det finns möten och möten
vackermöten
bredvid mig brinner levande ljus
lev ande ljus
ljus ande lev
dessa skänker värme
milt ljus
med ens
vilket varje själ kan göra
finns skäl att släcka alla konstlade ljus
ty i dessa lågor
finns
sann
värme
unik inte genuin den finns inte
där
den finns här
den finns i allt
därmed med allt
därmed är vi
sann värme
var gång vi vågar möta skimrande ljus
se dessa vackra ansikten
se dem
I rummen brinner levande lågor
skimmerlågor
stearinljus
värmeljus
vackra lerskålar med olja
alla dessa är ljus med vekar
med veka liv
då ordet vek uttalas hänsyftar det oftast på en
till en svag länk
något vilket lätt brister
i själen vaknar bilden av skört glas
ett skört väsen
vek kan även vara stark
i den bemärkelsen att väsendet ”brister”; låter skalet falla inför mötet med sannheten.
veke och vek är inte samma ord
ändå
rör de vid varandra
de rör vid varandra ty de bär
Varmlågor i händer.
den levande lågan, levande lågor
”kastar” varmt sken uppå väggar
levande lågor
levande lågor belyser kall yta
ytan dricker varmt ljus
sitter du helt stilla och ser in i en ljuslåga eller in i eld stiger ansikten fram.
Ser du in i glödlampan bländas du.
glödlampan kom till ty människan sade sig behöva ljus
starkare ljus
ändå
Började hon tillverka skärmar för att skärma av ljuset.
Frågan är om det inte var en aning bekvämlighet med i spelet.
om det inte var bekvämligheten vilken tog över
blev kapten på skutan
nåvälan
nåvälan
slutligen kom hon underfund med att dessa glöd – lampor drack mycket energi därigenom steg energilamporna in i balsalen
med vad
med ett mildare ljus
ett behagligare ljus
sägs det
se nu glödlampan; denna har en glaskupol vilken sitter på ett fäste eller
ett fäste håller runt den
inuti finns trådar
tunna
ledande trådar
ljustrådar
ljustråden är i varje väsen livstråden
bilden av detta blir
livstråden kan se ut
intet når den
intet når den förutan att krossa glaset
tråden kan brista av slitage
av överbelastning
av lek
med mera.
en ambulans kan inte krossa glaset
Intet når den.
bilden blir att sitta i en glaskupa och iakttaga livet utan att nå
samtidigt når inte omgivningen in
det är ett avskärmat tillstånd
vilket ger ljus utan egentligt möte
människan eftertraktade ljuset gjorde eller tillverkade ett medel vilket blev överdimensionerat.
vi har gång på gång vidrört detta; en gåva ges vilken överdimensioneras, oftast i vinstsyfte
eftertraktan i de flesta av dessa stycketing är att frambära hjärtats sånger
kärlekens ljus samt värme
vad är ljus; se i klart ljus är tro visshet insikt
vad är värme; icke fysisk värme det är älska tillit förtroende
i mitten står hopp
vad är hopp
det är omfamnen av ljus samt värme
till kärlek
dagen har vandrat
kvällen har vandrat
upphör de någonsin
att
vandra
ser dem i natten
samtal
sam tal
jag stjärnsalar
ser dagen kvällen
lyfta fram ljusminnen
stjärnor tändas
i gryning andas
natten
så väver de
skönhetens väv
att stå utanför vad är
att stå innanför
finns det ett innanför utanför ett
mer och mer inte mer och mer, jag ser
Att dessa gränser är av människan gjorda.
kanske av godo, tror inte det, det är inte min upplevelse.
det stiger fram så många bilder alltid
bilderna upphör inte de är, öppna världar
goda, möjligheternas världar.
gnistfolken
gnistdansare var runt
allt bäddades mjukt in
mjukt
in
hennes hud är vitskimrande
snö är tungt
skuld är tungt
vad är skuld
vem lyfter av skulden
ibland måste vi prata med skulden
bjuda in den till samtal
varje spår är bort ... ändå
Stigarna jag skottade fram i dagens famn är mjukt inbäddade, varje spår är borta ändå är spåren där, stigarna är där. Snövindar lindas mjukt runt boplatsen, snö faller ser fallandet inser att snö inte faller, snöflingor snöstjärnor kristaller det finns sånger vilka är ohörbara hörbara, nej snö faller inte virvlar inte det är en mjuk tillitsfull rörelse kanske är det vinden vilken smeker eller är det snöstjärnan vilken smeker vinden.
Snöstjärna smeker vindkind andas stilla andas lugnt
Ljus upplyser salen
Tusende eldskålar ur takhänder hänga kristallkronor prismaljusen dansar ur taken hänga istappar fyllda med pärlor droppar liv
Klanger
Kling klingande silverklocka
Släden viner genom vinterlandskap
Snömoln virvlar
I salen böljar sidenkjolars frasande sång doftande kamelia pryder hennes hår han för henne rak i ryggen ena handen om andra handen om
Snö faller inte virvlar inte det är en mjuk tillitsfull rörelse
Tar på mig varmkappa lindar sjal runt den vackra sjalen trär fötterna i stövlar stiger in i natten in i snölandskapets gnistor står helt stilla ser andedräktens blommor känner kind rodna stjärnor ler tinderljus jag sträcker ut handen den möts av tomhet andas djupt följer stigen den är där snö omfamnar fötterna mjukt snön är inte vit i natten är den indigo pärla rinner sakta ur ögonvrån lyfter den varsamt in i stjärndoft ser ljusminne ögonmöte följer stigen lyssnar till skönhetens andning det värker i bröstet
rosor stå bara i nattlig sal
inför mina ögon skrudar de sina stammar med djupt gröna skimrande blad
knoppar öppnas
röda rosor
vita rosor
doftar
det är svårt att andas jag rycker mig loss vandrar in i ängens famn ser alla dessa konstlade ljus runt ändå; det andas hemtrevnad jag känner allas deras ansikten de är godfolk det gör ont i bröstet vänder ansiktet bort åter far handen ut jag börjar säga; kom vi springer handen möter tomhet ängen hälsar mig jag lägger mig ned i snöhav vänder ögon in i stjärnhav hur oändligt goda är de så fyllda med tröstord armar och ben rörs ut och in
en ängel är i ängens famn
så skönt det vore
ligga kvar
snö
snö
täck mig
tår rinner sakta fram ur ögonvrå lyfter den varsamt in i stjärndoft ser ljusminne ögonmöte reser mig bär snömantel
följer stigen den stig jag vandrat så många gånger, markerna känner mins steg räds dem ej, skogen andas doftar omfamnar ensamstegen
det gör ont i bröstet
det är i dessa nätter skönhetsnätter då skimmerljusen brinner värme
då stjärnor lever orden
då allt är tyststilla
själen fylls av
vandring
sträcker ut handen känner intet svar
tar av vanten
kanske
handtomhet
vandrar över bäcken följer stigen ser berget de stora stenarna skogsfolkens boplats
den största stenen i vars famn jag brukar vila under sommarvandring
stannar förmår inte ta ett steg
sjunker samman
gråten rullar lavin
snö faller
täcker mig
gnistfolken lindar händer runt lyfter stegen
står vid boplatsen
hade glömt stänga dörren
en vidöppen famn hälsar mig välkommen
sakta trär jag av stövlar
lindar av sjal
sveper av varmkappa
det knastrar i vedspisen
sätter mig tätt invid
känner
värme
det gör ont i bröstet
är svårt att andas
vaggar mig
in i sömn
Stigarna jag vandrade i nattens famn är mjukt inbäddade, varje spår är borta ändå är spåren där, stigarna är där. Snövindar lindas mjukt runt boplatsen, snö faller ser fallandet inser att snö inte faller, snöflingor snöstjärnor kristaller det finns sånger vilka är ohörbara hörbara, nej snö faller inte virvlar inte det är en mjuk tillitsfull rörelse kanske är det vinden vilken smeker eller är det snöstjärnan vilken smeker vinden.
Till vackerprinsen
den lille står i havet tinderögon ler
kupar händer om hav
tinderdroppar dansar runt
pärlskratt
finner vind
far om
hösten andas lövglitter
små fötter dansar fnitter
den lille står i havet tinderögon ler
kupar händer om löv
tinderdroppar dansar runt
pärlskratt
finner vind
far om
sidenvindar vita böljar
lindas kjolvarv
kupar händer om snö
tinderdroppar dansar runt
pärlskatt
finner vind
slår
sakta
ut
i vinteräng stiger stjärnhängen
in i trädens fingrar
klingar
klarljus
den lille står i havet tinderögon ler
jag älskar dig vackerprins
Parallellsteg
barfota fjärilssteg
i sommaräng bar jag klädnad grön
av maskrosor band jag kransar
solsteg rörde vid händer
vitsaft
bar bilder
av vinterängder
händer kupades vid källan av hav
sköljde ögon rena
stjärnsteg andades
denna natt bär jag djupblå sammetsmantels
böljande mjukhav
pälsbrämad kapuschong
inramar
ansikte
trädsal gnistrande bjuder in
pärlstickors mjuka penslar
målar kinder röda
kännfingrar knäpper upp silversmycke
mantel faller ljudlöst
månstrimma
skär upp mörker
sitter i vinterdiadem
borstar håret mjukt
flätar in silverne gyllenband
i vinteräng bär jag klädnad röd
allt för att känna rosenlundens befrielseljus
det är vackra själsvandringar i dessa dagar
nätter
stjärnor är över oss under oss
tror vi
de är inom oss
genom våra ögon strålar de
de öppnar djupen
sanndjupen
de är
djupt inom oss
så vad är djup
är det en avgrund
är det mening eller hellre
innebörd
mening har blivit ett missbrukat ord
ändå
ett
så
vackert ord
*
språket är
för mig
liv
varje ord varje bokstav
en
droppe
droppar
gör hav
hav renas
genom
vår ordvördnad
gyllenlövet och mannen
gyllenlöv
svävade vindvida
lades framför barns fotvagga
lägg dig i min famn
barnet vaggades stillsteg
växte hjärtblads
lugn
ur barnet steg en man
gyllenen mantel lades över mansaxlar
vandra i min famn
mannen hör berättarvind
ger orden
vida
mina systrar säger mig
mina systrar säger mig
du är nära
längst in
förvarade jag silverne nål
i en ask
snidad av elfenben
långväga från
given av ålderhands plirögon i kärlek
en natt under stjärnträdet
stod okänd inför mig
lyft lock av ask
tag din nål
i många månvarv lyssnade jag söm
klädnad vit såg jag antändas
klädnad vit lades i aska
inom en av
dessa
nätter
stod okänd inför mig
älskade vandra
en natt satt jag under stjärnträdet
såg mig vandra i klädnad vit
varmhand omfamnade
min hand
klädnad vit rodnade purpur
mina systrar säger mig
du är nära
glödlampetankar
i rummen brinner levande lågor
skimmerlågor
stearinljus
värmeljus
vackra lerskålar med olja
alla dessa är ljus med vekar
med veka liv
då ordet vek uttalas hänsyftar det oftast på en
till en svag länk
något vilket lätt brister
i själen vaknar bilden av
skört glas
ett skört väsen
vek kan även vara stark i den bemärkelsen att väsendet ”brister”;
låter skalet falla inför mötet med sannheten.
veke och vek är inte samma ord
ändå
rör de vid varandra
de rör vid varandra ty de bär
varmlågor i händer.
den levande lågan
levande lågor
”kastar” varmt sken
upp på väggar
levande lågor
levande lågor belyser kall yta
ytan dricker varmt ljus
sitter du helt stilla och ser in i en ljuslåga eller
in i eld stiger ansikten fram.
ser du in i glödlampan bländas du.
glödlampan kom till ty människan sade sig behöva ljus
starkare ljus
ändå
började hon tillverka skärmar för att skärma av ljuset.
frågan är om det inte var en aning bekvämlighet med i spelet.
om det inte var bekvämligheten vilken tog över
blev kapten på skutan
nåvälan
nåvälan
slutligen kom hon underfund med att dessa glöd – lampor drack mycket energi
därigenom steg energilamporna in i balsalen
med vad, med ett mildare ljus
ett behagligare ljus
sägs det
se nu glödlampan; denna har en glaskupol vilken sitter på ett fäste eller
ett fäste håller runt den
inuti finns trådar
tunna
ledande trådar
ljustrådar.
ljustråden är i varje väsen
livstråden
bilden av detta blir
livstråden kan se ut
intet når den
intet når den förutan att krossa glaset
tråden kan brista av slitage
av överbelastning
av lek
med mera
en ambulans kan inte krossa glaset
intet når den.
bilden blir att sitta i en glaskupa och iakttaga livet utan att nå
samtidigt når inte omgivningen in
det är ett avskärmat tillstånd
vilket ger ljus utan egentligt möte
människan eftertraktade ljuset gjorde
eller tillverkade ett medel vilket blev överdimensionerat.
en gåva ges vilken överdimensioneras, oftast i vinstsyfte
eftertraktan i de flesta av dessa stycketing är
att frambära hjärtats sånger
kärlekens ljus samt värme
vad är ljus; se i klart ljus; tro visshet insikt
vad är värme; icke fysisk värme; älska tillit förtroende
i mitten står hopp
vad är hopp
omfamnen av
ljus samt värme
till kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar