visst är det så att det är svårt eller att det inte känns, känns bra med regler
regler och tabu är inte det samma
ändå var de det
Regler har blivit gärdesstolpar många gånger. lyssna till ordet regelbok; det är en vacker bild – det är inte det samma som regelverk, ändå kan det så vara i positiv andning, då blir det en skönsjungande symfoni, det blir ett verk vilket håller om, omfamnar.
låt oss se regelbok;
varje blad läses inför ett möte
vad är då tabun – tabu.
till ande bärs under nöd – till ande bärs under.
ett liv kan räknas i gener i kromosomer i partiklar
oftast har det
livet
livet i det så kallade moderna samhället blivit en artikel
en artikel, gärna med en prislapp på.
vi skall inte vara ordelaka
det är dock sorgesamt att se
Att uppleva.
se nu livet vara en stjärna
stjärnspetsarna
armarna blir blad
stjärnan är en knopp
embryot är i modershöljet
ett frö är i jorden
i denna knopp
i detta frö
finns livsbehov
dessa behov är tabun
tabu
det är verkligen att se att överträdelser inte får ske
nu sker dessa; ofta upprepade gånger på grund av rådande obalans
i obalansen, i det surr vilket råder är det mycket lätt att hamna utanför sin radie och hamna i periferin.
Där i periferin börjar väsendet sakta frångå tabu vilket alltså är andelivet.
barnet, fröet, det kan lika gärna vara en sten, allt liv, alla väsen har en urkärna vilken leder stegen – stigfinnarens steg.
julen är en oerhört vacker visande högtid
vandra med ljuset i edra hjärtan
känn ljuset ledas in i händerna
känn tabuns verkliga liv
tag andens böns universalitet nära
att vilja frångå tabun är att inte längre förstå vad ande är, vad liv är – är att ha gått vilse samt inte längre kunna tyda vägvisarna. varje väsen har livsbehov – tabu värnar om livs förverkligande i närhets ömma möte.
så många brustna pärlor i mina spår – icke av mina händer – av illavarslande händer.
jag, de lyfts de helas av stjärnvindars solhjärtan träs på band
de vackraste banden lägges runt halsen runt min hals jag talar orden, de helade pärlornas ord in i vinden
Av tårar har deras sprickor helats.
du ser spår, ditt livs satta spår. många av dina steg var pärlbeströdda, de trampades sönder.
pärlor brast blev två delar, i mitten i bristlinjen ser du en ådra, du ser pärlor läggas i vatten, dina spår fylldes av tårar, de ”svällde” halvorna fördes samman.
de linjer, de pärlor vilka icke är av mening brustna skall alltid helas av tårars helande ljus.
Ty i tårar lever ljusminnet vidare.
i ett hus helt nära en sjö
en sjö vilken höll händer runt boplats där levde en kvinna
det var inte så att boplatsen låg helt inbäddad i vattenhänder då och då vid behov lade sjön fingrar mellan strand till strand
i dessa dagars nätter då berättelsen väves gnistrade markerna tusende stjärnor det var i de stegen då markerna mjukbäddades till synes var de vita oändliga färgvidder skimrade klara
kvinnan satt vid elden följde flammors dans såg gnistor varma stänka guldglitter
ovan takåsen såg hon blommande rökslingor doftande salar
stjärnor syntes dansa i ring
kvinnan ville skänka helgfrid glädjesteg vidare
hon såg in i händer
såg in i eld
såg stjärnor dansa i ring
med ögonljus vävde hon blad
skimrande blad
bad gnista att stiga i så bad hon bladen att slutas runt
steg så in i natten lyfte knoppen
bad stjärnor i ring att bära vidare
se blomman öppnas
den bringar dig min önskan om
vackra juldagars nätters ljus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar