22 december 2009

andesträvare
visst är detta ett vackert ord
vad är en andesträvare; det är radien dividerat med två är lika med ett; nej, du är inte en matematiker och en sådan kanske skulle se undrande ut. en radie är en linje, delas en linje torde den bli två, här blir den ett.
Andesträvaren är till viss del radikalen till andesvävare.
att sväva på målet, är liktydigt med att använda ord vilka icke har en djupbetydelse i väsendet. det är en yttre yttring. det är ett tecken på obalans – linjen blev två – kluven .
kort sagt att sväva på målet är att omringa sig med hörsägens ord vilka icke är ett med väsendet. därigenom är väsendet färgat av andras ord. detta är samma skeende som då vi sagt; du låser fast blomman genom att närma dig detta liv med ett färdigt begrepp, genom att namnge blomman innan du upplever.
Att sväva på målet är omedveten lögn.
Förtäckt lögn.

den vilken strävar; den för egentligen en ”kamp” med sig själv eller söker/strävar till dialog
den vilken strävar ser målet
målet;
vad är målet, varje väsen, varje bokstav, varje ord, varje ordbokstav allt har ingetts en form, inom formen lever anden, andesjälen.
formen är låt oss säga en totem, en slags totempåle,
Det andliga livets jordade grund.
inom varje totem finns gåvor nedlagda
livspärlor,
frälsarkransens pärlor,
det andliga livet är inte svävande
det är strävan
Gudomlig strävan vilken levandegör.
dessa gåvor är väsendets ö,
väsendets lagö,
det är tabu att mala sönder dessa pärlor
dessa pärlor är grunden till allt liv
tabu är icke av någon utanför pålagd pålaga;
tabu är det andliga livets jordmening
det är det andliga livets gemensamma andetag
Förståelse i kärlek.

det strömmar
strömmar
isplogen plogar
isar reses dånande
solväv smälter smärtsåren
åter brinner kärlekens röda sidenkjolar
det du ser är havet, isen lägges över. Det är en tjock täckande is, du ser bubblor i isen, här och var blixtrande linjer, du ser ansikten i isen hör röster.
Du är åter i nordlandet, där vid sjön, du andas de höga skogarna, du är inte lycklig, du känner upplever skogarnas närhet, du är inte lycklig i situationen. Markerna talar till dig, ansiktena söker nå dig med varningens rop, sörj icke allt blir väl.

Så ser du bilden förändras, nu är det ett vidsträckt hav, isen är tjock, du ser isbrytaren ploga sig fram,
det strömmar
strömmar
isplogen plogar
isar reses dånande
vatten strömmar under isen virvlar upp
det frysta livet
den frysta bilden tinas
ismassorna löses upp

Livet har länge varit innefattat i ishänder
Inte den is du så vackert annars skriver om
Detta är en kallis.
I denna kallis finns gestalter infattade, fängslade, det är det yttres bojor.
Det är en frysande tillvaro
Den vilken är infattad infryst känner inte kylan i isblocket, men det gör ont då isen smälter,
det gör ont då insikten smälter isen
det strömmar
strömmar
isplogen plogar
isar reses dånande
solväv smälter smärtsåren

det strömmar
strömmar
isplogen plogar
isar reses dånande
solväv smälter smärtsåren
åter brinner kärlekens röda sidenkjolar

de ristade stegen gav smärta
jag längtade in i vingbredd
såg mörker
mörker
i ögonen vandrar pärlor vita
ser en kropp
i ögonen vandrar röda pärlor ser vingar

de ristade stegen bar henne suset hördes ovan om
med hud i remsor
med fötter i trasor
följde hon sandens vågor
solmantel lades i skydd över
stjärnregn fuktade läppar

slutligen fann jag det jag sökt
fågelklippan
med vidöppnat bröst
med sargade steg
lyckades jag ta mig upp
kröp samman där under vingen

varmmörker omslöt
smärtan rann ur
hörde
hav

ser dig din kärlek brinner
vårt hjärta sjunger
rytm

du ser inte faran
fly
dina steg stillas
fly
vänd ditt ansikte till
isregn faller över
kall is fängslar
dina steg
dig

nu vandrade jag på en stig högt upp i nordlandet
markerna gnistrade
träden andades fria
du hade sytt pälsmantel
höga stövlar
i kärlek till mig
det doftade av skogshänder
jag kände mig vacker

kärleksvacker

en upptrampad stig var där
stegen sjönk djupt in
kinder log rodnande
håret bar iskristallers blommor
dalen öppnades framom
omgiven av höga bergs händer
höga susande stammar
doftande grönmantlar
hjärtsången höres
sjön är där
står stilla vädrar
ser mig om
stiger ut på isen
smeker varligt undan virvelsnö
ser ansikte

kupar händer om
tår faller
kysser isen

du stiger ur
kärlekens röda sidenkjolar brinner himmelsdans