hoppet är ett land i dina händer
detta land skänker styrka i stunder av svårmod
Bejakelse är ett vackert innebördsord;
trädväkterska vandrar i skogsvidas trädgårdsland där lundar bär mognad
vildfrukt och hon bär vildblomstrens dofter i kjortelfåll, hon ser hon upplever
strömmar stigande fallande, stigande fallande i varje rörelse lyssnar hon till
möten; de säger mellan så det blir möten mellan jordar och himlar; visst är
detta och ett märkligt ord, hon ler skogen ler; hon lägger handen till varje
enat träd, endaste, varje träd lyssnar in vandrar lyssnar in, ser det vilket
sägs vara ohörbara för henne för mången hörbara, i en vinkel i en vrå ur, hörs
en stämma; säg kan jag få en kvist att bära med mig till hem i denna kruka,
jord tog jag med blandade jorden med kompost jag lagt, krukan är den vackraste
jag har; trädväkterskan lägger handen, händerna runt krukan; bädden är god, hon
lägger händerna runt den frågandes, viljan är god varvid en kvist lägger sig i
hennes händer. Kvisten räcker hon till den frågandes svar, kvisten planterar
den svarande, lägger handen till bröstet, lägger viljan in i trädväkterskans
hjärthänder. Trädväkterskan följer planterarens ryggtavla viskar in i fotklangen välgångsord, hon hade set sorgen
bo i planterarens ögon hade hört smärtan vina.
Planteraren når hem, kvisten får stanna en stund
i krukan; det är bäst så att du lär känna mig lär känna denna jord; i sjunde
gryningen planterar planteraren kvisten och är lycklig, en lycka vilken bär en
skugga snabbt tillkommen, planteraren vaknar nu varje gryning med ork med vilja
att stiga upp att möta kvistvännen och kvisten växer i fröjd, så kommer slaget,
det slag vilket åter trampar ned planteraren; kvisten upplever slaget i sig, den dagen når
inte planteraren fram, planteraren ligger nedtrampad och det vilket trampade
sparkar på kvisten, trampar på kvistens varvid märgen stukas; trädväkterskan
hör i hjärthänder en svag viskning hon blåser viljestoff till varvid kvisten
sakta reser sig ser planteraren krypa över golv tiljor, nedför lagd söndrad
trappa, följandes stigen för en stig hade lagts av lyckan till kvistens närhet,
utmattad pustar planteraren en stund, märker att andningen omfamnar märker att
ryggen sakta reses av en kvist; trädväkterskan blåser mjukt viljestoff runt dem
båda, detta stoff landar sjunker in i ögonsyn skänker kvisten en vit azalea
till planteraren
Tramparen den vilken inte tålde synen, planterar
en trädväkterska i skogens helandekälla, så faller bejakelseregnen in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar