vad är egentligen snö
du har skrivit svaret upprepade gånger
hur märkligt är det att skriva: snö faller du skrev snöhänder sköljer gråskimrande hav dag anar skirblå stränder.
beskriv det du ser, det du såg innan du nedsteg i bädden: jag såg natthimlen eller gryningshimlen. himlen eller bakom nattmolnen skimrade eld; denna vackra eldfärg vilken är aprikos eller persika, en mild inkarnatsfärg. anade att vindarna kanske skulle vakna; kanske storm. Morgonen kom.
det jag såg var solhänder, vilka stod vid floden; en kvinna står vid floden eller bäcken hon tvagar lakan, bädden ur det grå stiger skönheten, den var inte grå den var allt. De blåskimrande stränderna är ör mig de rena drömstränderna.
Snö cirklar lugnstilla bäddar bäddas in i ro i ljusstilla
kristallregn stjärnor sidenblommande marker klangstiger
så faller skymning in faller stiger mjukt cirklar snö
vad är tystnad tysthängen ett ord en bild så oändligt fylld
solhänder lyfter varligt gråskimmerslöja skirblå stränder stiger fram
vågor mjuka sjunger bär
solfingrar spelar silversträngar sköljer varsamt gråhav
fram stiger skirblå stränder
fåglas vingar sprider virvelsnö
Fågel lyfter vingar sveper snö virvlar gnisterdanser
solhänder sköljer gråskimmer fram stiger skirblå stränder vagga
vagga hav sjung vackersånger sånger stiger vida
Solhänder sköljer gråskimmer dagen anar skirblå stränder
mjukmolnsblommor seglar
fåglar sveper
snövirvlande gnisterljus
dagens symphoni
ljuder
vida
solhänder
sveper gråskimmer in i hav
sköljer skirblå stränder
dagen anar
blåtindrande
strand
fågel lyfter snövirvlar dansar dagen skimrar
solhänder sveper varsamt
in skirblå stränder
solhänders fingerljus sköljer gråskimmer
i gryning skimrade himlar eld
vind andas
drömljus lägges vida
dagen anar blå
skirblå strandljus
stjärnblommor
så sköljer solvindar
gråskimrande hav
anande blå skimrar himmelshav
ja dotter alla dessa bilder visar hur anden verkar; den är inte statisk, den är andeljus, föränderligt
detta förutan att mista sin sälta eller sitt söta
balans
balanserande
andeljus är evig andning.
Snö går att vetenskapligt formulera.
Se haven bli moln, alla hav.
Moln stiger
Skulle du vara i molnens stigande vilket du ofta är skulle du uppleva denna cirkelrörelse
I vinterns andning är solansiktet låt oss säga vänt åt ett håll; vad ser du: jag ser ett huvud med två ansikten, ett ansikte ”fram” ett ansikte ”bak”.
Vackrare sagt kan vi säga att solen har slutiti sina ögon
Vakar stilla över inre ljusverkan.
I det tillståndet sjunker kroppstemperaturen
Vattenmolnens kristaller blir vita
Synliggjorda
Direktsynliggjorda
Haven stiger upp
Himmelsmolnen är i det tillståndet jordemoln
Det är verkligen en vingrörelse
Det är de långhalsade fåglarnas rörelser
Egentligen är detta bilden av: i natten seglar dröm
i havet seglar
en dröm
nära
nära
seglar en dröm
mjuka vågsvall
vågsvalls cirkel
öga
sköljes
ser endast
vågens andning
fram
åter
åter
fram
sköljes
öga
hon är i havet
kroppen
seglar
mjuk
vithöljd
seglar dröm
vackre
du står högt upp
vitsten
skimrar
regnbågskristallers ljusvida
din mantel
mjukfladdrar
stannar
finner
är om
om är din hand
vi vandrar
landskap
kända
så
okända
känd
verklighet
havet vaggar
sitter
vid din bädd
spinn
drömtråd
spinn
ljus in i din dröm
ser gryning skymta
stiger in i lufthav
följer
gryningsvind
vart vill vi leda dig med allt detta
vi vill leda dig bort från din osäkerhet över huruvida du rabblar våra gemensamma ord likt en bönerulle
du hamnar så ofta – då du läser tidigare strofer från våra samtal – i att du inte kommer vidare eller längre.
Det är ju detta vilket är utmärkande eller signifikant för det skeende den mänskliga avskilda – så kallade avskilda världen befinner sig i.
vi har talat om bakgrundssurr om undertoner om underströmmar, tidigare om drunkning.
om du sänker dig djupt ned i vatten – utan utrustning – blir tystnaden dånande.
vatten är sinnebilden av för liv, kroppen består av si och så många procentenheter med vatten och så vidare.
det är en dånande upplevelse att befinna sig i en folksamling – det är ungefär att känna golvet vika undan sig – det är en dånande, blodöversvämmande i huvudet, upplevelse att befinna sig i en folksamling utan närvarande närhet.
det är en dånande upplevelse att befinna sig i ett rum där upplevelsen är okontaktbar samvaro – det vill säga konversation där orden, livsorden livsspråket går förbi varandra.
allt blod rusar upp till huvudet
en bedövande berusning
för mycket alkohol i blodet
vi talar här om isfria vatten
vattenmoln stiger
snö
bäddar in
tysthängen
tystnad är
stilla är
ombonad tystnad.
gräver du ned dig i snö är du skyddad till och med varm
det är sant; du kan frysa ihjäl
det är inte en berusning
det är snarare ett bortdomnande
en ljusvandring.
havet täcks av is
du ramlar i
fortfarande är det så att det dånar då vatten är runt/över dig
kylan gör att du domnar bort snabbare
du måste snabbt
antingen slå dig igenom isen eller försöka ta dig upp ur vaken
du gör det och möter ljus
ljus
sant vinterljus
visst fryser du, men du lever.
detta är bilden av den
övertankade
överstimulerade tanken
samt stillarotanken
Den inom citationstecken ljudisolerade tanken.
Ropar tillit
sandklädnad
sveper runt hennes kropp
framhäver
varje
linjeliv
axlars rundning
brösten
höfternas svajande gång
hon är sångrörelse
runt midjan bär hon murgrönans blad
i håret bär hon röda blå band
tamburinen sjunger
hon sveper ysterljuv vind
toner vandrar
vida
mjuksmeker
hans älskade nära
ansikte
han skymtar
henne
lägger hand över bröst
ber vind föra henne
bud
vägg reser sig
solbländad
kupar hon hand över ögon
tamburinvingar
flyger
vida
jag hör dig
känner din
hand
om
han ler
pyramiden öppnar sin knopp
ödmjukt
varsamt stiger hon in
stegen ställer hon
utanför
facklor brinner skymningsstilla
hon andas in djupt
sandelträd doftar
fingertoppar
vidrör
hans hud
hon läser hieroglyfer
lägger kind
panna till
läppar snuddar vid
ler stillvärme
stiger ur
in i sandhav
vind sveper klädnad
stegen bjuder
henne in
hon bär
havsklädnad
runt midja bär hon
vita havsanemoner
i håret
det upplösta
bär hon röda blå band
hon nynnar
saktmod
tagg stinger fot
en röd droppe blod färgar sand
ur sandvåg stiger rulle av pergament
papyrus doftar
varsamt rullar hon ut
fingertoppar tyder
hieroglyfer
hon ser honom
nära
sanden vänder
hon står
högst upp på spetsen av
pyramiden
ser
honom
tillit
ropar hon
kastar sig fri ut
han famnar henne
mjukt
faller hon
in
de
lägger kind
panna till
läppar snuddar vid
ler stillvärme
i flerfaldigad lotus seglar de
kärleks
liv
hör
se blommorna på marken
fåglarna i luften
vindarna vattnen jordarna himlarna träden eldarna
allt levande tvekar icke
det följer levande i
lev ande i
levande i ljusgärning
de vandrar
tecknens
stig
frågan
hon ställde frågan vida
är det
en
drömfantasi jag vandrar i
eller
är det
en
dröm
dröm
drömverklighet
sträcker handen in i luften
seglar
seglar
sluter ögon in i hav
seglar
seglar
lätt
fjäderlätt vindandning
rör
vid
kind
hon möter drömmen
bejakande
med ense
vet hon
drömmen
är
sannhet
Hägern
hon såg
hägringen lyfta
så är du flyende
vingar rörde vid ögon
hon såg häger lyfta
så är du sann
ur sandhänder steg de
skrudade henne i pärlljus
sandvågor vändas
havsvågor andas
de strör rosenblad i vinden
hennes vristbjällror
klingar befriade
hon hör trummas hud sjunga
mjukt stilla bjudande
han väntar henne i oasen
deras ögon omsluter deras ordljus
purpurfjärilar bildar ring
runt dem
lyfter stjärnor in i deras steg
stormtunga
hur höra den enskilda rösten tala i bruset av tomma ord.
huru uppleva levande ord.
huru stilla stormandens svepande tunga.
vilken greppar om allt i sin väg.
vilken obehindrat stjäl
vilken obehindrat rumsterar om.
förvandlar det vilket är
till icke är.
ställ dig högst upp på stormvågens klippa
svep dina händer vida
ut över
bred ett ord över
det ordet
är
stilla
ropa icke högt;
känn staven i din hand
ditt ord stilla är staven
staven vilken slår ned
giver fäste till stormandens kaossinne
det kaos vilket bedövar dess inre stämma
det finns djur vilka har långa svepande tungor
dessa befinner sig i sitt väsen
då människan blir dessa råder förvirring
det finns djur vilka har långa svepande tungor
de ser bytet
tungan
sveper ut
tungan fångar bytet
ofta är det en insekt
vad gör insekten.
det glöms lätt att dessa ”småvingar” sätter luften i rörelse.
dessa ”småvingar” leder eteriska helande strömmar dit behoven är.
de pollinerar luften.
insekten kommunicerar genom övertoner
vibrationer
”surr” med mera
strupen förutan vingsegel
stämband är icke ett talande organ
det skulle då vara ett
övertons
vibrations
surrorgan
i natten
i sommarnatten höres myggen dansa
dansa i luften
luften vibrerar av myggens sånger
vibrerar eller brusar
huru urskilja den enskilda rösten
stormvågen innehar en oerhörd kraft
stormvågen sveper upp ur havet
bringar allt i sin väg
med sig
vindar
stormar
hav
väggar av alla de slag
ljudvallar
ljuddämpare
dämpande av de höga tonerna
de gälla klangerna
har själen
behov
av.
Sfinxen blickar ut
i ökensolens hetta blickar sfinxen ut över sandhavet
luften
vibrerar
dallrar
ökensolens hetta
förbränner
torkar ut
en öken är livet utan levande skapande ord
den riktade blicken
är lä
den riktade själen
det riktade steget
är stigen
stegstigen vilken leder fram världsviljans skönhet i kärlek
huru skall stormen leva då den milda handen omfamnar den
samt viskar;
var stilla i mig
det finns ett längtansnära(ej publicerad)
samt ett längtansfjärran
i längtansnära
andas
sannhet
där är längtansljus
i längtansfjärran
är den gjorda tillverkade verkligheten
den vilken inte bär vilja till sannhet
där är längtansljuset inte nåbart
där är orden tom tomhet
ja
denna dag har varit en ström av vackra bilder
de fortfar att vandra i vandringsljus
såg snö falla
såg snö
falla
så märkligt att säga
falla
det är så tydligt
snö rör vid luften
mjukt svepande i cirkelljus
kärleksgärning
luften rör vid snön mjukt svepande i cirkelljus
kärleksgärning
ändå är falla i positiv ordklang vackert
fall ned över mig fall in i mig din mantel faller i mjuka vågor
såg snö falla
segel
vita segel
kupade händer omfamnar luften
omfamnan
kände tystnaden
snötystnaden
tysthängen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar