Stämningen, en höstoblat kryddad med renhet,
dagen rullar sig samman tätt intill spiselns vitkalkade skönhet, värmen en pläd
omfamnar spinnandesången, till synes slumrande sover med kisandesyn i vakenhet,
ett knäpp i väggen en nål vilken glider ur fingergrepp ett öga lyfts, samtalen
ackompanjerar spinnarsången, samtalen i kvällsblommans trädgård, samtal vilka
tonar in i aftonvinden, lanternor tänds, stjärnor, morgon aftonstjärna, havet
en spegel möter eldslöjor eller eldsvanar, öppnar öppnas, Venus stiger upp
hennes släde hennes vagn är en öppnad mussla, pilgrim, pilgrim vart vandrade
du, släden glider hon tänder skymningsskimret med fingertopp, släden når
stranden den vilken leder in i aftonens stillhet, stämning, allt andas in, allt
det vilket rördes i sommarland läggs in, bäddas in i förinnerligad mognad; se
bladen falla minns att detta fallande är en synvilla en illusion vilken viskar
tillåt detta att sjunka in, in under huden för att du inte skall brinna upp, stig
in i hösten med öppnad vilja, var denna mussla slut ditt upplevda in i låt
havet skölja in, silas in så skall det du upplevt omvandlas, hokus pokus till
en pärla, fröjda dig, gläd dig med ditt upplevda
Han tar vresigt en spade i hand stöter, hackar
tycker inte om spadar ändå öppnar jag väg till dig viskar spaden; fröjda dig
gläd dig jag är ett av alla redskap du håller i din hand, du kan gräva en
snubbelgrop för dig själv med mig, du kan gräva en planteringsgrop med mig du
kan gräva för att se samt hölja för inseende så var gång du tar mig i din hand;
säg att du älskar mig så kan jag därigenom underlätta för dig, hör han,
troligen inte han har bestämt sig för att spadar är ett gissel; du kan använda
mig till krycka när ryggens barlast får din gång att bågna; det hör han; så
sakta kanske vi kan bli inseende vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar