Hur höra den enskilda rösten tala i bruset av tomma ord.
Huru uppleva levande ord.
Huru stilla stormandens svepande tunga.
Vilken greppar om allt i sin väg.
Vilken obehindrat stjäl
Vilken obehindrat rumsterar om.
förvandlar det vilket är
till icke är.
Ställ dig högst upp på stormvågens klippa
svep dina händer vida
ut över
bred ett ord över
det ordet
är
stilla
ropa icke högt;
känn staven i din hand
ditt ord stilla är staven
staven vilken slår ned
giver fäste till stormandens kaossinne
det kaos vilket bedövar dess inre stämma
det finns djur vilka har långa svepande tungor
dessa befinner sig i sitt väsen
då människan blir dessa råder förvirring
det finns djur vilka har långa svepande tungor
de ser bytet
tungan
sveper ut
tungan fångar bytet
ofta är det en insekt
Vad gör insekten.
det glöms lätt att dessa ”småvingar” sätter luften i rörelse.
dessa ”småvingar” leder eteriska helande strömmar dit behoven är.
De pollinerar luften.
insekten kommunicerar genom övertoner
vibrationer
”surr” med mera
strupen förutan vingsegel
stämband är icke ett talande organ
det skulle då vara ett
övertons
vibrations
surrorgan
i natten
i sommarnatten höres myggen dansa
dansa i luften
luften vibrerar av myggens sånger
vibrerar eller brusar
huru urskilja den enskilda rösten
stormvågen innehar en oerhörd kraft
stormvågen sveper upp ur havet
bringar allt i sin väg
med sig
vindar
stormar
hav
väggar av alla de slag
ljudvallar
ljuddämpare
dämpande av de höga tonerna
de gälla klangerna
har själen
behov
av.
Sfinxen blickar ut
i ökensolens hetta blickar sfinxen ut över sandhavet
luften
vibrerar
dallrar
ökensolens hetta
förbränner
torkar ut
en öken är livet utan levande skapande ord
den riktade blicken
är lä
den riktade själen
det riktade steget
är stigen
stegstigen vilken leder fram världsviljans skönhet i kärlek
huru skall stormen leva då den milda handen omfamnar den
samt viskar;
var stilla i mig
misströsta icke
hav förtröstan
så har vi vandrat cirkelns väg gång på gång
detta gör vi
för att ni skall se;
vi vänder aldrig vårt ansikte bort
allt återvänder
intill de steg
då det framstår
i fulländad skönhet
ur aska
ur kol
ur diamant
detta är metamorfosens uppstigande
i skapandets skönhet
till kärlek
metamorfoserande glädje
Snölyktor
stjärnvindar
sveper vida
renar orden
tvagar orden
i himlars källa
vita sidenband
flätas samman
stjärnvindar
andas
sveper slöjor runt marker
flätar gyllene vävar
samman
i gryning synes trädkronor
stammar
rötter
kvistar
gräsets strå
allt
skrudat i kristallfjädrar
stjärnvindar sveper om
frysande
händer
snölyktor
skimmer röda
brinner i natten
längtanssjö
hon vandrar i skogsfamn
längtanssjö
andas
själsdjup
av solhands ögonljus
rullades istäcke
av
purpurpärla
stiger
upp
i purpurlotus sitter hon
andas stilla i flöjt
vinden för
flöjttoner
ömma
vida
kring
toner sköljer mjukt in i strandbädd
hon vandrar i skogsfamn
såg skymningsljus
vakna
i skogsgläntas kända
andas hon
fri
ut
musik flödar
jord bäddas
runt fötter
tåblommor
öppnas
vida
känner steg fylls av
lycka
hon lyfter armar
breder ut fingrar
snö
singlar
mjukt
runt
om
i allt ljudar musikslingor
rörelsevind
uppfyller
han
sätter sig stilla
lutar sig
till
stam
sluter ögon
hon känner hans hud
andas köld
han fryser
svårt
darrar
ur hennes händer
falla gnista
låga brinner
skimrande
värme
med mjuka följsamma
händer smeker hon
hans drömljus
sveper ömt
sina sånger
runt honom
hon känner hans hud andas värme
i gryningen ser han himlen
andas purpur
han är mjukt inbäddad
i sidentäckes
drömdun
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar