har du sett
har du hört
den otåliges
fingrar
trumma in
skenande upprivenhet
upprivna dammoln
har du sett mig
frågar havet
i den stund
molnen släpper regnet fritt
i den stund
molnen släpper ut håret
har du sett mig
frågar havet i den stund molnen löser sina mantlar
i den stund
himlarna skänker gåvor
droppar
droppar
återförenas med mig
hur min hud
krusas knottras
ja, i den
stunden kan du verkligen uppleva dropparna tusenfaldigade
och när du så
ser dessa droppar lev i den stunden med bilden
bilden av vårens
knoppar
denna enorma
mångfald av allt detta vi
allesammans
andas
så lätt är det
att tala om
om allt som så
att sägandes ligger utanför
eller mer
lägga allt utanför
olyckor ofärd
oväder
ja, till och med
lycka färder väder
kärlek
allt
mer eller mindre
läggs utanför
i en märklig
slags vågskålar
ändå är det ju
så att allt detta är beroende av vad
är beroende av
dig
av oss
av allt
kärleken är inte
skänker ovanifrån eller varhelst den sägs komma från
kärleken lever i
den fria gärningen
i den skolade
viljan
den kärleken är
icke ett utanförskap
den kärleken är
ett innanförskap
vilen högst
påtagligt lever i gärningen
allt är beroende
av oss ty i våra knoppar lever den vilken är
lever jag är
vi gavs dessa
knoppar till andens upplevelse av liv
när fingrar rör
vid din slocknade hud
knottras huden
knoppas huden
in i
vildblomstrens
trädgårdar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar