själ steg ur födslogrotta
marker gnistrade blå pilar
frost skrudade allt
blad
skärande rena linjer
vit ros seglar i livets hav
breder ut sina kronblad överallt
i allt
doftande vita rosor
blad
skärande rena linjer
blågnistrande av månsilver i vitt
rosenkristaller dansa
själ stiger ur födslogrottas värme
möts av gnistrande ljus
vakna öga
se skönheten träda till dans
stjärnsystrar stjärnbröder hälsar dina steg
vakna öga
se skönheten träda fram
fyller ditt hjärta med värme
den värme du gavs i grottans skimmerhänder röda
se vitfågel flyga ur ditt bröst
sväva cirkla söka finna
återvända med grönskande kvist
vit fågel flyger in i ditt bröst
smaragden den gröna skimrar inom
röda är dina händers blod
du bär elden i dina händer
vad är dessa ord; du bär elden i dina händer
de äro helande
rena strömmar skrivna målade talade ord
dina fötter äro nakna
känner vart steg
dina ögon äro nakna
känner vart steg
dina händer kupas runt suckans dalar
höjer dem upp i ljus
där
skall de höra
vakna öga
se skönheten träda till dans
*
mina fötter äro bara
stiger in i
gnisterhav
mina ögon äro nakna
fylls av skönhets vida krets
ängder
dalar
skog
gnistrar
blå pilar blå gnistor blåeldar
guldögons silver
stjärnbäckar flödar
gräs är böjda över marker
vackersmärta spränger i bröstet
stiger in i gräskoja
fylls av
stilla
möts av berättarljus
de berättar sagor in i eld
i gryning skänker jag dem vidare
nakna fötter nakna ögon lever i gnisterhav
fjärran är tankens gjutform
själen andas fri
vita stjärnor famnar strå
välvda är gräsets linjer
broar diadem
under genom flödar stjärnbäckar
mina sinnen äro nakna
gräsets linjer har nu flätats samman
kryper in under i
mitt ansikte
vänds till ansiktsljus
lyssnar stilla till nattens sånger
somnar stilla
är
i vaken dröm
*
vackerkälla till liv
i en vandringsström
utanför städers fyrkantsramar
vaknade liven sakta utan brådska
genom ett hål i taket såg de mötte de stjärnor
det var inte ett tak det var mer en blomknopp
en trumpetblomma brugmansia
ådringar stavar lutades korsades mot varandra
doftade skog över dem en famn av hudar
målade mönster fanns därpå
berättade om livens liv
gemensam tacksamhets glädjeljus levde mellan dem alla
ögonen tälten markerna skimrade
i nätternas stillhet andades famnen lätta andetag
med vinden smekande mjuk
eller var det livens andning
en kvinna satte sig vid en av sjöars rikedom
andades ut det egna
såg sjöns yta
där framsteg en vit ros så underbart ren
vackra älskade vita ros
hur fann du vägen hit
jag hörde din andning ditt hjärtas röst
jag har vandrat med vindar med hav med jordar
från din trädgård fann jag vägen hit
där växte jag i rosenvattenfallets hägn
kände dina händer dina steg
trädgården var god att vara i
låt mig berätta din väg
inför kvinnans blick
föll rosenbladen ut i vida ringar
slöts samman
sjön täcktes av is
rosenmantel lades runt hennes kropp
snö föll sakta
marken var gnistrande vit
slut dina ögon nu bad rosen
kvinnan vandrade vida
marker gnistrade blåpilar
rosenkristaller blommade dans
runt all skönhet var klartdjupt blå sidenljus sträckt
skönheten skar hennes andning ren
en själ lämnade födslogrotta
vaggades av moder vid eld
modern nynnade stilla
livets klanger in i själens rytm
barnet vilade ögonen i moderns varma blick
drack kärleks värme
om nätterna vilade barnets ögon i stjärnors varma blick
drack kärleks ljus
barnet vaggades in i livet
tre årsringar vandrade
för andra gången delades deras sträng
nu började barnet skutta pärlsteg utanför moderns kjolar
hittade alltid vägen åter
kröp in i hennes skydd
gyllene band var mellan dem
barnet släppte aldrig hennes närhet
modern var en vid ömhets famn
barnet var i allt
barnet följde modern i allt
fann vägen in i steg in i ordkrumelurer
då och då hände det sig att barnet inte ville
kinderna blossade
rösten ven genom luften
armar händer kropp var knutna
modern pekade på ett träd i skogens famn
helt nära synligt stod trädet
modern berättade för barnet om vilja
ser du det vackra trädet där
där står din vilja och växer
barnet älskade sitt träd
såg viljan växa
rötternas stammens kronans skönhet
sex årsringar hade nu vandrat
för tredje gången delades deras sträng
det var så mycket barnet ville göra
modern sydde tålamodspåse till barnet
in däri lade de alla väntapåstunder
kroppen var mer och mer i vägen
stegen snubblade
saker välte
modern log berättade om snubbelfot
om vickelihanden
om degen viken jäste
om busbarnen
de skrattade befrielseglädje tillsammans
fadern hade snidat ett vackert instrument
spände strängar däri
i nätterna in till sömnen
smekte modern strängar sju
berättade om livets vandring
solens stjärnornas månens vandringar
berättade om soltonen i mitten
barnet somnade drömleende
nio årsringar vandrade
barnet var sorgset
ensam i livet är jag
förr var jag allt
var det sant det du sade
var dina händer sanna
ögonen iakttog
såg allt
det var sant
så vandrade barnet sakta in i ungdomsår
eld brann i tältet
barnet följde modern
i allt med hennes göranden
lärde känna kvinnohänder
örter dofter smak
så satt de en natt vid elden
moder visa mig hur blir jag en kvinnosjäl
modern log kärlek stilla
följ mina steg så finner vi dina
en kvinna satte sig vid en av sjöars rikedom
andades ut det egna
såg sjöns yta
där framsteg en vit ros så underbart ren
vackra älskade vita ros
hur fann du vägen hit
jag hörde din andning ditt hjärtas röst
jag har vandrat med vindar med hav med jordar
från din trädgård fann jag vägen hit
där växte jag i rosenvattenfallets hägn
kände dina händer dina steg
trädgården var god att vara i
låt mig berätta din väg
*
I skrivandets skede förundrades jag över detta med fadern vilken spände strängarna; sakta steg bilden klarare fram.
de små barnen lever i denna värld pentatoniken, där den mittersta tonen är soltonen. naturligtvis är det så; barnet är soltonen:
under natten steg bilden klarare fram
auris barnlyra;
tre gånger klipptes navelsträngen nedifrån
tre gånger klipptes navelsträngen uppifrån
tre gånger uppifrån av moder av fader
i mitten står soltonen barnet
det alltid närvarande barnet
vad är hopp
är det överhuvudtaget en möjlighet att leva utan hopp
det är en real möjlighet att över
huvud
leva utan hopp
även här är det så att då huvudet mer eller mindre har tvingats att tänka hopp då blir hoppet mer eller mindre bilden av hjärnans vindlingar det brukar sägas att hjärnan är en grå substans eller massa. det är en god bild med avseende på att hoppet blir inlindat i dis. hjärnan tanken kan inte vara hopp hur skall den kunna det då hoppet är i djupet. vi har tidigare talat om att hjärnan är en bild av matsmältningen tarmarna, då hjärnan tanken tvingas att vara det dne inte bär vilja till blir den uppsvälld; det är ett annat tillstånd än att vara däst
detta tillstånd är att vara uppsvälld, gaser, gasmoln fyller tarmarna. var och en vet vilken smärta detta medför var och en vet den befrielse vilken infinner sig då gasmolnet for sin väg. då gaserna uppsvälldheten icke ger med sig finns risk för tarmvred även det går att räta ut antingen med enkla hjälpmedel eller medelst operativa ingrepp, ser du det finns alltid hopp. vi har nu talat om tarmarna men detta är hoppets tillstånd i tanken.
hoppet är en källa till liv
en vackerkälla
den källan gjorde att du en gång
tog hoppet in i till liv
vi har talat om vandringen
nedläggningen in i moderns liv
detta är även det en vandring, vi säger detta eftersom du stannade i skrivandet
visst är det att taga ett hopp
du ser ett skutt ett hopp ett fysiskt hopp en fysisk aktivitet
då du hoppar oförberedd kan det göra ont
då du hoppar högt eller lågt känner du ett pirr inombords
det är verkan av höjdupplevelse
höjdskillnadsupplevelse
det är ett glädjepirr
hoppet är ett pirr
växandets pirr
det vill säga då det är i djupet
i källan
själskällan
själskällan i gården
i vackerträdgårdens regnbågsskimmer
naturligtvis lever alla dessa färger skimrande inom kroppen
en aning mer förtätade kanske eller med en djupare lyster
organen är inte en grå massa de bär färger
svårare än så är det inte
så hoppet är en osinlig källa
ett samarkand
ett shamballa
det stiger upp i huvudet då själen, väsendet är ur balans uttröttat
utmattat
hoppet går vilse i hjärnans vindlingar
i denna i skönhet skapade labyrint
tråden finns där alltid med er
alltid med dig
alltid
inom
tillsammans håller vi i dess ändar
ett hopprep
en livlina
minns detta då stegen är sköra
då stegen tynger dig
känn repets svingande rörelse
tillåt det inte att piska dina ben tillåt det inte att göra dig illa
hoppa med glada livsskutt
vi håller repet tillsammans
det finns inte ändar på detta rep
ändå svingar det
du håller i jordestegen vi håller i himmelstegen
ser du
åter är cirkeln
vi är tillsammans
alltid
så blicka in i din själ
se hoppet blomma i andeland
det fyller dig till brädden med kärlek
hoppet kan kännas upplevas vara en sinande källa det är en vackerkälla till liv
mycket har blivit förvrängt genom människans fyrkantstankar
näckrosen lotusen visar detta
berättar detta alltid omgiven av liv
ur sten är hon sprungen
till liv
hoppets liv
sekvens
det är vackert att se de älskandes ögon
deras lätta händers beröring
alltid
oavlåtligen ljuvhet
guld silver flöden
sjunger
klanghöjd
skapar sfäriska sånger
deras ögon
alltid
oavlåtligen ömma
de är i kärlek till kärlek
dina händer kan få mig att känna liv
mitt hjärta får mig att leva
i mötet med ditt hjärtas sannhet
dina händer svek
det är vackert att se de älskandes ömma stegskålar
omfamna jorden himlarna rymden allts allt
denna natt omfamnade en hand min hand
värmen i den handen
så
outsägligt vacker
strömmande levande tveklöshet
vi vandrade med nakna fötter
i frostiga landskap
röda rubiner blommade i våra steg
blå safirer var deras ögon
smaragders blad
deras omfamn
vi vandrade i källvatten klart
våra ord flätades
i samtal in i varandra
bjudande skålar
rädslobefriade flödessånger
dina ögon
skrudade mig aldrig i kärlek
till vackerkänsla
dina händer
sökte inte mina i dagens ljus
din tystnad
kvävde ditt utsagda liv
det är vackert att se de älskandes ögon
deras lätta händers beröring
alltid
oavlåtligen ljuvhet
deras ögon
alltid
oavlåtligen ömma
de är i kärlek
till kärlek
händer outsägligt vackra
tveklöshet
nakna fötter
nakna händer
nakna ögon
nakna ansikten
nakna steg
de är vackerfolk
*
skall snart vandra in i sömnen
natten är vacker
länge har jag beundrat
markerna
vindar mjuka lindas runt boplatsen
frosten är gnistrande
natten är vit
himlens djupt blå
strör blåskimmerpigment över
drömmar vita seglar
Moder Måne vakar
silverne slöjor
sveper sakta
frost
tindrar blåeldar
blåpilar
gräs är böjda valv
stjärnbäckar strömmar genom under
där möter min blick
stjärnstrålar
stjärnljus
stjärnljus
fläta kronblad vackra
skänk drömljus däri
bär blomman till min älskade syster
var henne nära
i ljus i värme
med ljus med värme
vakna öga
Vandrare stiger in i vandring
marker gnistrar blå pilar
frost skrudar allt
blads
skärande rena linjer
blågnistrande av månsilver i vitt
vandrare stiger ur värme
möts av gnistrande ljus
andedräkt sköljer molnbilder
vakna öga
se skönheten träda till dans
stjärnsystrar stjärnbröder hälsar dina steg
vakna öga
se skönheten träda fram
fyller ditt hjärta med värme
värme du gavs av skimmerhänder röda
där vid stugans spis
se vitfågel flyga ur ditt bröst
sväva cirkla söka finna
återvända med grönskande kvist
vit fågel flyger in i ditt bröst
smaragden den gröna skimrar inom
röda är dina händers blod
du bär eld i dina händer
dina händers
helande rena strömmar
skrivna målade talade ord
dina händer kupas runt suckans dalar
höjer dem upp i ljus
där
skall de höra
vakna öga
se skönheten träda till dans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar