det finns mängder av skolor
av vägar
av resor
Allt detta vad ni vill kalla dem.
vägar vilka funnits av människan sägs det
det finns mängder av vägar vilka funnits av människor
av stenar; en sten vaggar sina steg i jordehanden på ett visst sätt.
På ett vist sätt.
en blomma vänder sitt ansikte på ett visst sätt.
På ett vist sätt.
du kan vandra in i ”den minsta detaljen” du kommer att finna det faktumet att inom varje värld finns det en genuin väg till helande
Det vilket är för en kanske inte är för den andre.
låt oss säga att denna helande process startar vibrationer vilka fortplantar sig.
detta är ett annat faktum än att säga; det vilket gäller för mig gäller för hundra procent av alla liv, allt liv.
hur många gånger har vi icke sagt, har vi sagt;
Varje liv är unikt.
det är lättare
och känns mycket mer storslaget vackert att säga;
varje snöstjärna är unik, det finns inte två likadana snöstjärnor. fantastiskt är det att säga: smälter du en snöstjärna famnar droppen samt fryser den återigen då uppstår dess unikum.
skriv det du ser då du skriver;
jag ser snö, snöstjärnan
ser alla slag, all smärta
alla pålagor
allt det vilket lagts på
smälta
så är snöstjärnan
sitt
unikum
du kan ha två tyger med exakthet vävt i samma material
inslaget, trådarna allt är samma.
Detta förtäljer icke att tygets uppsugande förmåga är densamma i båda.
Den ena tygrutan absorberar mer än den andra.
Det vilket botar en människa botar inte självklart en annan. ja, i detta talar vi i termer av ene och andre, en samt en annan, det är en förklarande nödvändighet.
en människa kanske absorberar ”hela jorden i sig” den andre frigör sig omedelbart.
det finns en gemensamhelandeväg; denna är andningen,
i denna strömmar det mest ”fördolda” fram.
det vilket stiger fram är icke samma för envar
du vet
alla liv vet egentligen hur mycket de orkar och i vilken takt de förmår befria/förlösa smärta energier eller annat otyg de samlat på sig.
minns att tagaren suger kraft, länkar sin ”snabel” kvar, den ene töms, den andre töms likaså, då snabeln lösgörs är det att se luften gå ur en ballong, det är även att se bränsleslangen lossna mellan moderplanet samt det vilket tankas,
det är att se två fartyg eller flygplan sammanlänkade, slangfästet lossnar
Turbulens uppstår.
det är att se en slang virvla utan fäste
det är att virvla falla utför stupet
Det vilket är för ett väsen behöver icke vara för den andre.
*
din hud rinner av dig, vad ser du;
efter de orden ser jag mig
utan hud
jag skimrar blodröd
värme, eld, glöd.
jag är befriad från begär
dansar i stjärnsalar kristallklara
Därigenom sker kärlekens möten på kristallplanet.
*
över sjö bredes mantel
ur havet stiga ljus
händer stiger upp
ur sjön
kupas runt löftesbuden
vad ser jag
en skog, en uråldrig skog det råder skymningsljus, ljuset är i ockrafärger, bränd ockra, eller sepia
en sepiaskog
samtidigt är det en grönvarm mossfärg
en sjö är där
får upplevelsen av att en blå
mörkt blå duk ja, indigo rullas ut över
ser händer stiga upp
dessa är en blomknopp lotushänder
ser dem kupas värnande runt sjöns ljus
*
I indigoljuset andas trummans hud
hudskimran
min kropp rinner av mig
dansar i stjärnsalars kristallklarhet
vissnanvärme
det stiger fram så märkliga
inte märkliga ord
ty vad annat är vissnan än värme
låt mig berätta om upplevandet runt vissnan
satt vid köksbordet
ögonen strömmade ut
in i
snö
knappnålssilver
dalade
blicken stannade i ett blad ett löv
vissnat
ihopskrumpet
såg vinrankans terra di sienna stjälk
stelnad
såg istappar
trenne
istappar
ännu söker jag ordet finner det inte
mobil…
ändå
ser jag dem i stegform
en mild vind rörde vid bladet
bladet visade mig hela cirkeln
istappar
är vackra
med ens såg jag
tårar
istappstårar
såg solögat omsluta
tårar i rätt ljus vattnar till liv
höljer vi våra händer
om
i
smälter isen
isens klara kristalljus vattnar
själen
i meditationen
steg orden fram
min kropp rinner av mig
var stilla
så
i
indigoljuset
rinner min kropp av mig
skrev
i indigoljuset andas trummans hud
hudskimran
min kropp rinner av mig
dansar i stjärnsalars kristallklarhet
kanske är det så
så är det
är det vissnan
det är
vissnanvärme
våren
blomningen
frö
eldljusen
väver
frö
hela livet är i
bäddas
vinterströmmar
förtäljer
känn solen inom dig
förinnerliga
förinnerligad ljusverkan
djupverkan
våren
förinnerligat ljus
kysser
markerna
vissnan
vissnanvärme
kärleksgåva
*
snö (ej publicerad)
föll
vackerföll
vackerfallan
ser snö dala
ännu
knappnålssilver
andas
blir
filigrankristaller
mjukrörelse
dun
dunhänder
Skopan
inhem ropar
i måntempels stjärnsalar
är
är min hand kristalljus
skopar ödmjukt
ord ur själskällas djupa rosenblad
Värmeljusgåva
ljuslåga
omfamnar ögon
vänd dig om
där är alla spåren
lyfter dem in i hand
se vägen
ickespår gives vingar hem
ärstegen strömmar in i hjärtat
står åter i regnbågsblomma
vandrar vägen
ljuslåga
omfamnar
hela mitt väsen
inom
ögonhopp
skimrar i ljuslåga
Dunhänder
skimrande dunhänder
lyfter
hennes ansikte av
ser hennes grönskande gryning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar