den 21 september 2016

och även om så vore

att du ramlar från nålens spets

så fångas du, upptas du av nålens öga

*

Ängen ligger vilande, slagen, de vita pärlorna ligger staplade, kanske är dessa vita ägg fallna ur himlar, en gång när jag för första gången såg dem tänkte jag att dessa kunde vara ödleägg, urtidsägg, så sades det att det var samt är ensilage, vita blänkande ligger de staplade det kan också liknas vid murbygge utan murbruk snarare med luft som bindningsmaterial rådjur betar stillhet, vid varje rörelse lystrar de, kanske känner de hör de med hela sina väsen, luften andas ren, så ren så klar, det går fort nu att se hur hösten målar allt i gyllentoner, träd med eldblad i hovet av gyllengula, himlarnas morgonsilver vilket sakta byts ut in i blått, det doftar svamp i skogen, rönnbären är många, träd i gårdar dignar av frukt, säkert går det att känna doft av saft av sylt i stugor med öppnade knutar, träden släpper bladskrifter skrivna ur sommarhetta, passion, passionen lindas in i blad samt läggs i jord, mognaden sätts i jord, så andas frökraften in så drömmer jorden passionens fördjupning; innerlig väx innerlig, nu brinner värnadseldar i kojor skapade av rötter nu hörs sånger röra vid drömmens vingar, så går det att höra blad släppas av träd, hur bladen landar, det är ett ljud av till för sikt.