fredag 21 mars 2014

den 21 mars 2014

kom tuva
kom äng
isen släpper
tundran vaknar
ur permafrost

mossan slumrade
båd länge
båd väl
vindarna bådade
regnen sköljde mossans vaknande ögonglans

se ur isen
droppar flyga
glasvingar fria

tundran öppnar ögon
brådskan är fjärran
makligt en vacker vy en vacker syn medhavd
ur havsängd

de slumrande vaknar ur dvala
i smältvatten i sjöar sträcker tuvor strån
följer vinden
följer vindar
vindar vindlande
virvlande
forsar
följer vinden
följer vindar
följer vingar
väckta ur slummer av stenarnas bud

en gång brann här en eld
på vilken kitteln stod

kitteln vandrade en väg
samovaren ställdes i en eldhand
med vatten ur källans hand
ångan den steg
aromen spred lugn in i orosfärder

de samlades runt samovaren
i samvaroskönhet

lyssnade
spejade
svarade färden

ett kol ur elden bar de med sig
vaggade elden in i vakandesömn

kitteln
den lyfte molnen
samovaren följde med

och kitteln
kitteln kan du skåda i den förmörkade synen
förmörkad
förmörkelse
varför tror du
du i den synen måste bära sotade glas
för att ej bli blind


säg mig
vem rör i kitteln
vem oroar vattnens stilla
är det tyfon
är det tycken
är det tankar
är det hårt åtdragna livstycken

lös sadelhjordarna
hjordarna ur fållornas stängda
låt dem samlas i ring
i ring till ring till ring
bildar en kedja
världsomfattande
kärlek
bildar kedja
kedja till lä
i dessa upprördas stämma
vindarna
stiger ur slumrandebäddar

sträcker mantlar
in i havsvida

virvlar
böljar
virvlar

husväggar rister
faller
lyfter

ler i mjugg

albatross
bär
sagogryn in i marker


han drömmer stigarnas
skogsvida

mjuka mosstigar
bäddar in fötter
sjunker mjukt in

ögonen badar i lila
in i djup violett

ljungen brummar av yrvakna humlor
humlar
mumlar

är det björnar
yrvakna

gnuggar ögon
gnuggar pälsar

kvistar
strån ryker

kolaren har tänt milan

kolare
björnar

humlor är det

vilsenhet
existerar ej i humlevingar

lyssnar
doftar
annorstädes
tassar
smyger

lingon blåbär
myrens guld

tranors
dans

silverskivans toner ljuder
stjärnhav
glittrar
i midnattsmantel

musiken leder
sömnvandrings drömmar

i gryning kryper vindar in i bäddar
höljda av granmantelsvingar

havet
stillnar

sov i ro vackra spegel
vävd av regnbågsfingrar

albatrossen landar

väggar
sluter vingar
runt
fönstrens utsikters
spegelblanka

ej en krusning är synlig
kvarnen mal bönor

aromen väcker den drömmandes dagsstigar

och vindarna
de fyra
mödrarna
väcker de tusenden andningarnas skönhet
vindar
vindar
dansar

löper
löpande geparder

ozeloter spinner i träd

bergen i östan
andas tunna slöjor
snöleoparden sköljer skuggor in i ljus

vimplar
vita
böljar i träden

lamor i cinnober
skrider med silverklockor i händer

bergsvallmo strålar
strålar
blå

i slänten
den vilken omfamnar bergens fotblad

fotbladen vilka stigit ur rötterna
ur orden hon andades in i stenar
innan de försköt henne in i grottornas
eldkokonger


där är det
hända
hända
kan ske

med en käpp
har hon grävt i jorden

staden den suddade hon ut med lätta handrörelsers andning
i den stunden bar hon vingar.
vingar med vackra dun samt pennor putsade till skrift
hon landade där under cypressernas släppta tårpärlor
den höga järnsmidesgrinden låg rostad ur svart in i röd sand
gråterskorna bar korgar fyllda med ädelstenar
de hemvändandes återkomst skedde helt oförberett
nu bereder de jorden
därav kom hennes suddandes av staden ut
de
folken med plirande
genomskådande ögon
hörde hennes milda andning
lyfte de röda bergsbladen
hon steg ut
där är det
hända
hända
kan ske

med en käpp
har hon grävt i jorden

folk rann ut ur staden fria ur väggars stela knarrande bruk
toner steg obemärkta fram ur deras bröst
ja, utan att veta sjöng de stigen, stigen de nu följde

hon hade hört de vita rötterna tala
därav kom det sig
med en käpp
har hon grävt i jorden

hon sökte ej
hon visste

strömmarna ur staden behövde frigöras i andnings strömmar
bladen de grönamatta vajade mjukt i vind
här
här
är vi

med en käpp
gräver hon
varsamt i jorden

lyfter pepparrot
niger mjukt

borstar av den fuktsvarta umbrajorden
river pepparrot
på järnet
bjuder de ankommande
andnings
dryck

och drycken är redd till de kommande
smördoftande
mjuk och len

hon grävde fram

rötterna till deras andning


Inga kommentarer: