29 december 2009

Låt mig skriva min dröm
in i dina ögon


låt mina vingar smeka vinden
runt dig

lyfta kristallers varma djupa klanger
ur hennes händer
in i din själ

låt mig dofta skogen
ängarna markerna floderna bergen
in i ditt bröst

låt mig vara vattenfallet vilket sköljer dina skuldror
sköljer doften av vind av hav
med mjuka fjädrar skriva
kärlek i din hud


låt mig viska var natt var dag
jag älskar dig med
mina händers
ljuslätta
beröring

låt oss ligga helt stilla i snöängen
se himlar följa
molnens
segel

låt oss stiga högre in i molnlotusgården
bada i sjön av
de rosendes
händer

vakna i natten
strö stjärnljus in i vår hud
dansa med bara fötter i silverne klanger

vakna i gryningens ängder
bjuda varandra
daggens droppar
in i våra ögons
brunnar


låt oss vandra stigen
in i vårt hjärta


så är min dröm
jag sluter den inom


Fulländad är varje blomma, varje blad
se det fulländade icke felens brister icke bristernas fel
se det fulländade där upphör fel och brister
hjärtat skapelsehjärtat brister av den nedslående blicken
den nedslående blicken är lien vilken skördar livs väsentlighet
Väsens entledighet.
det är lätt att ställa sig inför ett liv, gå närmare ännu närmare, till slut synes endast delen inte ens delen det är en del av en del av en del. det totala sammanhanget har därvid gått förlorad; hur se det fulländade utan sammanhang utan cirkelns mening. blomman har icke endast ett kronblad, de är flera och de är mångfaldigade i doft, i utseende. Ändå är de kronblad. i varje blad finns linjer mönster veck allt vad du bär vilja att se, se då inte att ett veck är ett misslyckande; se det fulländade. är en blomma vissen gives tillfälle för den andre att vara fullt närvarande blomman ler ljus, allt väver in i varande varandra; se det inte vara ett straff eller en domedagspredikan,.
vi är till fullo medvetna om smärtan ni bär, vi bär den jämsides medsides inomsides.
Vi bär smärtan tillsammans och det är ett virvlande skeende.

vi har talat om vindarna och visst är det vackert att det i de nordliga rikena; norden är riktig vargavinter. minns då vargens väsen; du har inte behov av att minnas ty du är vargmoder; minns dess väsen och se det jägarna nu gör; de lyfter bössan med kikarsikte och söker döda; de förmår icke döda sannheten, sannheten blickar in i deras ögon. kanske skjuter de kroppen, vargens ande lever vidare om.
mannen bär örnfjäder i vänster hand
kvinnan bär örnfjäder i höger hand
Mannen ser i det fysiska/solkraften därav gives han hjärtfjäder in i dag.
Kvinnan ser det så kallade osynliga därav gives hon örnfjäder in i höger hand.
Mannen har behov av det osynliga in i dagen.
Kvinnan bär dagens gärning in i det osynliga
mannen är Sol
kvinnan är Måne.

se så åter det fulländade
fulländad är varje blomma, varje blad
se det fulländade icke felens brister icke bristernas fel
se det fulländade där upphör fel och brister
hjärtat skapelsehjärtat brister av den nedslående blicken
den nedslående blicken är lien vilken skördar livs väsentlighet
Väsens entledighet.
mannen bär heliga krafter kvinnan bär skapande energier vilka är helig medicin i världstillvaron
trädet har en stam
allt har en stam; en stamtillhörighet; en familj samt inom familjen en släkt.
blad till blad
kropp till kropp

Blick
jag ljuger ej genom att böja min blick inför dig
jag ger dig mitt öga då jag känner dig
jag böjer icke mitt öga av litenhet

av hänsyn till dig böjer jag blicken;
jag ger dig tillfälle att berätta vem du är

du lägger dina ord i vinden i alltet

jag lyssnar till ordens svar
ordens klangmöte i alltet

är klangen ren ger jag dig min blick
*
Marmorådring
låter marmorsten rinna ned över jag väntar på din hjärtkyss

hud andas vitaura
violmantlad natthimmel sjunger purpureldar

husens pärlrader följer mig
lätta frasande steg höres
där är rådjur med vackra mildögon följer de mig
pärlugglans vingar sveper luften
gamla oändligt visa träd bok kastanje söker hölja
de nynnar
var stilla

vandrar över stelväg
andas sommargräset nu gnistrande ormbunksblad
isblå silver guldstänkt röda
följer stenblommors mjuka vågor
stegen känner mina steg
marker gnistrar diamanter
strödda av godhänders vingar

tallen strör grönmantels doft
kottar vackerkottar ligger
fallna boreden
lyfter en av dem beundrar följer
cirkel in i cirkel boreden sjunger livets cirklar
lägger kind till
var stilla

boreden öppnas
brinner skimmer
skänker ögonvärme
hud andas vitaura
jag genomforsas med euforhymner
havet lyfter is min mantel
faller sakta i mjuka vågor
jag känner sommarvinden smeka kind

sandsilver sipprar mellan tår
vågfingertopp snuddar vid mina fötter
vattengirlanger lindas runt vrister
hör bjällrors dans
liljekonvaljer sänder klanger
havet sköljer mig med

havet är min omfamn
isen råmar valsångsdjup
livspärlor tindra i isens händer
ljuspilar blixtrar
syr vackersömmars landskapsbilder
regnbågskrigares sånger höres vid stämsång

kroppen löses upp
så underbart strömmar liv
så underbart är jag i
tillåts smeka
röra vid
allt
lindar mjukslingor runt klippa
är ett med rörelsen
ljuspelare skimrar inom mig
solfolket dansar hav
pärlögon ler öppnade

utan att märka kastas nät över
dras åt

kropp dras ur strömmars liv
ett knyte ligger på stranden
kastat
åt sidan

av okänsla lämnas en kropp ett liv

stjärnfolken strör sandsilvers gyllenstoff
man
du sover
mina händer tillåts röra vid
eld skimrar värme
doft av tall

länge står jag stilla
ser din andehämtning
följer känner havets rörelse
var stilla
sakta lyfter jag hand
smeker varligt ditt hår
följer dina tinningar
smeker mjukt din panna
följer näsan kindernas vackerrundning
bågen dina vackra ordblad
ordläppar andas mildljus
du är vacker
sakta följer jag hakans linje
du ler i sömnen
mina fingrar är havet bäcken
lyfter tyngd av dina skuldror
varligt smeker jag ditt vackerhjärta
ser dig stiga vaknare
kysser lätt dina läppar
lämnar en pärla ren vid din huvudgärd
se blomma öppnas för dig var gång din väg är tung

fryser
kryper inom klippas alltid värnande vingar
grottas skimmerväggar är runt
doften av tall andas
isen sjunger
högt ovan inom möter stjärnhav

ur bröstgömma vandrar slända inom hand
var stilla
sitter vid träds rotväv
under kronas stjärnhav
i klippas alltid värnande vingar
lägger panna till golv
ber om tankefrid
breder ut mina händer
ber ödmjukt om svar
tolv månportar vandrar jag genom
tolv fjädrar för jag med mig
slända sjunger

lindar brynja av marmortrådar
väljer marmorn ty den bär urådror
lägg din hand till
känner du
mina ådror
pulsera i
stenen

låter marmorsten rinna ned över jag väntar på din hjärtkyss