols en cirkel
motsols
i harmoni möter dessa cirklar
varandra
i den punkt vilken kan benämnas
mitten
och
kanske
är denna punkt
mitten
fjärilens kropp
fågelns kropp
så är dessa cirklar
kolibris vingar i rörelse
så är det
dessa begav sig ut i öknarna
öknarna med den röda sanden
dessa målade kropparna med vit
lera
de hade sett flockarna linda vit
lera runt sig
rulla
rulla kringla
i hettan att gräddas
i svalkan att kylas
de hade sett flockarna linda lera runt sig
lera blir ofta vit i det denna
svalkas
torkar
de hade sett
hade hört flockarna linda vit
lera runt sig
just till svalka
därav denna hudmålning
den röda sanden är kanske den ton
vilken i enkelspråk
utan termer
utan termiter
benämns rost
rost röd
vandringen bar dem till de röda sandstenbergen
vandringen
en övning
i att ej sjunka in i hägringarnas
framfart
ej hägrar
hägringar
så flimrande är allt i solens
brännheta panna
sandrök
solrök
nåväl
dis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar