har du sett den stora stengrytan
detta gryt där under askens vida
rötter
och grytan den kokade
kokade ur
origo över kanter
över bredd
in i lugn
slumrande fjärilslätta
andetag
gnyenden
pärlande
drömmande
ryckandetassar
i springandedröm
och drömmen den leker
lekande lätt
har du sett den stora stengrytan
detta gryt där under askens vida
rötter
fem vindar höll henne i handen
den dag hon upplevt kullen
valparna redo att stiga ut ur
grottan
i denna grotta hade hon levt
sedan det
de kallar tidens begynnelse
de vilka förde livet in i blad
satte spetsen till arket
och arken den seglade vida och
brett
till hamn ur hamn
till hamn
först syntes orden utan pärmar
skrevs med hettad nål i vaxkakor
i förstone i sten
ofta hade hon förtäljt kullen
kullarna
ty dessa var många komna
det tidernas begynnelse är
hon hade ur knyten
knyten sömmade ur allmarkers
hudgåvor
i så stor värnad hållen
hållna tätt intill bröst
ur dessa knyten hade hon lyft
frön av alla de slag
förtäljt varje frös väg
hon hade planterat frön i sina
händer
i den godaste jordmån
kullarna hade sett dessa fröns
fyllda vandring
ur frö
ur spirande
ur blom
ur mognad
hade sett dessa frön släppa
skalen
stiga in i skalen
hon hade genom detta visat
tidernas begynnelse
nu vandrade de här
nåväl
just innan de steg ut hade hon
hållit dem åter
jag droppar
denna
droppe
in i dina ögon
se livet
i
klarhet
hon höll dem mjukt åter
droppade en droppe syn i vardera
öga
hon viskade med mjukvarsam stämma
mycket kommer att möta er
hälsa er
mycket vet ni
mycket vet ni icke
allt vet ni
inom
utom
inom
det ni vet
det framstigna kan ni berätta
sök icke berätta det ni icke vet
genom er upplevelse
förklara icke det ni icke vet
genom er upplevelse
låt det ni icke vet förtälja er
det detta är
genom att möta detta med er
närvaro
så är livets vandring
det är att ej göra sig förmer än
den man är
och varför göra sig förmer när
varje liv är för mer
så gör er icke heller mindre än
den ni är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar