3 januari 2010

och där synes en väg
den slutna handen

handen knöt fingrarna samman
kronan slöt bladen samman
dolde tecknen för världen

den slutna handen;
ett ägg är i din hand
du vet att ägget i skalet bär vita bär gula
du vet äggets formspråk
äggets symbolbild

ett ägg är i din slutna hand

öppna åter handen
slut handen sakta

känn
upplev rörelsen

vad är det du gör
vad

du sluter luften inom
du ser det ej men;
i din hand är en luftpärla
du har pressat samman luft
luften värms i din hand

öppna nu handen

sakta

känn
upplev
gesten

och där synes en väg

en öppnad hand bjuder in samtidigt tar handen emot

det är att bjuda in i två riktningar

och där synes en väg

i livet händer det sig ibland att vägarna ej är synliga

lev med orden;
är detta verkligt

verklighet

är det liv jag lever verkligt;
det liv du lever är verkligt

minns

vägen är där
och där synes en väg


i den slutna handen
”komprimerad”

i den öppna handen;
hon lyfter dimman
ur sjön ur havet

över sitt vara
vida är hennes vingar

dimman skingras
vägen är där

mjukt seglar båten in till strand
och där synes en väg

vägar är i allt
överallt
med allt
för allt
till allt

synliga eller osynliga

och där synes en väg

vandra den osynliga vägen

med

upplevelsen av att ha fotfäste
du har fotfäste

och där synes en väg
*
Gardenia och Astrakan
Gardenia

du vackra vita skira
drömljus

molnblad
bär du


doftar i nattens ljus

höljd av smaragdens blad
skänker du
zinnoberpärla

vidare
in i astrakanens riken

astrakan är ett vackert namn
astrakan är
ett vackert
äpple
ett vackert träd står i paradisets trädgård
bär frukter av
alla de slag
rötterna är i rotkupolen
kronan är i himmelskupolen
blommar i evig andning
de vattnar rötterna med tårar av lycka av sorg
av allt det vilket är själens färgsteg
med mjuka penslar
borstar de stammen varsamt ren
från rötmossas rädslogärning

de spinner trådar av silver av guld
månstråleljus solstråleljus till väven
till kärleksväven

astrakan är en stjärna är ett äpple
silverskära delar äpple
i mitten strålar stjärnan fram

vita marker andas
snöhästens namn är astrakan
ljusfylld virvlar han
snöljus gnistor
gnistgirlanger
regnbågepilar lindar han runt tröttade steg

astrakan är ett äpple
är ett träd
i paradisets trädgård

i varje äpple bor ett liv
en själ
ett vara

de falla aldrig till marken
mjuka vackerhänder kupas runt
plockar dem
lägger dem i vävens korg

alltid är de i trädets krona
vandrar stegen runt rotens djupa sång

astrakan är ett äpple
en blomma
hibiskus blommar i dagens öga
kolibrins vingar vibrera i luften
färgfylld virvlar hon
snöljus gnistor
gnistgirlanger
regnbågepilar lindar hon runt tröttade steg

gardenias vitljus doftar i nattens famn
bedövar irrande sinne
irrande sinne bedövas i goddoft
till drömmande sannhet
grenar är klädda med djupt gröna blad
blomman skimrar snödjup
himlars skira vitguld

han bär djupt grön mantel
mantel doftar läder
skimrar i månsilverdal

varsamt håller han fingrar runt hennes vitdoftande vingljus

astrakan är ett äpple
gardenia är en blomma
ur gardenia stiger sagans sannhet fram
bak mossans slutna modögon

helad är paradisets sång
kärleken flödar i hennes ådror
han värnar om hennes liv


Vy från annandagen
av tårar helas de brustna pärlorna

droppar är vackra
i skugga är de

väntan

eller mer

form


en solstråle finner droppe
formen löses upp
upplöses

då hjärtat brister
då ögat brister
in i varandra

droppar gnistrar
kärleksdans

en stjärna synes

en stjärna
en sol

varför inte en måne
moder måne
kvinnohav

kvinna tindrar
glittrar
gnistrar då
solstråle möter

var det solstrålen vilken fann eller
var det månpärlan droppen vilken visade sitt väsen

hon tillät honom att möta
hon tillät hans hand att omsluta hennes;
Hon gav honom sitt gyllene hjärtband.

i skogen hugger han träd

avväger
känner
lyssnar vind

trädet har länge varit i vinden

han avväger
ropar; timber
timmer

trädstam faller till marken
marken vibrerar

där
vid kronan virvlar dansar
tusende solögons
stjärnögons
ljusstoff

han tillåts att taga trädet ur vind in i jord
in i jordviljas jordmening

han mäter
beräknar
avväger

ber jorden om råd
om tillgift

han tillåts bygga

väggar reses, stommen reses, taket lägges

genom rökhål följer han stjärnord
han tillåts stiga in
han tillåts
värna om

hon omfamnar osjälviskt mannens steg
genom självhävdelse
av hävd är hon i
sitt själv

jag är i kärlek
det tänker i kärlek
hon känner i kärlek
hans vilja är i kärlek

i kala länder steg en stjärna

ett barn föddes i grottas kalla väggar
grotta fylldes av värme

av själv

änglar steg in
herdar steg in
de vise steg in

gav barnet namnet människa
sade;
bliv människa i andens ljus
i själens rörelse
i tankens stjärnkrets
i alla kroppars kropp
jag är icke jag
jag är du
du är jag

detta är
i alla jags jag

i denna kristallklara natt
skall kristallsånger höras
förtälja färgernas

själens sanna vandring

orden är
givna
allt liv är
givna

alla väsen är
givna
givna distinkta former
en del mjuka en del hårda

det svåra är att icke fastna i formen
orden är liv

skapelseliv

väggar krackelerar
du skriver
rosenblad
rosenord
*
Sållar(ej publicerad)
dagen
skymningen

stå i livets flod

sållar
lycka
sållar
sorg

smärtan
tvagar de varsamt

lägger den i himmelsvagn

aftonen lägger mantel om

stjärnor vaggar

nattens

dröm

gryningen smeker ögon rena

morgon hälsar
dina steg

Trädgårddalen
och där för

silvermanar


hennes in i ut i trädgårdsdalen


hennes ögon målar vita rosors hägn
blad flyger fria
in i ut i
vind

blad strömmar i luften
är vitlufts andning

hennes skrud är
böljande
skirviolett
lila

hennes hjärtsånger
är

purpurvingar

är

elds
mjuka sammetssvep

gnistfolken pudrar hennes panna skimmerhud

silverblå stjärnor
rinner utför
uppför

grenar böjda av vitduns prismaljus

i hjärta grönskar
vårgryning
i trädgårdsdalen strömmar
gnistregnfallen

hon dansar lätt
i hans ögonfamn
*
Cirkelns sång (ej publicerad)
i natten vandrar gnistor
silverblå
stjärnor


himlens
duvvingar sveper om


i hjärta grönskar
vårens
sommar


i dagen
andas

drömmen in


allt möts

stannar

aldrig

i natten vandrar silverblå
ögon


stjärnor
drömljus

himlens
duvblå vingar

sveper
vida

allt är stilla

vita segel
vita dun

väcker dagen

i rörelsen stiger
alla
själens färger
fram

så vackra är de
vita möten

sanna
klara
rena

så fjärran från gjord verklighet

havet andas är en
cirkel

allt
andas cirkelns
sång