Människa finn dig en plåga att öppnas av
att vakna genom
du har länge sett på orden; finn dig en plåga
vi säger inte gå runt och leta plågor
vi säger inte: plåga dig själv
vi säger; finn plågan och vakna genom den.
Visdom ljuder genom salar
Vandrar stilla gång med stjärnblommande handljus
Salar av natt givna till dag
Steg av dag givna till natt att vaggas att stillas att upplysas av är
Vad är visdom
Är det en dom, en negativ dom
Är en dom ett domslut och vad är då ett domslut
Är ett domslut ett slut
Det finns intet slut
Det finns början alltid början
Det vilket synes nedläggas reses igen
Igen, aldrig i samma ljus, ändock i ursprungs ljus
Gången är en gong
Se rörelsen;
Se hur armen kroppen spänns det mjuka följsamma muskelspelet
Handen hålles runt klubbskaftet
Rörelsen närmar sig gong gongen
Det är ett slut en början
Klubban, den mjuka hudomlindade når gongen
gång gången
Mjukt möter den
Klangen vibrerar, lämnar gong gongen
gång gången
Till en viss punkt hörs klangen är även mätbar
Så upphör klangen.
Gör den det
Upphör verkligen klangen
Skulle denna rörelse färgläggas skulle det vara ett slags skiktmåleri
Det finns miniatyrvågmaskiner där vattnet vaggas det är tillsatt olja däri, droppas en droppe färg går det att se färgens spridning
Klangens rörelse
Ett slags skiktmåleri
Det är svårt att skriva det du ser ty det är andningsluft, miljondelars färger ändå helhet
Kristallband är nog det mest beskrivande eller det tunnaste av glas
Skirvingar helt enkelt.
Klangen verkar att upphöra, den gör det ej.
Domen, domslutet sätter stopp för något,
Ser du vägen, det finns korsningar, fler vägar du är på väg att skena rätt ut i periferin antingen av mening eller av omening, så står där en stoppskylt.
Du tvingas att stanna, avvakta
av akta
visst kan du trampa gasen i botten för att chansa, men det medför fara för det omgivande samt för ditt eget vara.
Stoppskylten är där, vägskyltar är egentligen mycket bra bilder att leva med. Nåväl stoppskylten är ett domslut.
Domen, domslutet sätter stopp för något,
Sätter stopp för en negativ förfallen gärning; en gärning vilken leder eller har lett till förfall.
En gärning vilken vandrat bort från hjärtat
Från moralens gång
Moralitetens gång
Denna rörelse har blivit en mortalitet
Har blivit en mortelrörelse vilken finfördelar
Mal sönder hjärtväsendets insteg till hjärtviljan
Alltså blir domslutet slut
Är det ett slut
Nej det är inte slut det är en början
Det är frigörandet eller snarare fritagandet bort från mordisk verksamhet av självet samt av det omgivande varat
Därmed upphör domen än en gång att vara negativ
Så vad är visdom
Visdom är den medlevande effekten
Det är inte effektförbrukning
Det är effektstigande
Effekt stig ande
Gång gången
Visdom är kärlek
Kärlek är visdom
Utan kärlek blir visdom knasteryta
Benmjöl
Bendamm
Vad är benmjöl, du har läst om det och visst är det intressant; det är ett gödningsmedel för jorden, det ger växterna stora blad, det har övergödslats en hel del av människan, både här och i tanken, människan har liksom svämmat över sina bredder.
Det du finner vara intressant är detta med fosfor, genom att minimera intaget av fosfor vet du att smärta kan minskas samt överaktiva barn eller väsen kan stillas; det är intet märkvärdigt med det då du ser fosfor brinna samt ser att det måste skäras under vatten för att inte självantändas. Fosfor är alltså ”aggressivt”, vad är ett väsen vilket inte hålles i händer; det blir aggressivt.
Fosfor behövs för uppbyggandet i kroppen det är sant; ben tänder samt muskler
Du ser bilden av gongen
Hur musklerna mjukt spänns.
Det vilket fångade dig mest var fosfors grekiska namn. Översatt blir det Lucifer
Så stod det Morgonstjärna
Samt Venus.
