Då den mänskliga tiden upplöses uppstår en ”lucka”
ett inträde i en dimensionslöst sfär
i denna sfär är parallella drömmar verklighet
i denna sfär möjliggörs
allt
i kärlekens namnsannhet
gränser suddas ut av mjukt radergummi
av gummi arabicum
hjälpargärningen försvinner lätt då den vinsten är dess syfte
då blir den en händelse av en händelse
hjälpargärningen är (en) hjälparande
denna hjälparande talar i hjärtats sfär
ja
den är självisk
är egoism
denna själviskhet är det inre
är ditt själv
icke dig själv
det är av godo i detta att markant skilja dessa åt.
hjälparanden
handlar ut ur själviskhet/ur självet ur ursjälvet vilket är till gagn för helheten
så denna så kallade lucka är innanför cirkelljuset
där är de samhörande alltid i nåbarhet
i nåbar ande
nåbarande varandra
ett av de vackraste orden är
samklang
detta ords innebörd är så fyllt med innebörd
med inre börd
för att verklig samklang skall leva erfordras det något vilket ligger utanför det gängse något,
ett samfällt – samstämt – bejakande
egentligen finns detta bejakande endast i en plats
befäst i en plats
denna plats är hjärtat
hjärtat
hjärtgården
bröstet.
hjärtat vilar i ett hålrum
i en grotta
i en grotta med valvbågar
dessa valvbågar är rörliga/elastiska
då två hjärtan
två hjärtbilder lägges över varandra
sker något ett något vilket ligger utanför det gängse något
barnet
kärleken sjunker in i kvinnogrottan
ett barn föds
kärlekens barn
kärlekens barn föds in i varat
låt oss se två ansikten
två ansikten blickar vida
ser varandra
kärlekens ansikte formas
detta formas ligger långt bortanför det gängse formas
ändå är vår vilja att likna skeendet vid ett formande skeende
du ser ett ansikte
du skall göra ett avtryck – en avgjutning
låt oss säga att materialet lägges på samt ”kletas” ut
detta sker varsamt försiktigt
i hela detta skeende finns beaktandet av andningen
två ansikten lägges över varandra
dessa ansikten omfamnar varandra till liv
utan att kväva
då två hjärtan talar med varandra
levande förstår varandra
är ordet menings kärlek
fläta fläta vackerflätas
mitt liv
livsstegen flätades upp
av nattvindens daghänder
himmelskammen ströks varsamt genom
så oändligt vacker
given av pärlfolken
varje tråd
linje
strå
berördes
somliga gavs silver
somliga gavs guld
allt gavs mening
kammen stannade rörelse
mjuka
fingrar
flätade
hår
jag vandrade i varje slinga
fram
bads stanna
andas i varje ruta
upplev
djupt
så gjorde jag
somligt gjorde lycka
somligt gjorde ont
allt levde
såg allt flätas samman
vandrade hela vägen om
i en av rutorna
höll hjärtat mig kvar
se skönheten
rosenfjärilar
doftade
renhets
löftesrikedom
hjärtat bad mig stanna
i är
Älskade
jag har
behov
av att säga älskade
därför säger jag
älskade
låt oss omsluta våra händer
upp
in i
stjärnljus
se
våra ords cirkelljus
då dessa faller i jordeström
låt oss
följa vävens vackermönster
låt oss
uppleva
blodet vakna
i vårgryning
se
hjärtträdgårdens oändliga skönhets blomning
jag har behov av att säga älskade
inte begär
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar