Varför säga
Såsom ett blommande körsbärsträd
Såsom ett blommande mandelträd
Såsom
Som
Kärleken är
Hela
Körsbärsdalens blomning
Ja, varför säga så som
då bilden är:
kärleken är vid
är oändlig
kärleken är flöde utan ord med ord
kärleken föder
kärleken omskapar
kärleken är i allt
se blombladen dala till marken
se frukterna se bären
då vet du vad omskapa är
dölj icke ditt vackra ansikte
vänd det in i solen
det är vackert i solen
det är vackert i kärlek
av kärlek
tidsmolnen sköljer
det är en stor bild
det är en vackerbild
tidsmolnen sköljer
ordet sköljer är inom dig
vad är att skölja
vad är tidsmolnen
de mänskliga tidsmolnen är
grå
mörka
dessa moln sköljes i källans klara vatten
du vandrar i skogen
plocka
plocka bär
hur ogärna du än vill se det kvarstår ett faktum
bären har behov av att rensas innan sylten kokas
så är det i livet
ser dagen andas
anande
skimmerblå
i skira
skirtunna slöjor
kanske är det så
vi behöver
endast
endast
lyfta handen
varsamt smeka den undan
ty den är
aldrig
där
ser marker
träd
stillväntan
fylld med rörelse
silvervindar
andas
renande
ögon
anar
violljusets
utandning
in
*
himlen är i detta andetag
så svårt att säga andetag då intet kan tagas
så vackert att skriva andetag då allt kan tagas emot
himlen är i detta andetag så oändligt vacker
andas
guldsilver i kopparskrud
så skir
så ljusfolkslätt
så strålande stark
aningsvioletta fågelvingemoln sveper vida
bakom
i
är vitblå
sakta upptändas glöden
solfader
stiger in i havshänder
sluter ögonvingar i grotthölje
stjärnjungfrur skrider
stilla
höljer
trädfolkens kronor in i
eldsljus
rötter omfamnar varande varandra
inom jordesfär
fröbarnen gläntar
varsamt
sov barnen mina sov vitdröm
nynnar modersfamn
sov ännu en stund
aningsvioletta vingar
öppnar fingrar
purpurfjädrar målar himlar
turkosvindens gyllenljus omfamnar öga
granmantlar vida hälsar
hon sover
stilla
dröm
mina drömmar är icke mina de är ur en högre sfär
de berättar det vilket är
inte om
ty de är i
mina drömmar är icke mina de är ur en högre sfär
de skrivs av
är
de synes i tidssprickan av
gudomens tid
samt mänsklig tid
där
sköljer de inom
skogen är dunkel, skymningsdunkel eller gryningsdunkel
skymningsdunkel är den
i exakt det ögonblick då allt
alla konturer suddas ut
han vandrar i skogsliv
här är skogen alla otydliga gester
allt vilket göms
skogen andas fukt
kyla
fuktkyla
under vandringen hör han droppars ljussånger
han hör livet bak alla masker
hans steg är mjuka
markerna tycker om stegen
du ser en rutschbana
den är verkligen guldskimrande
du ser en vid oval eller cirkel
mitt i denna är ett hål
till det yttre kan detta hål kännas vara avgrund
det är ett svart hål
du kan likna denna cirkel vid en solros den är en mycket vid lotusblomma
det är en enrings krona
den ligger framför honom
ett blad lägger sig mjukt framför honom
han sätter sig
du hör
han tycker om att åka rutschbana
bladet närmar sig hålet
bladet med honom
så far de
i hisnande fart
det du ser är att han de viner genom mängder av riken
egentligen rotsystem
han upplever hela resan
så landar de
mjukt
ibland är upplevelsen att vina
virvla
ruscha
men
allt landar
mjukstilla
var stilla i din fruktan tag udden av dess rädsla, skriv orden, se vinden vända dess öga.
stilla
se tillitens inre levande ljus andas
längtansstilla
levande älskande når gärning till andnings närhet ser solen tala inom livs lär ande
längtansstilla
stilla
vida
var i din ande
själsstillvida
så jordas älskans lugn ström strålar till inre läkande liv värmas i du andeljus
själsstillvida vida still längtansstilla stilla
stilla ropar vinden
fruktan
för rörelse undan kärlek till avig nära
fruktan
frukta
finner rörelsens under kvävd tagen andhämtning
frukta
fruktan
räds
ridå ändrar dröms sannhet
frukta icke fruktan räds icke
lyft handen
still
stilla
allt är väl
i hjärtvida
är
*
Allt har en orsaksverkan tolka nu icke detta till att vara straff eller ödesmättad dom. domen är icke en järnvägsbom den är en järnvägsbom vilken hindrar tåget från att kollidera eller skena.
Du har märkt att vi ofta säger det är inte och i nästa mening är det.
domen; ur juridisk aspekt har vi talat runt; du kan se en dom vara negativ eller av positiv art.
Det är med avseende till alla domsord.
järnvägsbommen kan vara ett hinder, då har den omedvetet eller av en slump fallit ned, det är oväsentligt hur mycket lokföraren än söker få undan den.
visst är det så att tåget kommer att söndra den
men varför måste den söndras
se bommen för vad den är
den är där
dels för att gående åkande inte skall köras över
den är där för att leda tågets väg.
i skrivandets stund ser du barnets tåg; märklintåg.
du ser ett helt landskap uppbyggt.
det finns tunnlar skog marker berg.
berg
en kvinna sa; vi går runt berget år ut och år in ser inte vad berget vill visa.
du sade; vi måste våga gå in i berget.
så är det;
hur skall berget kunna tala då du går runt det.
berget kan inte heller tala då du spränger det med dynamit.
där är orden runt tidssprickan;
mina drömmar är icke mina de är ur en högre sfär
de skrivs av
är
de synes i tidssprickan av
gudomens tid
samt mänsklig tid
där
sköljer de inom
de är vårt
liv
*
vandrade in i bönen
tömsamtalet
det är vackert att tömmas
det är att vända ansiktet
till
uppleva vindens mjuka smekning
vårregnet
sommarregnets
milda ansiktssång
uppleva
inom
helhet
starkt
så
vara ett med
uppleva orden
alltet strömma
med
i
avsluta med tyststilla
med trumma
uppleva
ljusskimrande
ro
allt har en orsaksverkan tolka nu icke detta till att vara straff eller ödesmättad dom.
skriv så orden du skrev till en kvinna, se hur väven vävs;
du själv
är livet
se natthimlen
ibland synes inte stjärnorna
du vet
de är där
du arbetar intensivt med alla dina steg
ibland måste du andas
ett steg fram två steg bak
så är det inte
det kallas andningspaus
hinna med
annars blir allt ett korthus
allt tilltrasslat har behov av att redas upp
visst är det så att livet går att dela upp delas upp.
delas upp, schemaläggas
rutas in
det går inte att exempelvis ha ett rullande schema,
men visst går även det,
då rullningen följer livscykeln
cirkeln
ja visst är detta genomförbart bara det inte sker med en synt
det viktiga är att rytmen lever
att schemat följer samt
svarar till rytmen
rytmlivet
livsrytmen
allt liv mår bra av rytmvandring
visst går det att dela upp livet
det går alldeles utmärkt att göra så, men
då endast i bemärkelsen av tydliggöranden,
ty då bilden är, inom citationstecken vilar,
sveper mjukvinden om,
så är allt åter en skimrande väv.
du klättrar på stegen
stanna på varje pinna blicka ut andas
grips
inte
av höjdrädsla
balansandning är ett vackert innebördssmycke.
skymningen
var
är
så oändligt vacker
vacker
vacker
däri är skönhetens visdom
skymningen vandrar vis
visande
kvällen andas
tinderögon
du är
utur skymningens visande
händer såg du
venus
koppar – metallen koppar; den ärgade kopparen
du har alltid undrat; varför röd varför grön.
du ser andeljuset; du ser morgonen samt aftonens ljus:
kopparandning
det är fascinerande att koppar ärgar
koppar är
Venus
är morgon samt afton
*
*
*
skymningsstilla
skymningsstilla
andas dina ögon
om
dina händer
in
mig
i kopparskimrans
turkosvinds guldskimrande purpursegel
andas aningsvioletta
drömmoln
*
himlen är i detta andetag
så svårt att säga andetag då intet kan tagas
så vackert att skriva andetag då allt kan tagas emot
himlen är i detta andetag så oändligt vacker
andas
guldsilver i kopparskrud
så skir
så ljusfolkslätt
så strålande stark
aningsvioletta fågelvingemoln sveper vida
bakom
i
är vitblå
sakta upptändas glöden
solfader
stiger in i havshänder
sluter ögonvingar i grotthölje
stjärnjungfrur skrider
stilla
höljer
trädfolkens kronor in i
eldsljus
rötter omfamnar varande varandra
inom jordesfär
fröbarnen gläntar
varsamt
sov barnen mina sov vitdröm
nynnar modersfamn
sov ännu en stund
aningsvioletta vingar
öppnar fingrar
purpurfjädrar målar himlar
turkosvindens gyllenljus omfamnar öga
granmantlar vida hälsar
hon sover
stilla
dröm
mina drömmar är icke mina de är ur en högre sfär
de berättar det vilket är
inte om
ty de är i
mina drömmar är icke mina de är ur en högre sfär
de skrivs av
är
de synes i tidssprickan av
gudomens tid
samt mänsklig tid
där
sköljer de inom
de är vårt
liv
*
var stilla i din fruktan
Var stilla
i din fruktan
tag udden av dess rädsla
skriv orden
se vinden vända dess öga
*
De skimrar
i
vackerleende
ljus
vaknar hon rosenkindad
inom hans hjärta
hennes läppar
doftar rosenolja
över hans hud
in
de skimrar gryning
*
Han
han vandrar i skogens liv
hör avlägset
skogens andningspuls
lugn
rytm
mjuk bäddar mossan
virvelljuden
en hand
en vind
en
omfamnar
hans
steg
mjuka
han tycker om att åka rutschkana
han skymtar i dunkelljus
himmelsvid
lotus
framför nära
ett blad lägges inför
han vet
bugar leendeljus
sätter
sig
i hisnande gyllenljus viner han
genom mitten
vidare
stjärnvindar gnistrar
hans ansikte ler
mjukt stannar bladet
han är i skogens andningspuls
lyft dina vackerögon
höga är stammarna
doftande
susande
pelarljusens gryning strömmar in
han andas stilla
i
ögonljusring
ur dimman
stiger
hon
till
helhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar