Människotillvarons stämma är en röst
med eller utan klang
denna röst är vingar vävda av ljus
ljuset strömmar ut
genomsköljer
stiger upp
seglar ut ur
munnen
Detta är det du skrev om de sammanpressade händernas ljus:
läser dina ord
det sprutar kraft ur dem
samtidigt känner jag din smärta
det är egentligen inte smärta jag känner
finns kanske inte ett belysande ord;det är mörker
samtidigt är detta att skriva mörker in i negativ aspekt, mörker är inte mörker
kanske är det mer bilden av kronbladsfamnen, att sluta sig inom
ljuset pressar upp fingrarna
ljuset
ofta söker vi hålla händerna i kramp runt, ett slags dödsgrepp
den höjdrädde håller i kramp runt klippan
ljuset
kan vara av många slag, vrede
det sprutar kraft ur dina ord
fingrar pressas ut
läser samtidigt; kom inte nära
du kan inte äta mig - jag tillåter det inte längre
med eller utan klang sade vi; denna röst eftersträvar alltid unison klangvärld, eftersträvar samklang. I de stunder smärtan river i människosjälen är rösten starkt påverkad; den är klanglös dock icke klanglös. Det finns röster vilka är klanglösa de innehar icke resonansbottnar,
genom lärostegen föds klangen, vi har sagt; vid skrivet uttalat vackert ord förlöses ett förvridet väsen. I skrivandet ser du händer vrida ur en skurtrasa, låt oss säga att det är en hals, den yttre påverkan vrider om halsen. Med skurtrasan torkas överflöd upp eller smuts, trasan sköljs och vrides ur, den klanglösa rösten, där har händer fastnat i dödsgrepp. Lyssna till klangen i rösten, den bär mycket inom sitt väsen, lyssna till klangen i stämman, är stämman yttre eller inre ljus, är stämman synt eller original, är ljuset articifiellt eller levande.
Alt det vilket är ostämt bär en längtan till att stämmas
Nyckelharpa är ett bra namn; nyckel harpa. Harpan är ett stränginstrument, själens strängar vibrerar, eolsharpan sjunger i himlars rymd
Himmelsk rymd är själens andehav.
Hjärtats sång är inte att medelst våld ta sig fram; denna sång är de medvetandegjorda stegen.
Det är icke ett passerande av livet, det är icke ett passivt tänkande, det är icke att aktivt tänka ut sin egen tillvaros grund eller världsgrund. Detta sistnämnda kan tyckas vara ett offensivt, hektiskt aktivt klarvaket tänkande fyllt med inspiration med rörelse, så är inte fallet ty det omedvetna är passivt.
Dessa våra ord kan tyckas märkliga, de är inte märkliga ty detta är att åsidosätta sitt inre; hjärtsången.
Att träda in i hjärtats sång är att se dessa visa folks steg
Gång på gång ser du inom dig steg/spår i markerna
Du ser människosteg
Dessa är girlanger, bladgirlanger
Du ser blad
Löv
Du ser bladens mjuka form
Varje linje
Varje ådring
Du har många gånger skrivit att varje blad/löv berättar hela trädets historia
Alla träds historia
De visa folken såg träden
De bredde ut sina spår över markerna
Detta för trädens fortgång
De höljde markerna med tecken
Dessa blad
Löv
Synliggörs i dessa nätter
Till dag
Nätter vänds till dag
Dagar vänds till natt
Varje blad är en givande hand
En skål fylld med stjärnord
Marker täcktes av deras spår
Av deras steg
De blickade in i framtiden
Såg
Hennes älskade gestalt stiga ur grottans mörker dit hon fördes av glömskans händer
Se hennes skönhet
Moder
Gudinna
Hon lyfter händer
skymningen är oändligt vacker
dagen slocknar
sakta
skymningen var inte
den är
dagen slocknade aldrig
den är
i skymningens famn
skrider hon fram
hon lyfter handen
hennes finger rör vid
pekar
mjukt
stjärnbarn vaknar
stjärnögon tändas
seende ögons ordljus
den sista taggen är den största dras sakta ut
var stigfinnare till liv
vandra med hjärtsångers bud
följ ditt inre
detta utan att skada
vandra med hjärtsångers bud
följ ditt inre
vandringsfolkens stavar
dessa äro stammar
äro andningsljus
följ ditt inre
följ ditt hjärta
tveka icke
ditt hjärta är alltets sånger
allas
allts sångljus
dalar
om jag ändå kunde känna vrede suckade kvinnan
om jag bara kunde kunde kunde
lade ögon i elden
kände flammor höga
hon blev elddans
himmel spände valv över
vind viskar
var inte
rädd
ur strupe ringlar slingrar
kraftsång
revbensbågar brister
stjärnbloss stiger
höga
dalar andas
kvinna sitter vid källa
med hjärtsånger i händer
sitter med hjärthav
ser djupt
in
Blå drömkula
lämnade
aldrig drömmolnet
dolde mitt ansikte för hoppet
vandrar i öken
sanden lindas
mjuk runt fötter
virvlar högre
virvlar
virvlar
jag bär sandstensfärgad skrud
murgrönebård
skymtar
runt
fåll
helt nära
brinner
en
en eld
tag sand i dina händer
böjer mig kupar sand
in i händer
strör den
in i eld
sätt dig vid min sida
linda dina ögon runt mig
elden skimrade
ur den
jag sitter med blå drömkula i händer
marker hav länder
andas i
slut dina ögon inom mig
sitter med alla mina hjärtsånger
i händer
viskar var mig
nära
tänk
så enkelt det skulle vara
om
’
’
’
jag var ett piano
då
skulle du kunna ta fram alla de toner du vill
stänga locket med en smäll om jag inte
tänk
så enkelt det skulle vara
om
’
’
’
jag var en bok
då
skulle du kunna läsa alla de rader du vill
ställa mig åter i hyllan
’
’
’
å samla damm
Älskade
I natt dansade snövindar
markerna är pudrade med vita pärlor
knoppar
sakta öppnar de händer
det strömmar gnisterljus in i ögonbrunnar
Älskade det är inte kyla det är värme
den vackraste värmen
den värme vilken öppnar alla hjärtsånger
vindarna virvlar ystra denna dag
himlarna andas snö
sidenjordar skall snart ligga inför dina fötter
de vackra fotstegen
blad av guld skänker du överallt
in i alla världar du besöker
runt mig andas lågor skimmerlågor
vackra blå slöjor omfamnar röda
violslöjor är de i sin kärleks omfamn
den vackraste musiken omfamnar mitt vara
Älskade du vet att jag ofta reser vida med musiken
i denna dags famn är jag
du vet var
Älskade jag har slutat drömma nu
ändå drömmer jag
ditt ansikte skymtar så ofta
mina fingerljus berör dig
min vilja är nära hudnära fingerljus
varför gömmer du dig
länge har jag lyssnat till hjärtsången
jag undrar stannar du då jag sluter mig inom
vågar du
öppnar du mig då med ditt leende
håller du armarna runt mig
då jag gör det jag är här för att göra
tröstar du mig då hjärtat brister
ser du mig bak de slutna bladen
ser du min skygghet
ser du mitt inre
ser du min kvinna
Älskade systrar
i denna dags famn seglar jag vida
jag har slutat drömma om handen
ändå drömmer jag
ty mina fingrar berättar en annan saga
ser ni mig
jag seglar högt däruppe i en molnfamn
mina ögon mitt hjärta är hos er
jag älskar er djupt innerligt
jag vet att ni alltid är hos mig med mig
ändå längtar jag efter drömmen
älskade systrar jag vågar inte hoppas
säger att jag slutat hoppas
hoppet brinner alltid
hur mycket jag än söker kväva det
så länge har jag sett hans ansikte skymta
jag har slutat hoppas
ändå hoppar jag
tidigare har jag vandrat in
i denna dags famn seglar jag vida
jag ser honom skymta
nu hoppar jag
är han den rätta
det vet vi om han tar emot mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar