allt liv är rörelse
varför tror ni att meditation
bön är att stanna rörelsen.
allt levande liv är flödessånger ur inre djupen
följ växternas liv; skulle dessa fotograferas – stillbildsliv i flöde, då skulle det uppenbaras att det är skimrande flöden.
det kan tyckas att vi säger emot våra ord, men så är inte fallet.
se solskivan, vid första anblicken synes solskivan stå still, den gör inte det, den står inte still
solskivan följer cirkeln
strålarna
hela solskivans väsen rör sitt väsen medsols
detta gör varje existens
ändå har vi sagt: sök stillheten
i stillheten lever tystnaden
är denna stillhet ett upphörande eller ett avstannande av rörelsen
det kan det inte vara ty det är ickeliv.
det vi säger är;
finn oaser i tillvaron
där surret stannar av finns skarpsinnet
i solen den blodröda solen framstår träden i skarpa silhuetter
se slipstenen snurra
den snurrar jämnt i samma hastighet
se knivbladet slipas
det slår gnistor runt
klargnistor
i det skarpa ljuset suddas konturer ut
det formfasta suddas ut
i det skarpa ljuset ramstår sannheten
i den blodröda solen framstår träden i skarpa silhuetter
allt så kallat yttre är avskalat
det avskalade livet är där
bönen
meditationen är ”även” de dagliga samtalen
samtalen är livet
är liv
kärlek är liv
är skapande
allt skapande är meditativ rörelse
allt surrtänkande är dövande av skarpsinnet; skarpsinnet – klarsinnet ersätts med fiktiv rörelse
i den rörelsen inträder glömskan
ty den rörelsen ligger utanför självet
Venus stiger ur havet
i snäckskål är hon buren
Venus för morgonen samt aftonen närmre
solskivan samt silverskivan, hon för fram närmre bak/då
hon är pärlan i djupet
djupet är ”död” då livet seglar utan rörelse
rörelsen är livets samarkand
vad är din vilja; så ställs frågan gång på gång
alltid
vad är din vilja
ur havet stiger hjärtats pärla upp
buren höljd av händer
planetsfärens cirkel skimrar i helhetens ljus
vad är vishet vad är visdom
jag frågar dig du svara i andens ljus
vishet är morgon visdom är afton
i andens ljus svarar jag dig
romantik
roman
etik
romarriket, där väcktes cementen,
byggdes broar
akvedukter
ack
ve
dukter
nåväl akvedukter bär livets vatten
individen vaknade
juridiken kom att behövas
de levde promiskuöst
de förgiftade de promiskuösaste
romarriket är en spegling av de nuvarande stegen
obalansen är tämligen lika
det är inte lätt att kastas mellan världar
så är det för många barn
så är det för många av er
och därmed för oss
Svävar högt
kristallbåge
skär rent det immiga glaset
klanger
frigörs
eldskimmer träder in i cirkel
himmelstrumma
lägges vid
hans steg
med slutna ytterögon
lyfter han trumma till
sitt bröst
hon sitter i ett tempel
av månsilverljus
en
havspärlas skimrande solminne
i nätter lyfter hon fingrar
ömt rör hon vid
själsträngars djup
havets cirkel vattnar stränder
i stenar
skimrar guldsand
sanddyningar
varma
han
smeker trummas hud
hon
smeker strängars silver
deras ögon
mötas
deras händer
strömmar lufthav
de svävar högt
tillsammans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar