vandra i öknen
bär ditt ansikte med dig i varje steg
känn dags vindar beröra
natts vindar beröra
dina läppar är torra
du ser regn falla
långt
där
framme
du ser ett barn dansa i regnet
ditt hjärta
dansar
du ser barnet dansa skutta i regnet
bilden förändras, du ser sanden bli hav, bli vågor
känner doften av tång
du hör ljuden
mitt i öknen ser du ett träd
ett träd
detta träd kallar dig
du sätter dig vid trädets rötter
lutar dig tacksamt till
stammen
ser solstrålar regna ned genom kronan
rötterna är en ring runt stammen
du ser en rund ring
en rotring
en rotcirkel
du vet att rötterna är flera cirklar, de förgrenas
åter ser du barnet
andebarnet
barnet dansar
regndanser
soldanser
sanden i öknen är nu vida handskålar
eller
havets snäcka
snäcka viker ut bladen
halvbladen
vingar
vatten fylls i
i öknen sitter du vid oasen
du ser en sten
ber stenen om lov
lyfter stenen, kastar den in i luften
du ser stenen lämna luften
stenen faller i vattnet
en ring är där
stenen är
ögat
är centrum
du ser först denna ring nå stranden
så fylls du av insikten att det inte är en ring, det är ring i ring i ring; cirklarna är fler
så är livets cirkel, livets cirkel är icke en
det är cirkel i cirkel i cirkel
väljer du att stanna i en av cirklarna har du valt en detaljbild
denna leder dig icke närmre centrum; epikrisen
detaljbilden leder dig inte närmre centrum;
det centrum du är förenad med, i.
stenen är födelsen
är stjärnfallet
det vill säga himmelsdrömmens – himmelsvisionens jordförverkligande
stannar du i en av cirklarna springer du runt tills du ser ekrarna
eller
det fyllda nätet; ansiktet
då du ser cirklarnas samband ser du rötternas förgreningsverksamhet
den ständiga speglingen vilken förändrar bilderna
drömmen kan inte förintas
trädet, de djupa rötterna kan inte förintas
du kan se förvridna kroppar – mördade ligga på marken
Dessa är skal av verklighet
de förvridna kropparna är tankens ord
inte tankaord
tanka ord är ord vilka strömmar energi;
är de ord ur vilka dödsbegreppen upplöses
drömmen är de djupa rötterna.
Månblå
månblå djup andas natten
silver sveper om
eld brinner knasterfri
varm glödande
sveper om
lyfter blicken in i
nattlig himmels stjärndans
följer med
är lycklig
snövidder andas mjuka böljande gnistregn
snörök ringlar kring
ser vitskimrande pälsars dans
ystra lekfulla kärleksnära
så vackra
kärleksvackra
inte förälskelsen gnistfall
djup kärlek
vi virvlade
nosar snuddar vid varandra
ögon sveper om
snö virvlar stiger
sveper runt stammar
skogen är tät
månblå djup andas natten
så låt mig då skriva min dröm
hon sitter i timrad koja
elden brinner
hon lyfter ur sitt hjärta
de sitta vid elden
ord bildar ring runt om
hjärtat berättar kvinnans sång
jag vandrar i älskad skogfamn
snö har virvlat vilddanser i dagars nätter
en gnistrande vägg
står framför
stegen tröttas alltmer
sjunker djupare in
känner doft av
virar mantel tätare om
granar lägger bädd under
över
jag är så trött sluter mig inom sömnvingar
rodnande kinder r rinner av
känner intet ögon slocknar sakta
stiger fria vidder
känner doft av
en varmfamn är runt
så god så omhuldande stark trygg
händer lägges runt ansikte
godögon skänker liv
jag möter hjärtvinge
håller min vinge åter
vaknar
ser fågel flyga solvind bär silvergren i näbb
hjärta andas stilla
känner doft av
skog
ser vitskimrande pälsars dans
ystra lekfulla kärleksnära
så vackra
kärleksvackra
månblå djup andas natten
silver sveper om
hjärtat berättar kvinnans sång
tack att du läser min dröm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar