det
sitter en kvinna i ängen
det
kan synas så
att
klädnaden är av slagen tagel
av
vadmal
och
är det så är slagen ej av knyten hand
är
slagen av det jordarna skänker
är
det ur sädens mognad
ur
kornens grodd
och
slagen är säden ej av våld
i
mognad
av
silverskäran
i
midnattsblå stjärnklarhet
kvinnan
sitter med kvarnen i knäfamn
hon
sveper med veven med sols
eller
är det en mortel hon har
en
mortel med järnklang
vad
det än är
så
maler hon säden
stenar
är lagda
en
av stenarna är flat
hon
bakar bröd
med
mjöl
med
vatten ur källan
med
korn av salt
med
korn av sötma
så
är livet
mina
kära
det
sitter en kvinna
med
vida kjolar
hästarna
skänkte henne tagel
till
styrka till strängar
stråken
äro många
hon
ler
hör
violinen i forsens strömmar
vem
hör
hör
du
hör
jag
vi
hör
vadmalen
skänker vidden styrka
höljer
värmer
allt
det klädnad skall skänka
vad
malen i
i
kvarnen
i
morteln
hur
ljuder klockan i dalen
kallar
in till bön
bön
bönan
grodde
nådde
in i himlars ängder
lyktan
med
glas
veken
av ljusveke
doft
av fotogen
vem
är denna gen
vem
är det i ramen
vem
andas i det svartvita
fotot
foto
andas
fotosyntes
hur
många synteser skall vi lägga
livet
är en komplexitet
en
komplett
helhet
mångfaldskomplexitet
varsamt
lyfter
hon stickan
ej
den av silver
med
vilken hon stickar sockor
strumpor
till barnen
sockor
strumpor höljen skal
ur
elden
vid
hjärthärden är stickan tänd
hon
lyfter glaset
minns
ökensanden
vajande
vaggande
skepp
tänder
veken
lågan
stiger mjuk
finner
balans
glaset
landar mjukt
malar
dansar i ring
hon
manar stilla
stilla
se
denna sjö
sju
malar simmar med långa slöjor
så
kan orden leka
runt
livet det veka
hon
har flätat ett skärp av tagel
nycklarna
är planterade i skogen
där
under granarnas vida mantlar
i
lä
i
hölje
hon
sitter i den vida ängen med utbredda kjolar
hon
är en
berättarsjäl
hon
är berättarsjälen
en
moder
visdomsmoder
i
hennes utbredda kjolar sitter barnen
hon
berättarsjälen
lyssnar
sår
frön
berättar
barnen
är jordar är frön
hon
ser
ett
barn
med
sänkta ögon
hon
uppmärksammar
ett
barns
sänkta
glimt
hon
berättar ett barns väg
en
gång i en dal
i
en tempelgård
vid
en tempelstrand landade en man
en
kvinna
ett
väsen
markerna
var ännu till synes orörda
detta
väsen bar en påse
tätt
intill bröstet
en
hjärtficka sydd av himlars vävar
väsendet
andades in markerna
planterade
frön
i
vida cirklar
och
havet andades ringar
och
väsende var en trädgårdsmästare
vilken
hörde sådden
vilken
såg sådden
av
det hända
ett
frö höll sig åter
så
hårt
i
krampad hand
väsendet
rörde
vid snäckan
viskade
andades
i
att
icke tycka om sig själv
är
att avsäga sig
sig
själv
hjärtat
är
berättarsjälen
barnet
älskade
se
denna bild
varje
liten del av dig
är
ett barn
du
är
då
du ej tycker om dig själv
accepterar
dig själv
den
fröken vilken ej tycker om barnen
trädgårdsmästaren
vilken
ej tycker om
grodden
spirandet
ser
du mitt barn
barnet
älskade
barnen
älskade
hur
marken spricker
torkar
svartöken
kallas detta
hjärtat
reser sig upp
av
ur
att
ej tycka om sig själv
är
att avsäga sig världen
den
värld du är
samt
denna
världen
ty
du är en del
samt
är
en
helhet
hjärtat
barnet
älskade
är
det vilket står i förbindelse med allt
hjärtat
är denna berättarsjäl
vilken
reser sig ur dig
inte
för att slå ned dig
eller
straffa dig
hjärtat
barnet älskade
manar
dig
du
manar dig
ingjuter
mod i dig
du
ingjuter mod i dig
till
att älska dig själv
vilket
är
urkoden
hjärtat
står i direkt förbindelse med universum
när
du envisas med att ej tycka om dig själv
är
det som
som
när ljudet slutar fungera i en högtalare
och
du är samtidigt en fröken vilken ej tycker om barnen
barnen
vilka älskar dig
så
du
är både barnen fröken samt hjärtat
kärleken
är
koden
urkoden
kärleken
är ej ett skynke
ej
ett plakat
väsendet
stiger
in i en öppnad tystnad
smeker
barnet vilket sakta vecklar ut
glimten
in i hörandet
väsendet
förtäljer barnet
hur
ett väsen landade
hur
detta väsen sådde frön
i
en tempelgård i en tempelstranden
däri
markerna var mjuka
moln
träden
mjuka moln
ett
frö spirade
detta
frö steg in i en vit krona
en
vit stjärna med flikblad
stjärnan
såg ett skimrandeblått
ett
skimrandeblått med malakitådror
dofter
ur smaragder
skimrade
in
i rubinslöjor
stjärnan
såg denna plats
och
tog så ett skutt
väsendet
log
ler
var gång detta sker
i
en skogshand
landade
detta frö
spirade
en
varelse
ett
väsen kom
stjärnan
såg
väsendet
såg
sig
lyfte
ansiktet i kärlek
i
bedjan
se
mig
detta
väsen
denna
varelse
förnekade
stjärnan
i
skogens hand vissnade en vitsippa
att
inte tycka om sig själv
är
att förneka jorden
du
är vitsippan
du
är jorden
du
sår
för
att i samma stund
trampa
ned sådden
berättarsjälen
uppmärksammar
ett barn
vilket
reser sig
så
är det
att
synas
så
är du berättarsjälen visdomsmodern
så
är du vitsippan jorden
kärleken
är
koden
urkoden
kärleken
är ej ett skynke
ej
ett plakat
stjärnan
såg denna plats
och
tog så ett skutt
väsendet
log
ler
var gång detta sker
i
en skogshand
landade
detta frö
spirade
en
varelse
ett
väsen kom
stjärnan
såg
väsendet
såg
sig
lyfte
ansiktet i kärlek
i
bedjan
se
mig
i
skogshand
spirar
en vitsippsäng
hon
sitter i den vida ängen med utbredda kjolar
hon
är en
berättarsjäl
hon
är berättarsjälen
en
moder
visdomsmoder
i
hennes utbredda kjolar sitter barnen
det
var en gång en stjärna
stjärnan
föll
dalade
ur
längtan
landade
och
de var många
ty
de såg människoblommornas
slutna
dessa
tysta
är
instigna
hörde
de
ögonens
längtan till det ljus dessa ej kunde uppbåda
sökte
denna längtan så ivrigt ändå så motsägelsefyllt finna detta
ljus
gryningsljuset
lades i en vagga av blad
blad
av okänd härkomst
samlade
ur
stigna
ur
pärmar
vävda
av ohördas stämmor
dessa
blad var skrivna
är
skrivna med skymningsdaggens
nu
gryningsdagg
det
sitter en visdomsmoder
hon
vaggar en vidkorg i trösterytm
en
vidkorg en bladkorg
fylld
med spirandeknoppar
och
stammarna släpper barkmantlar
till
öppnande av hjärtan
se
natthimlen andas skimrande röd
dessa
tysta kom icke med slädar
med
facklor med bjällror
helt
stilla i lugn
svävade
de inöver
se
dessa vita marker
hör
kristallernas andning
lyssna
till kvartstoner
vänd
ditt ansikte in i detta mjuka
tillåt
din hud andas denna renhet
bliv
en snödroppe
där
i
slänten
vilken
rör vid stengrundens mening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar