18 december 2009

skuld är ett direkt fallande ord i uttalet
detta ord är inte ens snubblande

uttala ordet och känn hur det faller
skuld
skuld
en tyngd kan bli direkt nedslående,
Vad ser du.
jag ser ordet skuld och känner det;
ordet faller in
tynger ned,
ser jag det ur negativ aspekt är skulden en cementklump runt fötterna,
ändå får jag upplevelsen att ordet tynger nedåt,
ses ordet för det ordet är
då
ser jag det kastas, en kropp kastas i havet
sjunker
sjunker
cementklumpen drar nedåt
nu sker det
jag ser kroppen landa i havsbotten
det stiger gnistgrus upp
kroppen
sjunker, dras genom botten stiger upp eller ur.

jag ser kroppen dras ned och stiga ut ”på andra sidan”
jag får upplevelsen av att begreppet skuld är en
Illusionistisk lögn.

skulden har blivit en lögnslöja/ridå – skulden gör ett väsen underdånigt,
Böjer väsendet in i slaveri.
Ser att två poler görs, den andra polen heter makt.
skulden blir då ett maktmedel vilket bringar det ena väsendet in i det negativa beroendet.

skuld
se kärleken under lågvattens dränering

du skrev: kanske vi ibland måste samtala med skulden.
det är en god väg att sätta sig ned med skulden
inte sätta sig i brådska för att snabbt klara av samtalet
inte sätta sig ned i ett pressat schema, ett pressat tidschema; människotidsschema.
Det är en god väg att sätta sig ned med skulden och be skulden berätta sin saga.
den sagan kommer att ta många dagars nätter, nätters dagar.

vad är skulden
är skulden ett väsen att gömma sig bakom
för att slippa leva
eller
Är skulden en väg till liv.
skulden kan bli en skyddsmur vilken avgränsar livet,
livsavgränsande.
skulden görs till en slags skyddsande, en tyngdens vägledare.
Så är inte skuldens vilja. skulden är tung att bära,
den är berättelsen om det svikna hjärtats dröm
Skulden förtäljer om stegen vilka glömde hjärtats sång.
detta är bilden du ser, skulden drar nedåt, kroppen dras genom havets botten.
livet uppstiger ur hjärtats dröm
Ser vägen.
Genom att se detta är det inte svårt att förstå varför skuldens tyngd ökar ju mer väsendet stänger öronen för hjärtats sånger.

Turkosregn
I natten


förmådde jag linda av svarta sjalar
varv efter varv

såg ljus glimma mellan träd


slöt ögon i dagens steg
orkade ej möta
ostegen


skrudade mig i vit nattdräkt
lång drömmande


vit med vita spetsar

vandrade med vintermarker
barfotad


I skymning ställde jag mig i
blickade vida

vindar andades mjuka svephänder
nära
närhet


Såg himlen brinna i sjön
markerna
snögnistrande diamanter


mitt bröst är i smärta


Såg den vita dräkten skifta rodnande
purpur andades

purpurhavets mjuka vågsvall


såg ljus glimma mellan träd
fjärran


vindar andas mjuka svephänder
rösten fördes till;
jag ser dig mina värnande händer
är runt ditt hjärta
stilla stilla rosenglöd

i gryning regnade turkoser över mig
ur mina ögon lyfter jag ljus

ber vind bära det
vidare

vidaom

svartslöja

faller
över



jag känner mig slocknad



mitt inre
stiger
fram

låga tändes i handskålar

lägger den i hjärtgård

strömmar
värme
vida
om