du underbara skimrande svanevinge svep mina ögons kristaller in i vind
så löd ditt rop denna natt
du seglade i himmelshavet i svanefamn
tröttheten är runt dig
är översvallande
din vilja är andning
är ljus bakom dina ögon
det är där
Du märker det gång på gång. du skrev om boken; så är upplevelsen då tröttheten är; bladen virvlar i fullkomligt raseri; vanvettskaos – faktum är att det bästa är att sjunka samman med armar runt ben och vagga, bladen kommer att stillna – stilla sig.
vari är den största
stillheten
var i är den största
fulländningen
finns det en största
är fulländning jämförelsebart med perfektion
är resultat jämförbart med kvalité
dagarna i ända ilar människan i allt högre tempo
sökandes
vad
egentligen
stillhet
vila
bli klar
hon blir aldrig klar ty då hon är färdig
med det ena
ser hon något
något
vackrare
var är den största stillheten
det är sant
den största stillheten går att erhålla
finns
finns varän du befinner dig
varthän du vänder ditt ansikte
dotter, du skriver vackra bilder;
himlarna vänder sitt ansikte till jordarna
i nattens vandrings vaksömn är ansiktet i himlarna
ansiktet är himlarna
ögon fylls med stjärnljus
de slutna vingarna bredes ut
är i är
du började skriva; ja – vad är det yttre
är det verklighet
är de kläder jag bär verkliga eller är blodsvävarna verklighet
kläder är vävda
de inre hudarna är blodsvävar
det skulle kanske inte vara en trevlig anblick att möta varandra seendes blodets strömmar med mera
så var det en gång
frågan är varför detta är mindre trevligt än jordesfärens anblick;
bäckar
floder, hav
berg
allt
liv
stillheten är inre ro innan ilstegen tar över; du såg detta under din vandring i dagens famn – dina steg var inte långsamma ändå saktade de vilka vandrade förbi dig nästintill sprang. kylan var gnistrande ringar det är lätt att springa att hasta förbi målet
ni bär kläder
åldrar
utseenden
allt detta är icke verkbart
mötet är verkbart
Varande
att vara
fullkomlig
är icke jämförbart med att göra
tillverka fullkomlighet
det är
levande
liv
att våga vara
varje ord
varje yttring kan bli en pärla
vilken
du
låter
falla in i en människas hjärta
kan bli
en pärla
av en människas hjärta
i de stunder då svårmodet
andas
tungt
en
oändlig pärla
flerfaldigad
mångfaldigad
av en människas hjärta
evig
andning av
av
genom
till
för
i
dina fingrar
Känner
dina fingrar
varmt omsluta
mitt brustna
öga
ser spegelglaset klarna
klarna
solstrålefinger
rör
vid
seglar
ur
dimdomning
in
i
gryning
bär snöros i hand
Du
underbara
skimrande svanevinge
svep
svep
mina ögons kristaller
in i vind
en gång till
lyckoglädjes rosenkinder
stjärneögon
viner utför backe
pärlskratt lindas runt marker
mormor
en
gång
till
Solupplevande
trädde
mina fötter i de vackraste stövlar
lädret följde
fotens rand
mjukt omslutande
gav stegen
fjädersus
lindade mantel runt
frysande axlar
skuld och rygg
frysande
huttrande steg jag in i dagsmarker
vind omslöt händer
berättarvind
smekte kind
smekte ögon
vidgade
spårens girlanger
skrudade hennes
vackerhud
vit gnistrande
böjde mig bredde ut händer
oh så jag längtar
fredade
marksteg
tårar frös isränder
träd riste fingrar
mjuka snöfjädrar
dun gnistrade
såg dem ej
trädde steg in i djupskog
bäckravinen
andades
stelnad
vass
fåglar
svarta bollar
sökte värme
i vingveck
dag mattades skog öppnades
där
stod jag med ansikte i solnedgång
hjärtuppgång
såg
det vackraste ansikte le
le till mitt vara
där
i träds pelarsalar
tusende skira
strålar
silkes
gyllenröda trådar
händer
omfamnade mitt ansikte
stämma viskade
allt blir
bra
verkbart
vari är den största
stillheten
var i är den största
fulländningen
finns det en största
är fulländning jämförelsebart med perfektion
är resultat jämförbart med kvalité
dagarna i ända ilar människan i allt högre tempo
sökandes
vad
egentligen
stillhet
vila
bli klar
bli
bli
klar
hon blir aldrig klar ty då hon är färdig
med det ena
ser hon något
något
vackrare
ha
ha
var är den största stillheten
det är sant
den största stillheten går att erhålla
finns
finns varän du befinner dig
varthän du vänder ditt ansikte
himlarna
vänder sitt ansikte
till jordarna
i nattens vandrings vaksömn
är ansiktet i
himlarna
ansiktet är himlarna
ögon
fylls med stjärnljus
de slutna vingarna bredes ut
är i är
vad är det
yttre
är det verklighet
är de kläder jag bär verkliga eller
är blodsvävarna verklighet
kläder är vävda
de inre hudarna är blodsvävar
det skulle kanske inte vara en trevlig anblick
att möta varandra seendes
blodets strömmar
med mera
så var det en gång
frågan är varför detta är mindre trevligt
än jordesfärens anblick;
bäckar
floder, hav
berg
allt
liv
stillheten
inre ro
innan
ilstegen tar över
steg
inte långsamma
ändå saktade
de saktade stegen slirar inte på kopplingen
motorn spinner lugnt
*
*
*
rusa
rusa motorn greppa ratten i kramp
burn out
tävla
tävling
tävlan
springer
springande
sprang
kyla
gnistrande ringar
andas
blåeld
det är lätt att springa att hasta förbi målet
kläder
åldrar
utseenden
allt detta är icke verkbart
mötet är verkbart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar