den 16 mars 2014

vindarna bredde ut vingarna

luften var skeppet vilket bar vindarna

i havet fyllt av

fyllt med moln

och skeppet var av vad

skeppet var vävt av vasstrån

av vassens gåvor

det är ju så att vassen lever helt nära havets

luftens andning

närmare bestämt i

vassen vet i djupet av sitt hjärta hur rörelsen väcks

hur rörelsen skapas

i moln

av moln

och vindarna bar fjäderkorgar

bar i fjäderkorgar pärlor

pärlor givna ur hav

stigna ur jordehav

sträcker pärlorna händerna

är de

är dessa

de sjutusen dansande jungfrurna

de vilka bär gryningens slöjor

de slöjor de vävde i skymningsängderna

så kan bilder vävas av hav av vind

av luft av allt det vilket är i det vilket sägs icke är

och pärlorna de bar var knoppar

vilka landade i trädens kronor

vad var de

de vilka virvlade i natten

trumpinnar kanske

trumpinnar knackandes på fönsterblecken

rörde vid

rör vid fönstrens vilande rutor

vad var de

vad var dessa

droppar av regn

pärlor burna i fjäderkorgar

se in i nattens marker

skåda det vita täcket

lagt i gnistrande sidenslöjor

paljetter

de sömmade dem i spindelvävens skira väv

frys icke gryende knoppar

se

jag bäddar er in i mina händer