Träden spinner silvertrådar, givna ur
regnviskningar, silverälva sluter om fingrar med vingar av bladnerver, en lätt
rörelse stryker över ögonlinsen, skimrande flyter svävar springer, en smekande
rörelse vilken i rörelsen skänker glädje in i ögonsyn, lyfter tyngder av axlar,
påsarna med skuld, skuldror töms, av tyngderna bildas en ring en grund till en
damm, ögonsynen minns de vilka byggde en brunn en gång, brunnen lever ännu
kvar, ur kokeldar stiger ångor; vem bjuder in till fest, ögonsyn har sett
himlarnas vingar har sett renhetens svärd putsas med sammetsmolndukar, har hört
pinnar gnidas flinta slås sett gnistor hört läppar formas till blåst; dessa
eldar brinner vackra, ögonsyn följer rörelsen den är där och samtidigt upplever
ögonsyn rörelsen i huden hur den liksom kryper in och så vips är den utanför;
en lätt rörelse stryker över ögonlinsen, alla dessa tårar, bladen i trädet är
blanka, i bladhänder i markhägn lever morgon, gryningsdagg, tyngderna vilka
lyftes blänker, dessa stenar är vackra och nu ser ögonsyn helt klart en
silverälva häller allt detta klara vilket renades i månsilverfloden i natten,
tårar, dagg, i den väntande dammen, silverälva stiger upp, sitter nu helt
stilla, ur hennes ögon landar glitter i dammen, ögonsyn ler, törsten greppar
om, får jag lov, du får lov, kupar händer in i dammen lyfter varligt fuktar
läppar, vattnet smakar rent, ögonsyn vilar stilla, silverälva nynnar tonspråk;
tag denna silvertråd, lyssna till tonen, din ton, ögonsyn lösgör varligt tråden
utan att för den skull skära av tråden hör tråden viska; du är hemma och träden
fortsätter spinna silvertrådar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar