låt då dina tårar vara vackertårar
rena
klara
se deras ljus
givna av själens källa
källan till ljus
se dina tårar träs på silverne tråd
hör sångerna
se
skimmerlågor brinner
stilla
väggar rodnar
guld
väver stilla ro
tysta
andas
stegen
ögon vilar i
vita vågor lindas
lindas
runt boplatsens knutar
löser upp
tinderögon
glittrar
bokstavsfras
många bilder kommer,
de stiger fram är en vackerfamn att vara i,
det skänker mig glädje att de talar,
att orden öppnar upp okända vatten vilka inte är okända,
De har gjorts okända. en illusionistisk slöja har lagts över,
det enda vi behöver göra är egentligen att med handen mjukt svepa den undan.
hand
vackerhand
smek ögats linjer fria
kanske är det så att de sanna orden är;
ser havet
isen lägger sin mantel över
isbrytaren plogar
de sånger vilka stiger är de sånger vilka lades över
snö
is
huvud
tanke
då tanken
huvudet måste arbeta för hårt,
då själen inte tillåts leva blir huvudet överhettat,
livet blir tungt,
tyngande;
det enda vi behöver göra är egentligen; ser gesten av
hur handen obemärkt stryker smeker ögonen eller pannan vid trötthet
hör utandningssucken
kanske de sanna orden är isbrytare
isen
snön
kyla vilken egentligen är värme
i livets balans är stegen varma tanken är kall
skänker därigenom sanna möten,
inte färgade,
inte gjorda,
Inte uttänkta.
vad är seende
är inte det att vara vaken inför
att vara lyhörd
öppen
det sägs att det är en gåva och visst är det en gåva
svårt är det för många att inse att det inte alltid är en lätt gåva
ser slagrutan framför mig
ett ovärderligt redskap
åter är det där
är jag öppen
eller vad är det
tanken förklarar vetenskapligt själen berättar en annan saga
båda vet ur vilken ström sagan är
att vara medial eller eller
är modernt populistiskt,
det går inte att bortse från att förmågan finns,
däremot finns behov av skolning till att medvetandegöra den, då icke till pengaförtjänst, det är inte det den är avsedd till.
skimmerlågor brinner stilla
rummets väggar
rodnar guld
gyllene
i natten andas snö
stilla vågor runt husets knutar,
knutar kan vara så mycket,
kan vara sammanhållande,
stadgande
stödjande
knutar kan vara knutar vilka skall lösas.
för längesedan vävde jag stickade jag,
ser trasselhärva,
inför mötet med trassel erfordras det verkligen tålamod,
har sett de vilka tar fram saxen - klipp klipp.
Det finns ett sätt och det är att skaka härvan,
skaka in luft i den
så
varsamt reda ut trådarna,
se var de leder följa dem istället för att bända dem.
jag har inte varit duktig på att skriva brev,
varför skall jag vara duktig - ja, det undrar jag
det stiger fram så många bilder
vackra
ibland har jag svårt att hinna med dem, just nu lever en bild djupt inom,
ser den ser den inte
duktig,
du vet att jag tycker om att skriva
jag vet att du åter undrar
du behöver inte undra
att jag inte har skrivit har inte med dig att göra
det har enkom med mig att göra
det är så att jag känner mig slocknad
ser ljus brinna
ser lågan
ser den slockna
vet att den tänds igen
jag har så ofta snuddat vid mitt liv
stegen
just nu är jag så oerhört tacksam att det finns vänner runt mig,
vet inte hur jag skulle orka utan dem
ändå vet jag att det
alltid
löser sig till slut
ändå är inte det min upplevelse denna gång
det brukar svepa en vinge runt
kanske är det den vingen vilken gör att jag känner mig avskärmad
jag vet inte
söker inte hindra inte stoppa,
följer
ser
lyssnar
vi har så lätt för att stoppa smärta med piller och allsköns snabbvägar
ibland måste vi våga följa
det gör ont
*
så är det med tanken
blixtrande klar, gnistrande ren
så bäddas den in i mjuka slöjor; dimma då kölden släpper.
Dimman kan upplevas ogenomtränglig
Då du lever med den – i den kan du uppleva vad dimman är
Den är vilodimma
Vilotanke
Den sjunde dagen vilade han
Såg allt det vackra.
Den sjunde sonen
De första sju åren är lära gå steg, varför den sjunde sonen; varför inte den sjunde dottern.
Det manliga väsendet är ”vilja” – viljetanke.
Då du ser mannen vara fader, vandringsman; den vilken visar världen, då du ser modern vara omfamn berättar dessa bilder varför vi säger den sjunde sonen i de första sju åren. Så vandrar den sjunde dottern in, hon dansar in, sjunger, rör sig
Känner
Upplever det barnet smakat
Är det sant
Utropar barnet vid nio års ålder
Är
Det
Sant
Själen vaknar
De finner varandra
I balans möts de
I balans är tanken
Triangeln lever
De tre vägarna lever
Jaget vaknar vid tjugoett års ålder
I mitten är ögat
Ögat skådar; strålar där är orden:
I andens ljus strömmar själens skönhets sannhet lever tankens kraft jaget leder stegen i andens värme
Dimman faller in
Faller över
Dimman är icke ogenomtränglig
Den lindar sina värnande händer om din längtan bort
Berättar sagostegens stämma.
Det finns knutar av mångahanda slag
En del knutar knöts för att hålla samman
Andra knutar knöts för att hålla fast
De vilka knöts för att hålla samman, dessa löses då livet är redo
De knutar vilka knöts för att hålla fast måste redas ut med varsamma händer
Dessa är trasselhärvor vilka lagts utanför grunden
Av blind så kallad hjälpargärning vilken är stjälpargärning.
det går inte att bortse från att förmågan finns,
däremot finns behov av skolning till att medvetandegöra den,
då icke till pengaförtjänst,
det är inte det den är avsedd till.
*
Allt för att känna närhet
älskade dröms frånvaro
stegen är så vemodsfyllda
markerna så oändligt vackra
de skär upp mitt bröst
hjärtvingar flyger ur
söker dina händer
himlen är pärlemor
den goda solen bar slöjljus denna dag
den goda solen smekte med solhand
mjukt undan slöjan
kände min panna beröras öppnas
pärlor havspärlor söker dina sannögon
den goda solen smekte med solhand
mjukt undan slöjan
slöja faller över träd
älskade träd bär regnbågsfjädrar
ser dem rista håret
regnbågsfjädrar far vind söker dina spår
vinden smeker stilla marker gnistor
gyllengnistor virvlar lätt
nu börjar himlen sakta glöda
tvagar mig borstar håret silverstrålande
doftar rosenlunden
huden skimrar
vill vara vacker
skrudar mig till drömljus
det är så märkligt såg en silverhand sträckas fram
älskade dröms frånvaro lämnar boplatsen
silverhanden sluter mig inom
vi färdas vida
nu så står jag vid klippans fot
sakta öppnas klipphänder
är i en grotta
ett bloss
en gnista tändas i mina fingrar
tänder facklor fackelskålar i
grottans väggar skimrar
rodnande gyllenguld
golvet är täckt med vita hudar
en eld brinner stilla
mantel faller av min kropp
lägger mig uttröttad ned
lågor sjunker sakta
ser in i älskad eld sluter ögons vemod
känner dig
din kropp nära min
din andedräkt mjuk
doften av skog fristeg
din huds värme
dina armar är trygga runt mig
sakta smeker du undan vemodet
din hand sluter mitt bröst
du är nära
känner hem
älskade dröms frånvaro
du vågade aldrig visa ditt ansikte
du vågar inte visa ditt ansikte
nu sinar min livskälla
sakta
sakta
älskade dröms frånvaro
jag breder nu ut min hud över markerna
detta för att känna beröring
jag har sett dina ögon brista
såg dig
lägga huvudet bakåt
hörde dig
yla stjärnlinjer i natten
stammarna
frös till is
av dina smärtslingor
gnistor steg upp
föll eldring
runt dig
jag såg dig
i de tommaste av länder
i tomlands
mörker
lade mina hjärtvingar runt dig
säg icke förlåt
då vet jag att du flyr
be mig icke om förlåt
då vet jag att det upprepas
jag såg dig
pressa dina händer hårt samman
söka hålla din andning åter
din ljusandning
pressade ut dina fingrar
tillsade dig liv
jag ser
dina ögon helas av regnbågsbrunnen
jag ser dig sitta
vid elden
berätta för mig
om sagolandet
om de violetta frukterna
om pärlfrukterna
berätta för mig
om cikadornas tystslingor
berätta för mig
om tältdukarnas vita segel
om bjällrornas sånger
om de varma färgerna mot min hud
berätta för mig
om sandstensklippporna
om havets mjuka smekning
om vågens möte med strandbågen
berätta för mig
om hur stjärnorna kysser natthimlen
till gryning
där
sjunker jag in
i är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar