tårvingen är ett mycket vackert ord
en mycket vacker bild av det tårar kan vara
kan bli
var och en vilken möter den bilden ser kanske
en sländas vingar
det är i det ljuset tårvingar skimrar
icke skymning
icke afton eller natt
icke heller dag
det är gryningsvingar
skriv den bild vilken söker dig;
Reser sakta
jag sätter mig i snödriva
trött
utmattad
lägger mig
varsamt
stilla
lindar snötäcke runt
domnar
seglar
vackra segel följer vind
fjärran höres
res
dig
reser sakta
ser himmelsslända
ödmjukt
lyfter
jag
händer
ljusstrålar trådar fyller hjärta
rinner in i
fingrar
lindar
lindar
nystan
tvenne silverne stickor gives
sitter i snödriva
stickar ljuströja till
värnad
vi kan tala oändliga vidder runt detta; det du denna natt levt med är att se dessa vingar, du har sett en droppe. Du har slutit droppen runt dig,
ett ansikte log till dig
ett fespö
så öppnade du vingarna
slöt dem
öppnade
det är en vacker andning – den gör ont.
Boken
det var en gång en bok
en
vackerbok
med patina
stilla
vilade boken
undanglömd
ett ljus brann stilla
ett öga
boken såg skålen hänga
i skimrande
kedjor
det var en gång en bok
vind for
in
bladen virvlade
vind blåste ut
alla
tecken
det var en gång en bok
en oskriven saga
lyssna i vinden
sök se
tecknen
det spelar inte någon roll
hur många blad
du
gives
att vandra
då
du
vägrar
vända bladen
se bokens vackra snörning lösas
korsetten snöres upp
blad
virvlar frivind
intet
intet
håller bladen samman
bladen virvlar runt dig
du sänks in i gropen
lyfter
blicken
ser leende ansikte
röra vid ditt ansikte
ett fespö rör vid
ljusklang
höres
du
andas in bladen
boken är ett innefattat smycke
*
se stjärnorna
där var du
är du
du såg jordesfären; underbart vacker
du tillfrågades;
vad ser du
så vävdes ljusminnet/födsloimpulsen
du fördes till en plats
lades i din moders sköte
i Moderns sköta
du vandrade in i jordesfären
boken är där
det spelar inte någon roll...någon är ett väsen vilket icke inser att intet är allt.
det vill säga de yttre betingelsrna styr/begären styr icke ljusminnet
så många gånger vandrar vi med
stängda ögon öron röster
jag kan även se;
då livet är svårt virvlar balden
boken blir tornado
bladen är alltid där
först då vi stillas
ser vi tecknen
det tolkningsfria sinnet
anderösten leder
Så ungefär...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar