21 december 2009

kanske är det så
kanske skall vi se naturkrafterna

lyssna till dem
följa dem

deras vilja är inte att skada
vi har naturkrafter inom oss

de säger se oss i vaket ljus
använd oss inte för att skada

vi är inte begär
vi är behov
behov är det inre; hjärtas berättelse för liv till liv
begär är det yttres berättelse bort från liv
du söker ord vi givit dig; sök dem inte skriv dem inte.
För endast en eller två nätter sedan talade vi om känna och uppleva, vi lade tyngden vid upplevandet, sade att känna är mer en ytkänning. Till viss del ett begär.
Låt oss då förtydliga eller klargöra.
Du sitter med en bok och bläddrar lite förstrött eller läser den, bladen fläktar förbi.
Du reser dig med innehållet inom dig; nu vandrar du, orden sjunker in.
Det är så att du kan känna orden i boken, genom stegen upplever du dem; de grundas.
Allt detta är tämligen självklara saker, ändå finner du sådant behag i deras självklarhet.

tankens blixtrande klarhet
inspirationens ljus vandrar in i insikt
in sikt
sikt in
insikten är att träda in i dimman samt uppleva genomgåendet
uppgivandet
uppgivandet är icke negativ uppgivenhet
detta uppgivande är verkligen uppgivande
det är att vandra uppför trappan eller varför inte upp ur jordkällaren.
upp ur det jordiskt famnande in i anden
jag ger mig till min ande.

jordkällaren är en god bild
genast stiger dofter fram jordlagrad gröda
jordsötma, jordfukt, mörk jord
isolerad tillvaro
det är en specifik kyla i en jordkällare
i en del av dem finns en slags mögeldoft en del av dem är fuktdrypande.

jordkällare är ofta en kulle, har ofta en dörr.
ja, det är en speciell doft, det tar en stund för ögat att vänja sig
på denna kulle växer ofta frodigt gräs.
det du ser
är en tunnel ned till en källare, en jordhåla, en slags gravkammare
trappsteg finns grävda
för att nå insikt går det inte att skärma sig, skärma av sig, linda in sig i isolering
insikten är väsendets – livets upplevande av – upp lev ande.
bokkunskapen är en skattkammare; men denna skatt ger inte insikt.
bilden av snön
vinden smeker spår
vind rör vid spår
den bilden lämnar dig inte
hur vill du beskriva; jag ser händer
ett väsen söker göra eld
söker göra eld genom att gnida
snurra pinnar
det börjar ryka
hon andas, blåser därpå, en låga vaknar.
ser en eld slockna
pyra, hon andas därpå.
Det jag ser är tunna rökslingor.
så ser jag snö med spår
vinden smeker spåren
de suddas ut eller ur dessa stiger gnistor
Ser samma skeende i ökensanden.
så ser jag havets botten.
Jag ser dessa millimeterpärlor.
dessa rör sig så vackert; i ultrarapid och det gnistrar klara rena färger.
Därifrån stiger bilden av bokstavsras fram.
bokstavsfras
ja, det är ett underbart ord; det är omtyckt att skriva inspirationen faller in likt en blixt. här ser du en annan bild; den bilden lyfter hela jorden in i väsendet, lyfter stegen in. naturligtvis har orden regnat ned över
en ordvåg föll ned över
steg in i hjärtat
tinderögon sjönk ned till botten
rann ut genom tåblommors öppnade knoppar
befruktade jorden
med andens ljus
Stegen berör markerna orden stiger in.
den jordade meningen stiger in och uppfyller väsendet, strömmar ut genom den öppnade huvudknoppens krona.

lever med ett vackert ord
bokstavsfras

ser långa svepande kjolar

röra vid
beröra markerna

ser dem uppleva
livet stiger in i kjolarna

i människan

in i hjärtat stiger
flyger genom strupen
vingsegel
orden talas

vi glömmer så lätt att livet är skatter
ordskatter

aggressiviteten leder inte någonstans
denna är tecken på hets
Aggressiviteten är brådskans röst den leder icke till målet.

Snöbladet öppnas i solen
Breder ut alla blad
Viker ut alla blad
Strålar i solen
Doftar kärlek i vind

Snöbladet är en givmild hand
Öppnas
I handen vilar tusende ljuspärlor
Bladet giver dem
Vidare
Se dem stråla i solens land.

Det aggressiviteten leder till är att livet skrumpnar
Är att likna vid att
sitta i en bastu, hettas upp för att sedan kasta sig i isvaken.
Är att likna vid att
hälla iskallt vatten över en varm kropp och se denna krympa ihop till oigenkännlighet.
Är att hälla hett vatten över färska grönsaker frukter och se dem krympa samman.
Aggressiviteten krymper väsendets egenvilja
vilken är den sunda självhävdelsens inre grund,
Den grunden är att försvara sitt inre.
aggressiviteten är obalans
denna bryter moralitetens lagar,
denna bryter tabun vilka är andens tabun,
nämligen ditt hjärta
aggressiviteten sätter sig då över väsendet,
Väsendet blir fångat av sig själv eller av någons själv.

min helgönskan till er alla
min blick är

i stjärnor

omslutas sakta av natt

andas

vita rosor
kinder
rodnar

snöblad seglar ro

stjärna stjärna
lyft mig
till

snöblad seglar

lägges
stilla
vid mina fötter

stjärnstrålar är fästade vid
drar bladet

jag är
i

snöblad seglar intill morgonstrand

lägger blad till blad till blad

snöbladet öppnas i solen
breder ut
alla blad
viker ut
alla blad

hjärtblad strålar i solen doftar kärlek i vind
önskar er alla vackervindar i dessa dagars nätters ljus