Då erinrar du dig orden om Lucifer
människan har i alla tider behövt ljus.
människan har alltid sökt genvägar istället för att ta emot det ljus vilket gives henne av godhetens vilja.
genvägarna kommer ut ur människans bångstyrighet vilken förblindar människans hjärta vilket vet.
människan begråter sin avskildhet från gudomen det är "enklare" eftersom människan då kan fortsätta att sova.
i denna sovande eller omedvetna process finner människan sig icke ansvarig för sina egna handlingar.
människan finner orsak att skylla på gudomen istället för att se att det är hon själv vilken är ett trotsigt barn, det är också "enklare" att leva om de flesta runtom en människa tycker synd om henne.
människan har alltid haft lättare för att sucka istället för att säga tack i glädje. stundtals är det som om det icke är tillåtet att dansa och leva i jublande glädjesång - i halleluja.
människan begråter sin avskildhet ifrån gudomen, istället för att inse att hon är i denna.
det är bilden av :
Ahriman var en gång i tidernas begynnelse den ensamme mörkrets furste.
Ahriman levde i underjorden,
Ahriman bär många namn, bilderna och symbolerna finns i de flesta mytologier igenom alla kulturepoker.
nåväl Ahriman levde under jordens täcke, han var förhårdnad, hans kropp var benknotor och pergamenterad hud.
Ahriman hade ingen ande - ingen själ - inget blod. ”blod är en mycket egen saft ". Blodet är livets saft.
Ahriman var en gång i tidernas begynnelse , den ensamme mörkrets furste, han är symbolbilden för döden.
döden som är då endast benknotor och pergamenterad hud finns kvar.
döden har alltid skrämt människan.
Vem var då Lucifer.
Skaparen gav Lucifer gåvan att giva ljus.
giva ljus - belivande ljus
ljusets furste var han
Lucifer var oändligt vacker, skönhetens gåva var honom given.
varför
För att människan skulle ta emot honom.
ta emot honom och välkomna honom
man kan säga: människan skulle bli förälskad och ta honom till sitt hjärta
och därmed öppna sig för ljusets kraft vilket leder till Skaparen.
Lucifer bar alla ljusgestalters gåvor eller krafter
denna gåva eller kraft blev honom övermäktig
gåvan blev honom för stor och han fylldes av maktbehov
makt som överhuvudtaget icke hör hemma i de godas sfär
Lucifer fick nu andra uppgifter; genom hans sorg leds människan till ljusets väg .
ljusets väg fram till det medvetna valet.
det som lever i dessa ord:
22 oktober 2006
bönen - att välja ljusets sida.
det ses aldrig med blida ögon då en människa väljer ljusets sida.
hon blir därigenom en måltavla.
en måltavla för de mörka krafterna.
de mörka krafterna som en gång i tidernas begynnelse hade ett val.
de gjorde sitt val och blev mörker
mörkrets tjänare
mörkrets tjänare är egentligen ljusets tjänare.
därigenom att de påminns om sin egen smärta
sin egen smärta över det val de en gång gjorde
ansätter de nu den människa som gjort sitt val.
sitt val till att bli ljusets bärare.
med lockelser och frestelser.
människan frestas
för var gång hon står emot och genomskådar
styrks hon i sitt val.
samtidigt som den mörka kraften försvagas
kanske är det detta som är förlösandets kraft.
att jag som människa ser de mörka.
jag ser dem och i kärlek gör jag mitt val.
då jag gör mitt val ber jag om välsignelse och förbarmande över det som är av ondo.
jag har full tillit till de godas vilja.
därigenom behöver jag icke fyllas av hat eller vrede.
jag inser också på djupet att det icke är jag som människa som bär förlåtelsen i min vilja.
förlåtelsen och nåden vilar i Faderns vilja.
det är det som lever i Kristus ord : "Fader förlåt dem ty de vet icke vad de gör.".
dessa ord skrev jag tidigare i år :
"det är farligt att känna sig liten.
Lucifer kände sig liten.
Lucifer såg icke hur älskad han var.
se Faderns goda vilja.
Lucifer fick en plats där han kan stärka människan.
människan ställs inför ett val. valet att välja:
då människan medvetet väljer ljusets väg
kärlekens väg
ansätter det mörka människan
ty mörkrets eller som han kallas ljusets furste
ansätts av den oerhörda plåga. som det är att inse:
jag var aldrig liten
jag var älskad.
ty Fadern älskar oss alla.
Faderns vilja är oändlig, vis och fylld av medveten , otadlig kärlek.
Fadern överger oss aldrig.
han giver oss en plats
där vi
vilken sida vi än väljer:
blir till ett redskap för det sanna ljusets seger
det ljus vilket är
Moder
Fader
Helige ande
Kristus
Vi har vandrat och vi vandrar många ordvägar tillsammans; idag vill du lägga till
Fadern; Gudomen är i oss
Vi är i gudomens ljus
Du ser idag tydligt
Vi är i du
Jag är du
Du är jag
Jag vi du
Gång gången
visdom ljuder genom salar
ljudar
ljudar
vandrar stilla gång
med stjärnblommande handljus
salar av natt
givna till dag
steg av dag
givna till natt
att vaggas
att stillas
att upplysas av är
vad är visdom
är det en dom, en negativ dom
är en dom ett domslut
vad är då ett domslut
är ett domslut
ett slut
det finns intet slut
det finns början alltid början
det vilket synes nedläggas reses igen
igen, aldrig i samma ljus, ändock i ursprungs ljus
gången är en gong
se hur armen kroppen spänns
det mjuka
följsamma
muskelspelet
hand hålles runt klubbskaft
rörelsen närmar sig gong gongen
ett slut en början
klubban, den mjuka hudomlindade
når gongen
gång gången
mjukt
möter den
klang vibrerar, lämnar gong gongen
gång gången
till en viss punkt hörs klangen är även mätbar
så upphör klangen
gör den det
upphör verkligen klangen
skulle denna rörelse färgläggas skulle det vara
ett slags skiktmåleri
det finns miniatyrvågmaskiner
där vattnet vaggas
det är tillsatt olja
däri droppas
en droppe färg
färgens spridning kan ses
klangens rörelse
ett slags skiktmåleri
andningsluft, miljondelars färger
ändå helhet
kristallband är nog det mest beskrivande eller det tunnaste av glas
skirvingar helt enkelt.
klangen verkar att upphöra, den gör det ej.
domen, domslutet sätter stopp för något,
ser du vägen, det finns korsningar, fler vägar
du är på väg att skena rätt ut i periferin
antingen av mening eller av omening,
så står där en stoppskylt
du tvingas att stanna, avvakta
av akta
visst kan du trampa gasen i botten för att chansa
men det medför fara för det omgivande
samt för ditt eget vara
stoppskylten är där
vägskyltar är egentligen mycket bra bilder att leva med
nåväl stoppskylten är
ett domslut
domen, domslutet sätter stopp för något
sätter stopp för en negativ förfallen gärning;
en gärning vilken leder eller
har lett till förfall
en gärning vilken vandrat bort från hjärtat
från moralens gång
moralitetens gång
denna rörelse har blivit en mortalitet
har blivit en mortelrörelse vilken finfördelar
mal sönder hjärtväsendets insteg till hjärtviljan
alltså blir domslutet slut
är det ett slut
nej det är inte slut det är en början
det är frigörandet eller snarare fritagandet
bort från mordisk verksamhet av självet
samt av det omgivande varat
därmed upphör domen än en gång att vara negativ
så vad är visdom
visdom är den medlevande effekten
det är inte effektförbrukning
det är effektstigande
effekt stig ande
gång gången
visdom är kärlek
kärlek är visdom
utan kärlek blir visdom knasteryta
benmjöl
bendamm
vad är benmjöl;
kväve
fosfor
ett gödningsmedel för jorden
kväve ger växterna stora blad
det har övergödslats en hel del av människan
både här och i tanken
människan har liksom svämmat över sina bredder
fosfor; genom att minimera intaget av fosfor kan smärta minskas
samt överaktiva barn eller väsen kan stillas;
det är intet märkvärdigt med det då du ser fosfor brinna
samt ser att det måste skäras under vatten för att inte självantändas
fosfor är alltså ”aggressivt”
vad är ett väsen vilket inte hålles i händer;
det blir aggressivt.
fosfor behövs för uppbyggandet i kroppen det är sant; ben tänder samt muskler
gång gången
gongen
muskler mjukt spänns
morgonstjärna
venus
gång gången
visdom är kärlek
kärlek är visdom
utan kärlek blir visdom knasteryta
Kuvert
händer
liljevita skira genomljus
öppnar varsamt
snidad elfenbensask
locket glider
upp
ögon omfamnar den vackraste av vävar
lyfter ur
upp
intill
lägger ansikte till andas in
tårar fuktar
fingrar liljevita skira genomljus
viker nogsamt väv
i kuvert lägges vitfjäder
skriv mig svar
hon ber fågel bära
Låghand
i natten satt jag i eldhav
i mitten stod den klaraste av lågor
brann stilla skimmer
satt länge framför
kände händer
varmomsluta mitt ansiktes
slutna linjer
för en stund andades jag
Bårder
I tusen och åter tusen nätter
var ögonen fästade i himlars hav
levde med var
i är
i tusen och åter tusen nätter
sömmade hon brudskrud
mönsterbårder framträdde vartefter
runt kjortelfåll tindrar
tusen gånger tusen
sjufalt stjärnsteg
hennes ansikte är vänt till kärleks lov
sländsång
i hjärtgården satt hon
länge
vandrad
sländan sjunger
tråd rinner mellan fingrar
en gång bar hon ännu hoppets
ros
hand slöts om
sinade
hon fördes till älskat berg
skog andades kärlek runt hennes själ
platå väntade
moders händer omslöt
gav värme
sten kläddes i mantel
vit skimrande minne
i månsilverdalen log hennes ansikte
i hjärtgård öppnas klippans kronblad
hon ligger vilande drömstrofer
högst upp på
kristallberget
hennes sånger stiger höga
med
Röda vågor
stiger bak ögon
slöjor röda
solgryning genomlyser
flyter ut genom svartbruten pupill
hennes kropp
skrudas i skira röda slöjor
vacker är hon
hennes dans smeker hans sömn vaken
med pensel målar han
drömstrofrsamt andas jag därpå
*
i natt faller stjärndroppe i kupad hand
varsamt andas jag därpå
minns bara sommarfötter
ser små ljusfjädrar
flyga ängsfest
jag ber dem glädja er alla
*
(visst)
visst är det vackert att sminka sig göra sig vacker;
konsten är att behålla urtanken
konsterna
vända ansiktet till mjukt regn
det egna ansiktet
rinner
av
rinner av
det fysiska begreppet
rinner av
det rena väsendet
är
i
är
Tankar
skrivandet musiken konsterna
ibland ser jag bilden av att
vända ansiktet till mjukt regn
det egna ansiktet
rinner
av
rinner av
det fysiska begreppet rinner av
det rena väsendet
är
i
är
tanken är befriad
är i urtanken
inte belamrad
tvingad att göra det den inte vill nämligen skapa
den innehar mängder av ritningar
urtankar
den väntar på själens rörelse på andens ljus
på jagets utförande
människan borde vända ansiktet till oftare
låta sminket rinna av
visst är det vackert att sminka sig göra sig vacker; konsten är att behålla urtanken
den punkten lever i
är där
har alltid varit där
musiken
ordet är musik
musik lever i allt hörbart icke hörbart
allt är musik
allt är punkter
borde vara oaser
punkter
andningspunkter i öknen
där vi fick andas rofrid
revbensbågar bryts så ofta sönder
hjärtgården angrips
låter jag negativ;
jag är inte negativ
märker så ofta att oasenmänniskan, hjärtgårdsmänniskan
så ofta missförstås av omgivningen, just på grund av att tanken har blivit det den inte är hos omgivningen; härskare.
tanken kämpar för att hålla samman inferno.
Pianomusiken målar ofta detta vackert
egentligen all musik
kärlek till i det väsendet gör
det absoluta lyssnandet
gränserna upphör där ty det finns inte behov av gränser
därigenom kan varje del stråla ren
samtidigt utan att med mixstav sammanblandas vara helhet
ser en vacker bild
I detta rena är andens ljus i det rena verkar andens ljus
gör själen strömmande vacker
tanken strålande klar
jaget vänds ut och in
stenarnas ansikten upplyses
det upplysta väsendet
gudstro
vad är gud vad är andlighet
i min värld är gudomen i allt liv alla levande väsen allt liv alla levande väsen är i gudomen
en evig andningsström
evig är anden
anden stiger in och ut i allt
barnen vet detta påtagligt, barnen är det de leker
de är allt
detta är att förändras upplösas samt behålla urtanken
punkten kärnan
att leva i evighet
suckan...vilket evighets elände, är att kvarhålla hålla fast
orden smakar olika i munnen
människan vill
vill så mycket hon vill lägga gudstron utanför därigenom gavs gudar namn
för att människan skulle förstå det hon säger vara ofattbart
genom att gudarna lades utanför tillkom maktmissbruket
gudstron blev kulturell politik
mixerstaven snurra
genom att gudstron det goda lades utanför måste motsatsen läggas till
gudarna blev så kallade goda ändå sades de straffa
det onda var ont
en märklig soppa kokades
samtidigt sägs det då det går fel inte i enlighet med det man vill; Det var mitt öde
går det som man vill: då har man gjort ett bra egenjobb.
så når vi fram till vända in och ut eller ut och in;
där finns inte möjlighet vare sig till makt eller straff
inre frihet i acceptans lever
vill har blivit det
det är; vilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar