28 januari 2010

den levande kraften strömmar
välver in
bäddar allt
mjukstilla
i mjukstilla skönjas kristaller
kristalljus stiga in i
människovardande steg

visst är det så att snö samt snövallar ej finns överallt
bilder finns
upplevandet finns

upplevandet av lavinras
av snösmältning finns
upplevelser finns i det vilket benämns naturkatastrofer

hur menar vi
människan lever i naturkatastrofer i varje stund
en del gör hon större väsen av
andra passerar

var inte rädd
tro på rörelsen av är
vad är snövallar
vad är vallar
blir detta kaos.
nåväl snö faller
virvlar

ibland uppstår det kastvindar
vidhänder slungar ut snö
skulle solen lysa då skulle detta vara enorma ljusexplosioner
strålande gnistor av regnbågsljus
regnbågsgåvor
de flesta har en bild av vad snö är
snöstjärnor
unika
vackra
då solen inte lyser är de matta
då solen är hos dem upplyses de
då solen är med dem
strålar de
då månen inte skimrar är de matta
då månen är hos dem upplyses de
då månen är med dem
tindergnistrar de

varför använder vi hos samt med
är det två olika skeenden
till viss del är det så
hos är närvarande
med är nära närvarande
kanske hos är sida vid sida
med är i helhet

då väsendet känner sig vara utanför känner det av kastvindarna
det är inte en upplevelse av regnbågsgåvor
det är snarare en upplevelse av sylvassa spetsar

så är det i livets steg stundtals då väsendet är vidöppet
inte öppnat
i det tillstånd finns det behov av vallar
då tankarna flyger vilt
negativitetstankarna
då behövs värn
vad sker då du skottar vallar
upplevelsen blir tystsalar

snö utan skydd är den vinande kasttanken vilken slungas ut
fylld av rädsla
av negativitet
den är verkligen matt
ändå
sylvass
så skottar du
det blir liknelsevis; lä
surrtanken kasttanken tystnar sakta
du kan andas
då är snön åter
regnbågsgåvor
du ser regnbågen.
är det då kaos
känslan blir kaos då balansen fallit bort
det vilket benämns vara naturkatastrofer är obalans

människan har behov av andning
andningsbalans dygnsrytm

naturligtvis blir så mycket snö kaos då den tillåts bli kaos
lyssna och red ut

var inte rädd
tro på rörelsen av är



då det finns en fallande rörelse
finns det en stigande rörelse

den fallande rörelsen kan benämnas födelse
den stigande kan benämnas stigen

var stigfinnare

följ den fallande rörelsen
tro den stigande rörelsen

fall
följ andens löftes liv

tro
tillit renar oro
*
ibland är avsikten en annan än skeendet
kanske planerades scenariot
så hände det sig; avsikten omintetgjordes
det viktiga är att följa skeendet, se vart det leder, förtröstansfullt följa vägen. ofta är det så att vid motsträvan uppstår dessa enorma konvulsioner, svårigheter
med all säkerhet upplevs våra ord hånfulla; det sker bombattacker, översvämningar, jordbävningar, men se inte endast i stunden; vad var det vilket gjorde obalansen, var det medföljan eller motsträvan.
nej – vi straffar aldrig,
se bilden;
du vandrar din promenad, den har du vandrat länge, en grop är där gömd i gräset. du vandrar tänker på annat, plötsligt ramlar du, du vrickar foten eller bryter den – var det vår straffdom eller hade en grop grävts. människan urholkar så myckna steg med frånvänd blick, markerna växterna djuren varnar, söker ropa; hjälp oss marken gungar, ni har byggt för mycket tankestolpar, blir motståndare står i strid med varandra, ni har byggt för mycket tankestolpar gödslar markerna med oorganisk föda, hjälp oss hör våra röster, bli hel.
Vi har inte viljan till att störta omkull det vi skapat med er i kärlek.
Så skrev du;
läkarvetenskapen, inriktar sig på vetenskap
paradiset är för att väcka vetenskapen i kärlek
skulle läkarvetenskapen se det de benämner grönsak
skulle de finna vägar de aldrig trott sig om att finna.
med inriktning till detta skulle de se hela människan utur den jordmån människan valt.

åter har en enkelriktad väg ritats fram
helandet har lagts i människans händer
egentligen inte i människans
i en läkares händer

kanske just den människan har behov av andra händer
djur
stenar
växter
allt liv är i helandeprocessen
förglöm inte detta.
det är inte alltid ”enbart” människan vilken kan bota människan.
allt är
helhet.
Från 10 jan 2010:
”ser du isen, stuprännan, hör du vindarna;
det sker nu
De gamla orden förs åter.
bibeln, koranen, de helgade skrifterna skrevs inte för då; de skrevs för fram.
de visa folken såg, berättarfolken såg ser; de berättar om människans moral. läser vi orden ur deras källa – ursprunget skriver de icke straff
icke helvete;
de skriver om paradiset vilket väcker den kalla kunskapen in i kärlek”

*
Veden minns
elden brinner knastersånger
röken ringlar
vidaom
doft av ceder
doft av sandel
hälsar nattens cirkel

veden minns
stjärnor
sol måne
regn snö
värme kyla

fjärilsfröns
lätta
vindström
den hisnande känslan i maggropen
upptäckariver
upptäckarglädje
upplever
åter vindhänder
att vara i

här
här
här är vackert

vindfrö lämnar vind
är fjärilsfrö
landar mjukt in i
jordehand
så
skimrande
eldvackert det
var
där

ombonat varmt
ljuslockande kittlar ögonvrån
frö sträcker livsvilja
närmre
närmre
är plötsligt ljusomgiven
kisande i möte med starkljus
växer växa
susa
susa vind

i vind
i träd

en symfoniorkester står i dalen
stammar rötter kronor
jord eld vatten luft stjärnstoff

nätter dagar
dagar nätter
kind lägges till stam
hör mitt hjärtas sång

dagar nätter
nätter dagar
hand lägges till stam
älskade trädbroder

vår boplats behöver dig
trädet ljusfylls
djup är kärnan

yxan sjunger

trädet minns

fjärilsfrös lätta vindström
vindfrö jordehand

mannen
nynnar lovtack
delar stammen

kvinnan
nynnar lovtack
samlar grenar pinnar ris

vår sommar vandrar
hösten nalkas

yxan sjunger
veden klyves

mannen nynnar
lovtack
staplar vackertrave
i balans

kvinnan nynnar
lovtack
lägger ved i flätad
korg

vinter andas
elden brinner
skimrande ansikten
strålar berättarandning


tältduken andas

Moder Måne lockar dem in i stegsång
silverdalen skimrar
vitsilverblå
mjukvindar smeker deras steg
osynliga för

ur händer andas låga
han tänder eld i snöskål

elden brinner skimrande eldvackert

mannen kvinnan följer den visade vägen
vid foten av klippan stannar de
mjukvind andas
klippa öppnas

snöskålen vakar över deras ingång

de stiger in i grotta
i dess inre
porlar källan

väggar är skimrande eldvackra
doft av ceder doft av sandel fyller dem

fällar är utlagda
de sitter seende in i varandra

fingerljus sannhet
smeker hennes hud vaken

skogen sjunger
lovtack