i varje natts tystnad öppnas tystvägen
ställ dig stilla tillåt nattens vingars omfamn runt dig sträck ut din hand hjärthanden
i varje natts tystnad öppnas möjligheter till stjärnfall in i din hand se stjärnan stråla vidgande lyfta din blick
i varje natts tystnad öppnas tystorden
stjärnor falla; ljus in i orden
stjärnor falla in i edra händer , de faller icke de stiger
mötande viljande händer rosenstjärnors drömväg
den vägen slår inte handgripligt ned väsendet med slag den vägen slår upp stängda dörrar; var gång du skriver slag eller slår ser du illagörande slag
känn att du står ”utanför” den vackraste av salar, en dörr är ”framför” dig. denna dörr är två dörrar. du vet genom ditt innerljus att detta ”bakom” dörren är en festsal, förberedelserna har pågått i sju gånger åtta år, två andetag lades därtill, du hör sorlet, ljussorlet, instrument stäms, stämmor stäms, du hör livsrörelser.
plötsligt slås dörrarna upp, först synes en strimma ljus, så allt ljus, allts ljus. du är förberedd ändå glädjebländas du. det är svårt att efter så många sorgvandringar tro att detta är sant, det är sant, dörrarna är hjärtvingar, ornamentsdörrar; endast du kan läsa tecknen; dessa är för dig
din lyckoväg
din kärleks längtan besannas
av i med genom för gudomens ljus till kärlek
Besöket
älskade ansikte
skimrande bak dimmas slöjor
ur intet
till dig talar min sång
tre systrar vandrade genom
den mörkaste av skogar
i denna den elfte dagen
fann mig i den djupaste jordgrav
dit jag var lagd
de lade mig i mossas smaragdhänder
slöt mina trötta ögons stelfrusna blick
redde ut mitt tovade hår
avklädde mig klädnadens trasade drömmar
i kristallskålar bar de med sig källans vatten
rosende blad seglade hjärtsömn däri
de tvagade mitt ansikte min hals
öppnade fingrarnas hårt slutna grepp om rullen av pergament
de snörde av mig gamla steg
masserade fötter varma
varsamt lade de mina revbenssånger till rätta
dolkar vilka skurit mitt bröst i så många dagar lades stilla
de bad mig att andas
älskade syster fly icke
vi ber dig
andas icke för oss
andas för ditt hjärtas sånger
se knoppande rosors doftande drömfall
ur vindhänder gavs de klädnad att skyla min kropp
mantel av mjukaste sammet lades runt mina axlar
mantel fästes med månsmyckes händer
ur himlens drömmar bad de om löfte gavs blå stenar runda
lapis lazuli lades i ring runt min hals
så tände de eldskålar runt mig
drog sina steg vakande undan
älskade syster
de bad mig läsa tecknen så gjorde jag
varsamt rullades pergamentblad ut doft av myrrah andades
ceder och cypress
sakta steg tecknen fram
vackra rena
mitt ansikte fylldes med
ljusdröm
blad föll ur mina händer
jag vandrade till utsträckt hand
dimsånger böljade
ett rosenblad seglade
bar mig till strand
ur intet steg du
vi vandrade in i dalen av silver av guld
där under akaciaträdets krona bad du mina steg stilla
såg djupt bakom dina ögon
ryggade
utan att du vidrörde mig talade ditt hjärta
fly icke
såg djupt bakom dina ögon
du lade dina armar runt mig min kind hölls varsamt mot ditt bröst
du öppnade ditt hjärtas sånger
jag vaknade ur dröm
älskade ansikte
skimrande bak dimmas slöjor
ur intet
till dig talar min sång
jag vaknade ur dröm in i dag
ville icke resa
kände mina systrar nära
älskade syster
se hoppets
ljusaura
*
Tack att ni är
i natts händer
skimrar leende mjukt
i ring
en gåva av älskad son
mildljus omfamnar lekstund
en gåva av älskat barnbarn
den lille
vackerprinsen
sakta vandrar jag lägger hand till böckers ryggar
tack till era ord
en av de vackraste
stiger in i händer
en gåva av älskad son av älskad dotter
jag andas in patina
ser dem
deras ansiktens ljusvärme
en orosblinkning far genom dem
pärmar öppnas
möter
bladljus
lyfter själen
in i stjärnvind
av dess
liv
viskar stilla
jag älskar er
tack att ni
är
*
Viker ut
blad omfamnar jord
dimma stiger
vita sidenjordar andas
mjuka berörande steg
stigfinnare
tåblommor
slår upp
ögon
känner
stenars ordlängtan
stenknoppar
viker ut blad
ur stenhänder stiger träd
körsbärsträd
gryningsandas
*
Påken
Det var en gång en kvinna
hon lindades in av mellanbenenord
det enda hon hade att ge åter var av sitt hjärtas kända
mellanbenen såg aldrig hennes sanna ljus
kvinnan i kvinnan i kvinnan
såg aldrig smärtan växa
drog så vidare
in i djungelns sötmariken
sökte sig röda bär
stegen tungan smackade
gomsegel spändes
för för
fortfarande strök orden runt
välsmakande
formulater
kvinnan bad träden om hjälp
träden gav henne en talgren
hon satte sig i stugans skymningsljus
vid elden den varma
lyssnade in i dess ögon
guldådror skimrade
helande
silverklinga sjöng mjukt
sanden den slipade lent
med kamferolja väldoftande smorde hon påken
i gåvosäck av jute lade hon påken in
snodd av gräshavs gåva
lindade hon om
kvinnan vandrade
lyssnade
hörde mellanbensordens skorrande hålslag
släppte så säcka ned
påken steg ur säcken
bankade orden stumma
sjöng
se djupare in i din själ
se djupare in i bärets sötma
se djupare innan kärnan fastnar i halsen din
mellanbenenordet brydde sig ej
men ack och ve
var gång den sökte sötlisma steg påken fram
mellanbenenorden reste sig aldrig mer
kvinnan hon syntes aldrig mer
vind vänder visaren trenne varv
andas ord bortom
mellan benen
i din omsorgs hand
vill jag gärna
vara
vaggas av sannord
så nynnade kvinnan mjukleende
i stugans skymningsljus
vid elden den varma lyssnade in i dess ögon
guldådror skimrade helande
silverklinga sjöng mjukt
sanden den gnistrade
ur dess händer
stiger skålen fram
slipade rena
klanger
ljuder
*
i den tystaste av nätter stiger tystnaden fram
breder ut tystvingar
omfamnar öga
med ljus
lyfter markers
slöja
av
i varje natts tystnad öppnas tystvägen
ställ dig stilla
tillåt
nattens vingars omfamn
runt dig
sträck ut din hand
hjärthanden
i varje natts tystnad öppnas möjligheter
till stjärnfall in i
din hand
stjärna strålar
vidgande
lyfta din blick
i varje natts tystnad öppnas tystorden
stjärnor falla; ljus in i orden
stjärnor falla
in i händer
stiger
mötande viljande händer
rosenstjärnors drömväg
du står ”utanför” den vackraste av salar
en dörr är ”framför” dig
denna dörr är två dörrar
du vet genom ditt innerljus att detta ”bakom” dörren
är en festsal
förberedelser pågår
har pågått
i är
du hör sorlet
ljussorlet
instrument stäms
stämmor stäms, du hör livsrörelser
plötsligt
slås dörrarna upp
först synes en strimma ljus
så allt ljus, allts ljus
du är förberedd ändå glädjebländas du
det är svårt att efter sorgvandringar
tro att detta är sant
det är sant
dörrarna är hjärtvingar
ornamentsdörrar; endast du kan läsa tecknen
dessa är för dig
din lyckoväg
din kärleks längtan
besannas
må besvikelsestegen lyftas ur
i den tystaste av nätter stiger tystnaden fram
breder ut tystvingar
omfamnar öga
med ljus
lyfter markers
slöja
av
*
förs in i skogen
är ett barn
så jag älskade
älskar ormbunksliven
doften silverljusen i fingerbladen
strängars sånger
förs in i en vandring
sitter under linden
hör tusende surrsånger
feberbarnet andas rosenkind
lind lind giv mig av dina blad
av blommor små
tusende surrsånger rister vind
in i mina händer faller gåvan
kittel med källans vatten kokar
klarögon ler rena
i terraskål
hälles brygd
varsamt
lyfts barnets huvud
ur feberkuddes dröm
klarögon ler rena
*
(tillåt)
Undanstig för en stund
tillåt händer mjukbädda
runt ditt sargade andningsljus
*
(med bindel)
Stegvind
omslut steg
stig höljes
mjukbindel lägges över ögon
sätt dig helt stilla
lyssna
stigfinnare omsluter hand
*
Älskade
denna natt minns jag
minns du
grottan minns du våra vitskimrande kroppar lösas upp
händer omfamnade eld
till gryning
hur vi steg in i källans vatten
kittlande tåberöring
vi kupade tinderpärlor över naknad hud
skogen vår skog susade glädjesånger
vaknade
i silvermossas famn
ännu minns du ej
påminns
då jag sträcker in handen
i frysen
påminns jag om vad den ensamhand är
då jag sträcker handen
nära elden
påminns jag om vad omhänder är
dina händer
jag kysser dina steg
lyfter dem upp ur den grövsta av lera
tvagar dem i rosenlunden
ropade vinden
riste stjärnor ur trädens fingrar
minns mina händers leende vid din beröring
*
Står i hav
Stod i havet
lögnvingar svepte om
höll på att kväva
andningsljus
frös till is
lögnvingar piskade upp hav
drev isen
runt
lyfte is in i solhänder såg den smälta
stred för mitt sanna ljus
tack alla kära att ni är mig nära
står i havet
andas
havet sluter havsvingar runt mig
står i knoppen ser ditt ansiktes värme
smeker dina ögons ljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar