sätt dig i stjärnviljans vida krets
lyss till stjärnordens bud
se karga landskap
gro i dina händer
*
kärleken är att avkläda sig alla smycken är att träda in i hjärtats sång
barnet frågar aldrig vad kärlek är
barnet vet
se så enkelt detta är
låten barnen komma till mig
vad säger orden
låten barnet komma till mig
det visar att det yttre väsendet står där och ber barnet komma till sig
det vill säga; säger:
barnet är i mig jag är jag i dig
det yttre kroppen ber barnet att komma till sig
barnet är där har aldrig lämnat väsendet
det vilket sker är att det inre vägleder det yttre
blir det yttres omfamn
låten barnen komma till mig
låt det rena sinnet omfamna mig
låt det rena sinnet leda mig i ljus av värme
det talas vida om kärlek
kärleken är om
barnet är rent
ren är snön
tusenfaldigade stjärnor har du upplevt
det hårda har bäddats in i snö
det hårda är inte hårt det är det avskalade livet
skuggan har fallit av; vad är skuggan,
skuggan är det yttre
urlivet
urkärnan
är naket
våren sommaren har vandrat hösten vandrade in
markerna mjukades upp
blev nästintill gungflyn
dagar nätter blev en grå vägg
en vägg restes av grått
vad gör en sådan vägg då den görs grå
den förhindrar ett distanserat seende
ett långsiktigt seende
seendet blir vänt
vart
mer eller mindre till sig själv
fladdermusen flyger i natten sänder ut signaler
denna gråvägg
då den görs pansargrå
blir något tungflytande
oformligt
ogenomträngligt
detta ger inte långa färder
signalerna studsar åter
kanske det inte är en bra liknelse men;
moderns bäcken luckras upp inför barnets inträde i livet
inför födandet.
det hårda har behov av att luckras upp inför födandet.
hon vet när stegen nalkas
söker sig till en grotta
till en avsides plats
föder barnet
antingen själv eller med hjälp av en nära.
barnets skrik lindas runt dalar skogar berg marker
vindar viner molnseglare far
mjuka böljande segel
sluts samman
molnseglares ögon gnistrar
de ser vida
kring
kvinnor träder in i ring
svävar böljar
vita kjolar vita händer
vita fötter
stjärnögon
rosenmunnar
hud
vit
svävar böljar
virvlar
virvlar
gnistdansare
är de
blåtindrande pärlljus
vind sveper om
molnfolken släpper rörelsen fri
marker bäddas vita
skimrar
allas
färgers ljus
siden är inte en färg vit siden är allts färg
allas färg
markerna är vita sidenjordar
hon är skrudad till bröllopsfest
de vigs samman
i nattlig bädd avklädes hon allt
är naken
ler ömt kärlekens ljus
vi har talat om orden spritt dem in i vindens händer, orden lever i hjärtkammaren de lyfts därur med gärningens hand sprids de ut
i kärlek
av kärlek
i kärleken lever många färger
värme hopp ljus
tre vackra gåvor
gives
bort
det sägs att det inte går att älska om du inte älskar dig själv
barnet frågar aldrig vad kärlek är
barnet vet
se så enkelt detta är
låten barnen komma till mig
vad säger orden
låten barnet komma till mig
åter stiger bilden fram av universum av helhet
av delar i helheten
då delen är del har den avskilt sig, den bär alltid en längtan till återvändo
den är alltid välkommen åter
den avskilde har svårt att älska
den dras till det yttre
den vilken vet med insikt vet att helheten är
vet att det går att älska utan att älska sig själv
det är inte dig själv du skall älska
öva dig till att älska
det är ditt själv
då inser du
att det går att älska utan att älska dig själv
ty du älskar allhjärtat
ur det stiger hjärtats sånger
dessa förmedlas av hjärtfolkens berättargärning
så den bild du har burit med dig är;
markerna är täckta inbäddade i snö
du tar på dig varma kläder skottar fram stigar
bereder väg
du skottar av täcket
lagren
marken
den uppmjukade
uppluttrade marken synes
du känner sommarvärmens liv möta
du befinner dig i vida snölandskap
en snögrotta är där
du stiger in
det skimrar
är varmtt
isande kallt ute
varmt inne
du ser purpurljusets värme bölja genom snön.
sätt dig i stjärnviljans vida krets
lyss till stjärnordens bud
se karga landskap
gro i dina händer
*
kärleken är att avkläda sig alla smycken är att träda in i hjärtats sång
Sträcker hand
vita sidenjordar
gnistdansare virvlar
omvälvande ljus
stiger in i nattens längtansögon
sträcker handen in i blå drömmåne
ser ditt ansikte skymta genom snögnistors stjärnsvall
älskade
i nattligt drömljus höll du dina armar
runt mig
vi dansade
dansade
snö
älskade
dina armar var runt mig
lugn
trygg
värme
mitt hjärta skimrade genom bröstet
in i dina ögon
lycklig
rädslan rann av mig
lycklig
i gryningen vaknade jag mitt ansikte var vått
doftade snö
drömmen rann av mig
hörde din röst
svepa
min älskade jag skall alltid finna dig
*
Nu återstår
själen såg
oh underbara jord moder
vandrade regnbågsstegen
möttes ej av människohand
satt i gräshav drömde molnländer
kvinna satt i kammare
vävde
vävde
solvögon log kammen kammade
dunk dunk sade hjärtväven
lärften gnistrade vit
gnista föll
nu återstår
blott att
skotta
kvinnoknytet
inbäddad
vitdröm
glöder skimrande bröstpurpur
purpursnäcka
purpurfjäril bred ut dina vingar
vem vill trösta
kvinnoknytet
kläder av mig alla smycken
så ock de vita
inbäddad vitdröm
mitt hjärta brinner
oh så jag längtar efter samtal vid elden
samtal i ljustimmar
vem vill trösta kvinnoknytet
lägger drömtäcket
runt
träder in i hjärtats sång
avkläder mig alla smycken
så ock de vita
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar