jag såg dem en gång
landa i ängen
ängen vilken kupade sina vingar
till dessas ankomst
mjukt susade luftens bäring
mjukt landade de i ängshänder
såg varandra djupt i ögonen
i densamma stunden de slöt
mantlarnas utbredda
vingar lades till vila
i det de sakta anträdde dansen
en gång gavs mig gåvan att se dem
mötas i
denna ängs händer
tvenne var de
flocken de kom med flög vidare
det var som att
flocken hade släppt två av sina
vackraste droppar
flocken reste vidare
orsaken till dessas ankomst
har jag stundtals levt med
tvenne var de
är de
kanske en av dem var tröttad av
slag av ålder
så kan bilderna väva runt dem
kanske önskade de giva mig denna
gåva
att en gång se tranor dansa
de stannade en stund
i dagar i nätter
för att åter förenas med flocken
ty hur skulle de kunna tillåta
den repan av dessas frånfälle
vara i vävens helhet
och jag vet att helheten bar dem
med sig
även i deras vila
mitt hjärta bugar sig ännu inför
gåvan dessa gav mig
en gång såg jag dem landa i ängen
ängen vilken kupade sina vingar
till dessas ankomst
våren bringade de
en bild av tvenne snöänglar
svävade inom mina ögonhimlar
så mycken skönhet
i så myckna gåva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar