att stå vid havet och blicka ut är oändlighet
att stå högt upp och blicka ut är oändlighet
sträck där ut handen
känn hur handen följer vindströmmen
havsströmmen
sinnet; själen har den kapaciteten att realt uppleva handens medföljande rörelse.
se stenen långt ned i dalens händer
ur stenen växer en grodd; denna grodd är en tråd
spindelmor väver en tråd mellan jord
mellan himlar
förenad är jord och himmel – himmel och jord.
du brukar skriva om det harmoniska ansiktet i spindelnätet. spindelmor väver universums ansikte.
blicken skådar ut över; ser ansiktet, kroppen, marker, berg, kullar, sjöar, hav,
allt är en kropp.
varje väsen är en kropp, en del i kroppen.
varje ansikte är i det stora ansiktet.
slut ögonen,
känn att du flyger
du svävar
är i
är buren.
själen har den förmågan att realt uppleva vingarnas rörelse.
så oändligt skönt är det att sväva;
löst ur tyngden,
ovan jorden;
sväva, uppleva skönheten,
vara ett med
vara i allt.
detta är stenens upplevelse då grodden stiger upp
vackersten
i nattens stjärnmantel
du blommar i himlar in
du strör din ljusglädjes lycka
in i jordmörkrets tyngd
befriar jordtanken ur bojors makt
du följer vinden
du medströmmar
du följer icke uttrycket med strömmen – du medströmmar.
du är i den stora fågeln
känner
hur alla ovidkommande tankar
alla ovederhäftiga tankar
dras
sugs ur dig
i det ögonblicket
är samtliga knutar upplösta
det är att ha vandrat genom tusen nätters dagar
för att slutligen finna hem
det är att se din livsstjärna
samt följa denna
kanske stannar den vid ett stall
den stannar vid en sten
stenen öppnar sig
du är i en grotta
du föds in i det du är
du föds in i kärlek
i den upplevelsen vandrar du med markerna
du är allt du möter.
Solfjäder
så många brustna pärlor
i spåren
lyftas helas av
stjärnvindars solhjärta
trädes på band
vackerband lägges runt hals
talar orden
de helande pärlornas ord
in i vinden
av tårar har sprickor helats
hon lämnar reningsbadet
pudrar huden skimrande
stryker ögon med kanjal
över solfjäder ler ögon
ömhets kärlek
pärlband brister rinner ut i havet
solfjäder flyger in i solhav
hennes stungna bröst
genomfärgas rött
så många brustna pärlor
ur brusten linje stiger solfjäder
vakar
han lämnade tiden bakom
såg vad tid är
stigen förde
livsstegen in i honungsmarkers
doftande ljung
violljus log runt honom
brumsånger djupa vibrera inom
ormbunkars strängar gav silverne klanger
träd böjde undan grenar
glänta skimrade daning
han bad skog om löfte
gavs timmer
gavs jord
byggde sig boplats koja
helt nära jordgryning
taket gavs mjukmossas smaragdtäcke
golvet dansade han fotvarmt
i mitten av kojan brann eld
vid eld vakar han över vilsnas steg
var gång han hör gråten
buren av vind sänder han falken med bud
skänker vilsefötter åter tillit in i stegsång
han sitter vid elden
vakar
över vilsnas steg med varmögon
älskade mor
en vacker bok
är i mina händer
doftar läder
djupröda är höljespärmar
med läderrem lindad runt
bladen är vita solguld
oskrivna
en ung vackerman gav mig boken
skriv älskade mor
skriv dina vackra ord
stannar vagg
fönster
blickar ut
ansikten
med röda hårband
levande lågor
skimrande kärleks ögon
skänker
värme i
natts djupmörker
granar susar
stjärnklara
snösilkesband
flätas i hennes hår
golvtiljor
knarra
han sitter i hörnet
ler värme
runt den gamla kvinnans människoensamhet
gungstol stannar vagg
stjärnbloss flyger fritt
ansikte tindrar i stjärnkrona
strör drömvind i kärlek
till närhets blivelse
slutsteg
ärade vidfötters medvandrare
jag sluter mina steg
ber de höga antända min färds bål
gråt icke svartblods tårar
fyll era livssånger med gryningsguld
känn mina steg
alltid nära
där jag dansar i månmoders följe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar