den 16 september 2016

Det vilket synes vara hårt smälter oavsett hur hårt synen tillsäger dess varaktighet, berg blir sand, sand blir berg, läggs sand i en hög är det oräkneliga sandkorn ändå är det en, en, hög en sammanhållen materia, naturligtvis behövs det inte mycket för att just denna hög skall virvla in i tusenpartiklar för att bli sandrök eller havsbottnen eller sandgestalternas familj, stenar så kallat vittrar sönder, järn vittrar sönder ett ben bryts en kvist bryts, det behövs inte mycket för att blåsa omkull ett pansarhus egentligen.

Is smälter följer du isens smältande sker smältandet inte pang bom, det sker i etapper, så visst kan det sägas att det är ett slags växande, växandet sker i etapper, när isen är smält ses en mörkare fläck just där dropparna smälte in sjönk in i jordmånens händer, fukt, fuktad jord, tankar kan sägas vara hårda ur aspekten att de är ett kärnminne, tankarna ett kärnminne är en finurlig bild, tankar sägs ju vara mineraliska besläktade med bergsgrund, ibland händer det att tankarna mest liknar orosmoln tromber, skenande hjordaroch så vidare, partikelregn, så är det och så är bra i stunder de så kallat djupaste skatterna skall lyftas, det är fantastiskt att följa fiskar, i havens djup hur de strömmar svävar i lugnföljande stillhet, ett sjunket skepp kanske möts, de simmar svävar likt tankemoln genom öppningar, skeppsvrak smälter de också, allt smälter i oändliga variationer så är tanken tänkt; den gudomliga tanken och den är ett skimrande rosenmoln.