det är konstigt
hur livet kan
vända
från samvaro
sam
varo
var det samvaro
nåja det vilket kallas samvaro
till enskildhet
enskildhet i ett skeende jag ändå
vet är helhet
vari enskildhet icke existerar
enskildheten
är ju en tankeillusion
ändå
lever denna längtan så starkt
det är inte det stormande
det rusande
det är det varma trygga ombonade
jag längtar till
en samvaro där ord egentligen
inte behövs
där varje andetag är en omfamning
i visshet av
jag vill vara dig nära
faktiskt bilden av
mitt liv är tomt utan dig
och det
innebär ej
äga
beroende av
det är nog det fågeln viskar
i det den tappat en vinge
du fattas mig
jag vandrar den vackra nattens
mjuka stränder
där varje steg lättas av moln
bomullsmoln
sidenmoln
ängsullsmoln
ullmoln
skira lätta bärande
där sanden är vit
där sanden är silver
där sanden är ädelstenspuder
i den natten vandrar jag
skogen är regnskogens alla höga
är djungelns alla höga träd
träd dina stigar
bladen andas fukt
droppar faller
stiger
bär luftens alla toner med
med
i varje slinga
i varje denna droppe lever en
blomma
i begynnelsen är hjärtbladet
detta blad bär koden
urkällans stämma
tager du detta liv att älska
i nöd och i lust
intill dess döden skiljer er åt
och denna död är bilden av
att du
har släppt skalen
förlåt
för låten kärleken stiga in
du gror i jordmånens händer
förmår du se detta helgade
äktenskap
det löfte du gav dig själv
ditt hjärta
ditt välsignade liv
i den stunden
inser du
det nöd och lust är
de vandrar hand i hand
ty de är ett och i detta ett är
nöden lusten styrka
ty dessa styrker din livsvilja
lusten helar nöden
nöden helar lusten
så vandrar du i balans
hjärtbladet sträcker stängeln in
i knopp
in i blom
kolibri kysser stigen
och hör du
de stora djuren
andas i hornen
trumpetar
marken vibrerar
i det de vänder sjööga in i sikt
i det de fläktar hettan ur
tankens slutna
hjässglob
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar