stjärnan
stjärnor har rena klara linjer
de strålar till
leder till
visar
de vinglar inte
blandas och blandar ej samman
det vill säga; den ena strålen, strömmar kan icke bytas ut
de ord vilka talas bär viljan att skrivas, att brukas av de vilka hör dem
stjärnor är liv är språk
de talar i natten
de talar i dagen
de talar i alla rörelser
stjärnor är aldrig stilla
vilar stilla
tindra
tindra
vackerdjup
sällsam är din andning
ur din mun flyger rosenord
ur dina händer strömmar gåvoregn
din dagbräckning
bär
guldsmyckad panna
tindra
tindra
vackerdjup
min själ bugar sig ödmjukt inför
jag tackar dig
att du bär mina steg
tindra
tindra
vackerdjup
Moder är du
*
det är en vacker bild
månblå natt
den månblå natten är det upplysta indigoljuset
det är silverlystrat
ställ dig i natten, du är inte ensam, ni är två
ni håller flikar av ett sidentyg i edra händer
ni för sidentyget uppåt, en vid båge skapas
så sänks bågen
sakta
sakta
rörelsen är sakta
saktlugn
Det vilket sker är att svart samt vitt andas.
en stjärna strålar på himlen så klar
en stjärna strålar i pannan så klar
dess lins är ren
har alltid varit ren
den kan inte grumlas av mänsklig hand
av mänskligt oförstånd
det oförstånd vilket heter; gjorda sanningar,
vilka är lögnförfaranden för det egna gottfinnandet
vilket är ett tillkortakommande
*
orden ligger invävda i markerna i hennes hud
fornum, fornsångerna, hennes berättelser stiger upp
skönheten skall åter uppfylla människans ögon
den skönhet
den harmoni hon förgät
hon glömde
varför säger vi detta;
de moderna samhällenas visa säger att då icke kan återvända
då kan återvända
se bröllopstårtan
det firas ett bröllop i Kanaan
den bröllopstårta vi talar om är en bröllopstårta i flera avsatser
varje avsats står på pelare
vackra salar är där
visst är det så att du skär överst först och går nedåt ty annars rasar allt, ändå är det så att då du kommit längst ned är du längst upp, du är bröllopsfylld.
ja det sägs att då inte kan återvända
det är en tankehatt
du har vackra samtal med den lille, han ger dig bilder i leken
så stod han där med en hink på huvudet och ler,
tankehatt;
någon satte den över mig
alldeles för trång
se tanken vara en hatt
tag av den då och då
detta för att borsta den ren.
en hatt kan ha många utseenden
en spelman står vid gatans kant
vid hans fötter är en hatt
en mössa
spelmannen sjunger
spelar för sin föda
mynten klirrar i
den klarnade tanken
är ett klirrande mynt
ett kvalitetsmynt
inte ett mängdmynt
då ett mynt faller i hatten är det en vackerklang
varför gives spelmannen mynten
hans stämma är ren
han vidrör strängar
till själsljus
*
den lille
snusar dröm
silvernål
väver vackra sömmar
snövindar
virvlar
lindas runt boplatsen
stigar jag skottade blåser igen
i den nya dagens famn blir jag åter stigfinnare
den lille klättrade uppför
en sten
in i dess famn
åkte kana ned in i drivans mjuka händer
log rosende kinder
tinderögons djupa brunnar
den lille snusar
dröm
silvernål
väver vackra sömmar
nattträd
talar djupt inom
stiger upp ur
in till
skogskärl
källans klara vatten tindrar
stjärnor
ser ledsnadens mantel
den vill bli buren av de
vilka förmår bära den
inom sina händer är skogskärlet
Blodstenssnö
i dagens famn
virvlade mjuk snö
svart snö
kanske
svart snö
bär alla möjligheter
kanske är svart snö blodstenar
snö
kristaller
då en kristall smälter
är den vatten
då den fryses intar den exakt ursprungets gestalt
stjärna
vackra
vackerstilla
brinner
silver
guld
strålar
skottade snö stigar
blåste undan
imorgon
idag blir jag stigfinnare igen
den lille
klättrade in i stenhand
åkte kana
log blommande kinder
den lille badade snö
ljus
det borde mänskan göra
ofta
snö
kyla
ger värme
pannkyss
stormar viner
vindfingrar flätas hårt samman
gungar
näthinna
vindar rister snöblommor ur hår
boplatsens väggar
kvider
jämrar
ögon slutes sakta
sveper svart faille- om
ensamsteg ligga blad
läser sorgvandring
jag vandrar sorg
åter skymtar ansikte
varmleende ögon
vem är du
vindhästar drar vindspann
släpper dröm
fri
kyss min panna ljus
håll
om
oss
vidrör icke mina ögon om du ej är nära
kyss min panna ljus
rör ej vid om du ej är verklig
mina händer väntar dig alltid
vem
är
du
ser mina ensamsteg andas sorg
hand varm
berör
Snövåg i kanske
lägger mig i snöbädd
mjuka flingor
täcker mitt ansikte
följer smeksamt mjukt min kropp
är en mjukvåg
känner
smältdroppar
av ännu varm hud
isfransar sluts samman
ishår gnistrar
kinder bleknar sakta
rodnad rinner
av
täcket blir vackertyngre
dövar
allomljud
drömmen är vackerbäddad
en röd ros håller mina händer
på bröstet
är en gnistrande vackervåg av sidenljus
kanske
finner du mig
kanske
ler dina ögon
kanske
bär du mig in i vårt hjärta
låter mig uppleva snösmälta
tö
till
önskebrunnen
i sannmöte
vishets händer lägger mig i vaksömn i vårt hjärtas mening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar