är då inte allt liv romantik
romantik är att levande skapa skönhet långt bortanför sentimentalitet
helt fjärran från dagdrömsdrönandet
romantik är det verkningsbara
det meningsfyllda skapandet genom kärlekens ande
med andra ord är romantik
andebefrämjande ljus
romantik
ros ornament möter ande nära till inre karnat
*
det finns ord vilka är farliga
genom att se dem
görs de icke ofarliga
deras skugga lyftes av
de blir genomsiktliga
därmed helas de sakta
*
gören allt i livet till ceremonier
en ceremoni är icke en ritual
är en ritual då ritualen är liv
var medveten över om hur du sätter din fot in i jorden.
var medveten om hur du sätter din fot in i steget
var vaksam
var medveten
vi sade; skriker rösten kupa handen om
be vinden föra den åter
skriker rösten
viska den åter
viner stormen
lägg dig stilla ned
bida stilla
in vänta lugnet
stigarna är lagda
du ser spår i snön
dessa spår blir djupare och djupare
varför
av den enkla anledningen att djuren återvänder
vandrar samma stig varje dag
den vise vandrar åter för att finna
har du tappat bort din nyckel
förlagt den
vandra baklänges och du skall finna den
vandra dagen natten baklänges
du kommer att finna din tankes gryningssol
uppklarnande skyar
tanken regnar in i jordkroppen
belivas
av
genom
jordeströmmar
vilka är själens strömmar
genom
andens ljus
skönhet andas
skapas
lägg kärlek i varje gest i varje ord i varje rörelse
gör ditt liv till en helgad ceremoni
glöm aldrig att orden
Bär vingar av guld.
jag skriver mig till daning
uppenbarande mitt eget jag
ser
Du är liv
frös
jag frös i denna världen
bad honom
vördsamt
fläta fingrar samman
ligger där stilla
vaggas
lugn
var gång smärta stiger
ljudar hans hjärta
om
lyssnar till hans hjärtsång
vet
av stjärnord
du är ej farlig
Moder
förtälj mig
hans historia fram i ljuset av då i är
jag frös i denna världen
bad honom
vördsamt
fläta fingrar samman
*
Tillräckligt länge
i taket lever prismors femklang
cerise guldisblå
guldturkos
jordguld
grönguld
länge beundrade jag trött deras ljusdans
steg in i famn vi
strömmade klanger
krossar glaset
skärvor
dalar
ser snö falla
drömdun falla
mina dagars sand
rinner
in i
öknar
mina nätters sand
rinner
in i
stjärnor
mina trasiga kläder
faller
isär
står stilla
löst ur
endast iklädd innerskrud
släcker
sakta
alla ljus
stannar vid det sista
det vackraste står i fönsterbåge
blickar ut
in i dalen
till dig trängtar mitt inre
att berätta mina vackersagors sannljus
hon lägger sig stilla på bädden
om jag ligger
tillräckligt
länge
upphör min andning
min rörelse
vitskimrande stryker vakande öga runt
hon hör hav ryta
allt vildare
en kokande
gryta
människoensamheten
slöt skydd runt
årsringar
skyddsvallar
växte
växte
flodvågs cirklar
steg ylande
en sannhet lade steg
runt boplats
öppnade ljusspår
samtalston
steg
stilla
tysthögre
vitskimrande stryker vakande öga runt
kastade mig i
följde cirklars vildrörelse
ändå
stilla
havsdjup rörde upp
sprängde vallar
han vakar väntar
finner henne på stranden
bär hennes livlösta kropp
nära hjärta
tätt intill
lägger henne i mjuk mossbädd
gräshav susar
rostilla
han stryker handljus över
vila vackraste
vitskimrande stryker vakande öga runt
hon ser honom i kanot
smidigt
följer han
flodens rörelser
de är ett
hennes innerhjärtas vingar
andas
porlande
mjukt
lägger han paddel
i luften
i vattnet
hon hör åttklang ljuda
en droppe
följer
med
paddel
en vattenknoppas hårt slutna vingblad
öppnas sakta inför honom
han ler mjukvärme
vänder ansikte
till
hon öppnar ögonvingar
i vidkronas hägn
träder alltets solar
fram
i dem tusende
i dem tusende
i dem tusende
åter
åter fylles fotvalv
ljusströmmande broars
handljus skapas
vitskimrande stryker vakande öga runt
till dig är min vilja
att fara
till dig är min vilja
att berätta mina vackersagor
höra din stämmas lugn
andekvinna
väcker själsrörelse
skrudar kvinna i vackerljus
hon ser honom
nalkas
han bär
skimrande mantel i
böljevind
hennes ögon
strömmar varmhand r
unt hans
livssteg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar