thujan skänker dig
den styrka du tappat
den styrkan är kraftens energier
vilka ständigt regnar ned
överallt
vem kan läsa orden skrivna i
denna labyrints gångar
vari det gångna ekar i thujans
ansade former
vandra i dessa gångar
andas in de djupt gröna tonerna
vem kan läsa orden skrivna i
dessa stenars lagda former
se dessa stenars mjuka runda
havet smekte dem ej runda
fotblad gjorde så
gör så
vem lade den första stenen
och undrar du icke hur dessa ord
kunde skrivas
på dessa stenar
undra icke
ty undren upphör aldrig
stenarna förtäljer dig
varje nedslag
detta är icke det nedslagna
stiftet
ej det nedslagna ögat
den nedslagna blicken
och är denna blick nedslagen är
denna blick en mötesblick
varje detta nedslag är ett möte
är
en anklang
och anklangen de upphör aldrig
den vidgas
ja, anklangen
nedslaget vidgas
i universum väver trådar kärleken
den vilken slött blickar ser icke
orden
den kan läsa orden vilken släpper
den egna tanken om mystik
mystik viskas ty det skänker
spänning i en annars uttråkad tillvaro
hur stenorden kom till
är ej en främmande mystik skriven i formler
vilka förvirrar
förirrar mer än
skänker den eftertraktade
kunskapen, mystikkunskapen
i det den egna tanken släpps
kan du iakttaga med ett öppet
hjärta samt genom detta se
den medvarandes hjärta
därigenom kan du läs orden
skrivna i denna labyrint
sant är det att övande behövs
lära läsande behövs
just på grund av den egna tanken
därigenom är dessa formlerböcker
på sätt och vis av godo
ty de ”fångar” tanken
håller tanken i hand
ser du
den enda mystik vilken här är
är just att vara varandras
hjärtan
och det är egentligen
ariadnetråden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar