Vi sade
fyrkanten kan ses vara en ellips en elliptisk form, låt oss säga den är en fyrkant
du drar en linje från spets till spets och ser de båda trianglarna
detta är två pyramiders möte
nåväl
böj nu varsamt pyramidspetsarna
se dem mötas
nu ligger framför dig två trekanter; liksidiga trianglar med spetsarna till varandra.
vad sker då du vandrar linjerna eller om du skapar rörelse
det skapas ett harmoniskt flöde
Det skapas den harmoniserande lemniskatan eller harmoniska åttan.
Den liggande symbolen för oändligheten.
två själar
andesjälar möts
genom detta skapas ett harmoniskt flöde vilket blir ett oändligt verkande flöde
En flödesljusström.
det är sant, den bild du ser är vattenfallet.
du skrev en bild för länge sedan:
liven vandrar i fyrkanter
lever i fyrkanter
blir fyrkanter
jag lägger den ena fyrkanten i sanden
lägger den andra över
det blir en stjärna med
åtta vägar
Vi säger åter
böj nu dessa spetsar till varandra
det blir en vacker blomknopp
se knoppen andas vidgas
det blir en åttabladig lotus
återuppståndelsechakrat
människa vandra in i ditt bröst
in i ditt innerljus
in i din livsträdgård
Vi säger icke bind dig
fastlås dig
Vi tillsäger dig icke att stirra dig blind på ditt inre.
Vi säger
se ditt hjärta
dess fyra rum
se dess fyra väggar
Vi säger se detta är två pyramiders möte
se alla vägars möjligheter
våga uppleva hur livet strömmar ut
samtidigt in
våga se
din inre livsträdgård
se den
andas ut
Vi säger icke bind dig
fastlås dig vi tillsäger dig icke att stirra dig blind på det yttre
Vi säger
var knopp
var blomma
Vi säger var blomma
var knopp
varje blad innehar en mening i det stora i det lilla
i det lilla
i det stora
därigenom upphör det stora det lilla
allt blir ett
ett
blodomlopp
en bana
tveka icke
följ vägen
stanna upp
stanna vid
stanna upp stanna vid är icke att tveka det är att vidlyssna
icke vidbrännas
vidbränd blir du då du stannar upp; stannar upp för länge.
ty då har andetaget/dräkten upphört samt
Övergått till tvekan.
se blommorna på marken
fåglarna i luften
vindarna vattnen jordarna himlarna träden eldarna
allt levande tvekar icke
det följer levande i
lev ande i
levande i ljusgärning
Vi har sagt att det icke finns underströmmar
människan föredrar ofta att se till det undermedvetna; dels för att det är en acceptabel ursäkt om ett misstag sker, dels är det spännande; det undermedvetna ger en viss spänning i tillvaron.
i den tillvaro hon så hårt kniper ihop ögonen inför
i det undermedvetna lägges ödet
slumpen
allt det hon egentligen inte vill tillstå
allt det hon icke har viljemod att se
nåväl viljemodet har hon det är väl snarare så att hon har förträngt det, samtidigt sägs då ödet samt slumpen vara av ett högre medvetande.
stora pengasummor sätts i omlopp på grund av detta undermedvetna vilket har ett eget liv, pengar göres av det undermedvetnas nödrop
tag din säng och gå
tag din kropp och gå sovande genom livet
gå sovande vidare
Vi har valt att lägga underströmmar in i det undermedvetna för att därigenom väcka
strömmar flyter upp
underströmmar blir ljusbärarbudskap sägandes;
stig ur din bädd
Vakna utsövd.
Vakna utsövd i medvetet ljus.
var människa i är;
därigenom upphör jag vill
Jag vill blir du vilja.
den grundlurande tankedemonen upphör
den demonen är den höga/gälla rösten: jag vill
jag och du
du och jag
ja, det är en vacker andning
Utan förbehåll i kärlek.
*
det finns ett längtansnära
samt ett längtansfjärran
i längtansnära
andas
sannhet
där är längtansljus
i längtansfjärran
är den gjorda tillverkade verkligheten
den vilken inte bär vilja till sannhet
där är längtansljuset inte nåbart
där är orden tom tomhet
ja
denna dag har varit en ström av vackra bilder
de fortfar att vandra i vandringsljus
såg snö falla
såg snö
falla
så märkligt att säga
falla
det är så tydligt
snö rör vid luften
mjukt svepande i cirkelljus
kärleksgärning
luften rör vid snön mjukt svepande i cirkelljus
kärleksgärning
ändå är falla i positiv ordklang vackert
fall ned över mig fall in i mig din mantel faller i mjuka vågor
såg snö falla
segel
vita segel
kupade händer omfamnar luften
omfamnan
kände tystnaden
snötystnaden
tysthängen
Kopparsol
guldtråd omfamnar
silvertråd
silvertråd omfamnar
guldtråd
omfamnan
omfamnas
sidenvinden bär budet
kopparsolen
värmer
Dina fingerljus
sätter an
en klang
vilken
vibrerande
genomströmmar mig
upplöser mig
till mitt inre
vilket är vårt inre
där
andas vi
elementarisk dans
dansljus
stjärnor regnar ned
i oss
vattnar vår paradisträdgård
och där
vid den höga himmelssjön
ser hon
vackeransikte
ömhets blick
halvklangssteg
hennes hjärta uppfylls
hon stiger ur molnhand
singlar
dalar
mjukt vidrör hon
hans panna
hon smälter
smeker hans inreljus
vackeransikte
ler
tysthängen
segel
dunfarare vita
stillhetsbärare
bäddar
ro
tysthängen
skrudar träd
allt
ur
stiger
tystblad skriver ljusord
och där 2
och där
vid de stilla regnens flod
sitter den djupklädda
i dagsljusets
skärande lie
av störljuds
stamp
hennes ögonhänder rör vid marker
med mjukdun dämpas
stampen
in i
hjärtrytm
där vid de stilla regnens flod
förs hon vida
syner stiger
lien är
åter
månskäras vaggande hand
inom henne nynnar
stämma
lugn
tillitsvingar
sluts om
inomtillit
strömmar
först skälvande
in i skirleende
varsamt var mig varsam
andas varsamt
det måste ske
må det ske
hon lyfter stenen
ur sitt bröst
kupar händer runt
känner först endast kylan
svartkylan
ler kärlek till
inser dess
svalka
skymning faller mjukt över
rinner ned för hennes
lutande bäraxlar
hon andas ut
de är
vackra runda
under skimrande hud rörs bågar mjukt
nycklar kan av seende öga
förnimmas
inom dalen
dolda för
någonvärlden
allomvärlden
natthimlens
aprikos
persikohav
stiger
minne
hon anade storm
stormen
föll
sömn
hon
ler stilla
vet
andas
in
är
helande andning fyller
hjärtskålar
doft
av
strömmar
genom armar
fyller
händer
ljus sipprar
fram
sakta förs
fingrar
ut
hon har lyft stenen ur sitt bröst
i innerlighetens ljus möter
hon stenens sannhet
ser ådringars skönhet
livets flöden
samflöden
fylld av mjukvärme
förs hon vida
syner stiger
är djupt in i opalrike
stenen andas
är fjärilsljus
är andningsljus
hör
tillåt mina händer dina nycklar
inte ännu viskar
hennes
kvinna
hennes
själ
rör vid
stenen öppnas sakta
sakta fylls hennes händer ut
nycklar är
inom
vilja
lotusblomma seglar i de stilla regnens flod
hon möter hans ögon i
skymnings stigljus
tillåt mina
händer
dina
nycklar
hon viskar stilla
jag ser
våra
fristegs
ömhetslov
med dig är mitt hjärtas
åstundans vandring
jag ser vår friande giva vår ande fri
lotusblomma rör vid strand
varsamt tar han emot
nycklars
ljusvilja
i gryning synes hon flyga in i hans famn
de omsluter varandra i hjärtgärning
*
Tranorna
jag ser tranorna flyga
hör deras sångvingar
röra vid
körsbärsträden giver sina kronhjärtan till marker
vita vingar
seglar
jag ser tranorna anlända
hör deras sångvingar
röra vid
sjön giver sina kronhjärtan till marker
vita vingar
seglar
omfamnar ögon
där i körsbärsbladens bädd
väntar jag
dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar