Vad är design
är design att omskapa eller mer göra om
omgöra
eller är det att lyfta fram
är design att lyssna
verkliglyssna
höra havets andning
känna havet skänka pärlljus in till strand
se väggarna
rumsväggarnas
rena klara former
samt
befria golvytan från all betong
alla pålagor.
design
du störs av ordet taggar
rosen är en vacker symbolbild vilken starkt lever med dig
du ser rosens taggar vändas inåt
som med alla bilder innehar denna bild två klanger poler
den ena är negativ, destruktiv
den andra är positiv uppbyggande
i den negativa bilden ser du hullingar; vilddjurets hullingtänder. vilddjuret är här de yttre betingelserna. de yttre betingelsernas uppätande av hjärtat.
du ser dessa hullingar vilka river sliter rycker samt glupskt slukar hjärtats inomdöme
slukar allt ljus allt inomljus.
detta vilddjur kan vara ett utanför kommande
något angriper, gör våld på.
i denna bild ser du väsendet angripa sitt själv; andesjälvet.
beskriv det du ser:
jag ser en ros, den är ännu inte utslagen, denna ros står helt allena. rosen är i vilja av blomning, stammen/stjälken är rak i spiral med solen vandrar gröna vackerskimrande blad, linjerna i dessa blad framträder mycket klart, i bladvecken, ”huvudnerven” ser jag en vattendroppe eller en tunn rännil, sakta rör den sig ned till spetsen, helt stilla är den, får upplevelsen av ett öga kristalljus, solstråle finner den darrar och släpper, stjärnstråle finner den darrar och släpper, det framstrålar innan den släpper denna klarstjärna. jag vet att bladet smakar sött är sött, gudomlig sötma. blicken vandrar till knoppen, frapperas av dessa sirliga fingrar vilka håller knoppen, pärlan vilken sammanfogar dessa fingrars bärarljusgärning.
så ser jag taggarna, hullingarna är vända uppåt, till gagn till skydd för rosen, ser dem sakta mycket sakta vändas nedåt samtidigt sjunker de, andas de in av stjälken. ser nu rosens inreliv, ser hur livets strömmar jonglerar ljus och värme i en evig stigande rörelse, taggarna blir fästpunkter en slags solvögon därigenom väves banden.
då taggarna vänds inåt likt hullingar sker det ur ett omedvetet sovande sinnelag, därigenom blir det en negativ frasering. bilden blir av handen vilken utan styrsel i förbifarten slår allt och alla helt utan vetskap om den smärta den tillfogar.
så är det med rosens taggar i den negativa bilden; de yttre jämförelserna – pålagorna - jämförelsematerialet har fört väsendet in i käftar där vävandet blir rovdjursdrift. åter är det så att rovdjursdriften hos rovdjuret är sund ty den hör till dessa djur, då denna drift ”renodlas” hos människan blir den negativ, detta är en slags inympning en slags inavel.
taggarna vänds aldrig här nedåt de är vända uppåt
därigenom sargar de
i den positiva bilden där allt sker genom den sunda viljans vakna medvetna bejakelse vänds taggarna nedåt. de blir därigenom solvögon vilka icke arbetar emot knoppens blomningsvilja de verkar för.
design är då du översätter den
formspråk, mönster, ritning med mera.
liven gavs ett hus, ett hem.
design är formskapande, allt skapande är liv,
formskapande är att framhäva formspråket detta utan att förhäva sig.
det är att lyssna samt särskilja; alldeles ypperligt är det att lyfta ut allt i huset, samt ställa sig i mitten, beskåda för att se vilka delar är mitt liv.
det finns mycket vilket smyger sig in, allt det vilket smyger sig in arbetar för att ta över livskruset, livsamforan
arbetar för att övertaga.
ibland brukar du se program med mordutredare, de finner en kropp vilken är identitetslös. du ser dem lägga benen samman, ser dem bygga upp ansiktet, de gör en rekonstruktion. detta sker inte för att ersätta kroppen med en annan, nej – det sker för att identifikation skall möjliggöras.
åter är detta ett formskapande vilket är för att framhäva formspråket detta utan att förhäva sig.
det är en rekonstruktion vilken framstiger ur ett klart medvetandeljus, inte för att kväva, inte för att ersätta, inte för att framställa ett surrogat.
kroppen du ser kan inte ges liv
återvänder du så till designen
till huset
livet
så kan tjockan klarna genom att inlyssnande
verkliglyssnande se
inredningen
ja, mordutredarna vilka du finner intressanta i dessa program är verkligen visande, ty vad annat är det då hullingarna vänds inåt antingen av egen hand eller av annan än mord
livsmord – stegmord
åter säger vi; var stigfinnare i livet.
Vad kysser dig hårdast
smärtan eller lyckan
lyckan vaggar dig in i sömn, dess vilja är att väcka
den sjunger icke sov
sov i ro
den sjunger dansa i ditt andeljus
ändå
ser den
människan somna
smärtan är den vilken alla flyr
inte alla
smärtan är den vilken lockar till flykt
smärtan får dig att fly, dess vilja är att väcka
den ropar icke fly
fly
den talar se ditt andeljus
ändå
ser den
människan fly
vad kysser hårdast
upplevelsen är att smärtan kysser hårdast, så är det med allt vilket väcker ur törnrosasömn.
Med avseende till det vi sagt runt taggar kan smärtan ses vara prinsens kyss, den kyssen leder till lycka. Prinsessan blev stungen. Allt somnade runt henne, själen somnade, prinsen kämpade, redde ut trassel, taggarna blev stegpinnar, han kysste henne vaken.
Vi upprepar åter uppsök inte smärtan
Se den för vad den är
I smärtan upplevs tidsaspekten starkt, påtagligt närvarande, se tiden upplösas. Där i det ljuset är sannhet, där faller slöjan mjuk över, kärlekens slöja, evig, oändlighet ren. Bilder stiger djupstilla in.
det är vackert att se dig leva med ord; du skrev:
så många främmande ansikten
söker kastar ut fångstnät
så många tilltrasslade nät
att hela
för till varje man finns en kvinnohand
för till varje kvinna finns en manshand
de äro
kung och drottning
drottning och kung
de styr inte med negativ makt
de styr med kärlek
de är
man och kvinna
make och maka
de är
digmig
migdig
se tiden upplösas. Där i det ljuset är sannhet, där faller slöjan mjuk över, kärlekens slöja, evig, oändlighet ren. Bilder stiger djupstilla in.
Så skrev du:
dessa händer är inte på måfå
ser det så klart
är det inte
den
handen uppstår
skavsår
vi ser intet behov av att tala vidare runt detta, du ser bilderna så klart samt förmedlar dem.
Svartvit
svartvingar sveper om
svartvingar
pressar
viskar
om
att då
omfattas av stilla handljus
skymning böljar mjuksiden skimrande blåljuv ömhet
lindas hjärtstillas ögontröst
vackra händer
fingrars
ljus
öppnas
värme
liv
ögon förenas i
himlars
sfärer
tårar rinner bäckar porlar
strängar vidrörs
lyckoregn
svartvingar sveper om
svartvingar
pressar
viskar
att då
omfattas
ger
kraften
till
varsamt i kärlek
lägger jag händer om
mina fingrar
pressas ut
av
inomljusets vilja
vita vingar sköljer hav
tempelgården skimrar
ögon förenas i
himlars
sfärer
tårar rinner bäckar porlar
strängar vidrörs
lyckoregn
andas
vårt
shambhala
Ugglan
ugglas röst böljar rullar in över äng
inomfatta
se rosens taggar vändas inåt
ej till skada
inomfatta
väva
väva
band
vackerband
tuskaft väves
vattentrappas rörelsesång
harmonisk
porlande
in i
rosengång
andas
andas
människovind
andas stilla
andas
varsamt
stilla
värna om ditt bröst
rusnings andas icke
stackato
stampa icke hennes skimrande hud
sarga icke hennes ögons brunnar
andas
andas människovind
linda din dräkt
smekande om
om stenar
växter
träd
om haven vinden
floderna
bergen
om jorden
elden
stjärnor
planeter
om djuren
gångare
krypare
ringlare
vingar
sjunk in i vara
andas
andas
människovind
Jordvida
Ur jordvida
uppstiger
allfärg
tvagas ren i månsilvers flödessång
stiger in i jordvida
gryningsslöjor
böljar
skänker
allfärg
ur jordvida
uppstiger
lyfter mina ögon ur
i mina händers handskål är mina ögon
hör kvinnogråt
vet du då inte
att där skuggan är
finns ett gråtande hjärta
en kvinnosång
vet du då inte
att där skuggan är
finns
behov
bladen bär längtan till solhänder
vilka varsamt viker undan
skuggan
då hennes hjärta gråter
är det hon behöver
en hand
om
hjärtats sång
i mina händers handskål är mina ögon
andas dem fjärilslätt
in i stjärnvind
viskar stilla
giv vingar
svar
mina ögon
svävar
är i himmelsskål
älskade
ditt ansikte rör vid nära
hör kvinnosång
öppnar mina slutna ögonvingar
tillsammanslugn
fattigvägar
lindas om kvinnovägen
klädnaden
knappt
sammanhängande calamagrostis
flätade remmar håller samman skolädren
livsviljan hålles i handen
då och då
kastar hon en blick i
Moder
Oh Moder hör min röst
den röst vilken jag söker låsa
kvinnosång ljuder vemodsstilla
himlar brinner blodröda
marker träd
allt
svart stelnad tusch
en stelnad pastell under svart sammet
mötens syntetiska bildsviter
sakta
oändligt sakta
faller hon ned på knä
en
frusen bild
uppgiven
en
stillnad rörelse
svarta dok faller av
hon sitter i svart ros
bröstet glöder
händer seglar vida
ur fyllda vitsegel
framträder
skänkes tyststilla ord
hon rör vid bilden
förundras över svartsammets mjukhet
förvånas över glödens varmgåva
askflagor
svävar
fastnar mjukt
med mildhand borstar hon av dem
ser diamanter tindra
läggas i ring runt ansikte
ansikte skymtar
varligt smeker hon över glöden
var mig nära
var icke en synvilla
är du en ögondröm
är du ögonljus
ljusdröm
lugn vi är här
sakta
mycket sakta
i medvetenljus lyfter hon händer
öppnar bröstet
hjärta rinner ut över marker
hennes blodsströmmar
förenas med bäckådror
hans händer tar emot
hon helas sakta
hon känner
hans starka armar
runt
hans andedräkt nära
hans röst smeker henne vaken
lugn vi är här
tillsammans
Rosenbladshänder
mjuktäcker mark
andas in doften av liv
hon är i rosenträdgårdens gyllenhägn
han reser världsvida
blicken irrar längtansdjup
ständigt blomljus sökandes
var stilla susar intet
väskan glider ur hans hand
med en
duns
mjuk
drives damm upp
gnistrar
virvlar
han ser hennes danscirklar i rosenträdgårdens gyllenhägn
hör skimrande siden frasa
känner doft av
ros
väska öppnas
i ficka ser han
dammkorn
solfingrar lyfter henne ur skugga
solvandrare strör solguld
in i ögonhav
Vet du då inte
att där skuggan är
finns ett gråtande hjärta
en kvinnosång
vet du då inte
att där skuggan är
finns
behov
bladen bär längtan till solhänder
vilka varsamt viker undan
skuggan
då hennes hjärta gråter
är det hon behöver
en hand
om
hjärtats sång
då vände du ditt ansikte bort
det är icke en man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar