ord stiger fram
omfattas
ja
jag omfattar
omfattas
om fattar om fattas
fattas om
jag har märkt att
i mina lyckligaste stunder upphör jag att finnas
de vilka bär såren
ärren
i sina händer med
i kärlek
kan vara till hjälp för andra
de talar icke tröst
de upplever vetande medvarandes smärta
livet kan fara illa med dig
minns;
genom de stegen erhöll du redskap
vi säger icke; uppsök smärtvägen
vi säger livet far ofta illa fram med dig
fly icke livet
se dina räddande vingar
i stjärnvindars ljusstilla andas sannrörelse
se havens
luftens
hårets
strömmar
du skrev; ser ormars zick zack mönster
vad ser du ytterligare
du ser tipis stå i cirkel
du ser målade mönster helt nära marken
Hennes hud
du ser kvinnor med långa klädnader med sömmade mönster helt nära marken
Hennes hud
dessa mönster är zick zacks mönster, då de flätas samman uppstår fyrkanter eller ellipsformer
det du nu ser är tempelplatsen
soltemplets gårdar
du ser det höga berget de uthuggna trappstegen trapporna vilka leder vägen
en gång förbereddes stegen inför detta möte
du är vid soltemplet i mönstret är där
natten andas
stjärnvindar
stjärnstrålars raka linjer zick zack ellipser
du ser de uthuggna stegen
din stig vandrar
vidare
högre
är vid månsilversjön; det sker
deras ansikten
omfamnar varandra
alltet berörs i av kärlek
ser du nu till dessa mönster du sett är de
bestående av två likformade trianglar
du är åter i de vida öknarna
sfinxen skådar i framtid
skådar
ut
över
genom
in i
oändligheten
du ser en pyramid
i dess inre ser du ögat
vindar sveper
borstar varsamt undan sanden
du ser en pyramid – så kallat upp och nedvänd.
du ser pyramidernas baser föras samman
de är förenade
speglar av
varandra i varandra
de svarta kjolarna säras sakta
dessa är den glömska
Hennes
Sanna väsen så länge lagts inom;
Allt tätare har de sjunkit in över.
Hennes livbärare
Har i kärleksgärning
Tvingat upp
Ut
Detta för att bibehålla det liv människan glömt
Detta är den hårt slutna knopp du ser
Barnen lärs
det nöts in hos barnen tidigt att säga; förlåt
att säga tack
vad är det för mening i allt detta då orden saknar innebörd
barnen kan vara ovänner så gnistor flyger runt dem
i nästa blinkning leker de åter samman i värme
gnistorna
är icke mer
varför tvinga dem in i ett valartat beteende
varför tvinga dem till förlåt då gnistor blivit varm berättareld
deras hjärtvingar är tack; varför göra hjärtrosor till begrepp
Blickar in i en
glas kristallkula
ser allt röra sig
sakta
rörs
allt
det är ett blicka in i ett akvarium
samtidigt är bilden;
då röken skingras
framträder
allt
det
vilket var glömt
gömt
där
i stjärnvindars ljusstilla
andas
sannrörelse
sammanrörelse
säll är dess stämma
tipis
stå i cirkel
tältdukar andas i vind
livets rörelser böljar
målade
mönster
helt nära marken
Hennes hud
mjuka
fötter
lena
rörelser
ljusögons djup
deras händer snuddar alltid vid
berör
rör stilla vid
kvinnor med långa klädnader
med sömmade mönster
helt nära marken
Hennes hud
där synes
klippa
berg
skimrar
solregn
mönster
helt nära marken
Hennes hud
mjuka
fötter
lena
rörelser
ljusögons djup
deras händer snuddar alltid vid
berör
rör stilla vid
orkar inte vara ifrån varandra
se
tempelplatsen
soltemplets gårdar
höga berget
varsamt uthuggna trappstegen
trapporna
leder
vägen
en gång förbereddes stegen
inför
detta
möte
vid soltemplet i
mönstret
är där
natten
andas
stjärnvindar
stjärnstrålars raka linjer
ellipsers
omfamn
bär
steg
för länge sedan nära växte klippa ur Hennes händer
en vacker knopp
vars inre blomning
stod utanför
tidsföljden
rosenringen lades runt hjärtat
stjärnringen runt stegen
strålarna runt huvudet
en man
en kvinna visades klippan
med varsamma händer borstade de fram steg
de var alltid varandra nära
inför varje steg stod de stilla
lyssnande
borstade fram
steg
en gång förbereddes stegen
inför
detta
möte
vid soltemplet i
så bars de vida kring
deras händer snuddar alltid vid
berör
rör stilla vid
orkar inte vara ifrån varandra
markerna föll i mörker smärtvågor svallade höga
mannens kvinnans hjärtvingar
rördes vida
ögonvingar
slöts om varande
varandra
flödande värme
strömmade
vägar
de ser
stegen
vet
mjuka
fötter
lena
rörelser
ljusögons djup
följer
stigen vandrar
vidare
högre
de är vid månsilversjön
händer lägges i varandra
det sker
deras ansikten omfamnar
varandra
alltet berörs i av kärlek
tillförsikt
månstrimma
väver
vågor
lindas runt sten
kristall
klara toner
ljuder över hav
i hennes händer stålar pärla klar
skänker
ljusvägar
till
för
sikt
mosshängen
sluter mina ögon in i stjärnhav
mina händer äro vingar
fingrar
äro
dun
svävar
svävar
virvlar
virvla mjuk
dun
fjärilsljusets silkestrådar
vaggar själens hav
stenar sjunger
mosshängen
mina fötter äro bara
nakenhud
rör vid
valv
strömmar
strömma
stjärnbäcks flöde
strömma hav
vida
fingerdun smeker din tanke lätt
Vare i är
hon har så länge
längtat
till din rösts omfamn
till dina ögons ljusaura
hon har så länge
gömt
bjällrorna runt sina vrister
rörelsens klangskönhet
hon har så länge
längtat
till dina händers
stämma
till dina hjärtvingars
ord
ljusvindars ljusregn
fall ned över
vattna kronas slutna blad
ljusvindars ljusregn
faller ned över
vattnar kronas slutna blad
öppnas
stiger
klanghögre sfärers
stegljudande
vare
i är
Älskade dotter
blåvinda
blåvinda
blåsjal runt mina axlar
blåvinda
blåvinda
blåvingar giv mig berättarljuset vida
dotter kunde jag bringa dig
alla stjärnors
ord
vore mitt hjärta
en glädjeskål
dotter kunde jag bringa dig
alla stjärnors ord
in i dina mattade ögon
se varje tår ur
ditt öga
omskapas
till
pärlor i dina vackra
hjärthänder
du strålande skönhet
dotter av
liv
vore mitt hjärta
en stjärna
för dig
detta kan jag icke
där för
jag mitt hjärtas
värme
till
dig
*
Bruden
så följde vi vägen
den lille
rosenkindad
tinderfyllda
ögon
drogs av sin mormoders händer
träden delade sig
vi möttes av vitgnistrande ängder
den lille lyfte handen
mormor träden
är gula
sanna var den lilles ögonljus
ovan träd skimrade himlar purpurviol
ord kom till mig
se brudens vitgnistrande klädnad
se pärlorna
se ljuset
se hennes skönhet
se hennes hjärtas värme
skimra i glimrande innerljus
se vinterns ansikte
se bruden
allt var ljus
in i ljuset andades värme
kärlekens vingar
återuppstod
om
solspannet seglade vida
drogs av de sju
i solspannet strålade deras kärlek
så vackra de var
så vackra
de är
följde cirkelns omkrets
omfamn
bruden och brudens gemål
make och maka
var skrudade i svart
ett svart vitt fotografi
utan pålagda masker
linjer
rena klara
den vilken lämnat sin kropp
vandrade vida
drömporten andades in
kroppen var skrudad
i vitt
länge har hon varit gömd i
glömskans svarta sorgedok
hennes kärleks hjärta
har vakat
genom tusende skiften
hon har kupat händerna
runt eld
bevarandes dess liv
fingrar kronblad
rosende knopp
öppnas stilla
i skönhets visshet
ur det svarta
skimrar hennes röda mantlar
taggar drogs ut
en efter en
stungen var hon
av människans oförstånd
den sista taggen
skar djupast
sargade henne svårt
i många dagars nätter
nynnade de helande sångers klangljus
smorde henne
med daggens klarljus
med livets nektarium
med livets bokgömmor
ur hennes händer gavs rullar
av pergament
gamla ord lindas upp
berättar om sfinxens framåtblick
himlar skimrar
purpurvingar
gyllenblad bär silverdroppsljus
ur bokgömma
hon skrudas i skiraste silkesmantel
ultramarin
lapis lazuli
himlar skimrar gyllenröda
johannesörtens olja helar
nervströmmens
obalans
kristalltron står i ängens händer
i träds välvda salar
ur månmoders händer
växa hennes
skrud
ur havets strömmar
skrider vattenfolken
tvagar hudens skimrande ljus
klädnad faller
runt
över hennes kropp
i mjuka sidenjordars vitvågor
stjärnjungfrur skrudar bruden
ur luften skrider vindfolken
kammar hennes hår
stjärnjungfrur flätar tusende pärlljus däri
hennes fader hennes moder
viskar
hennes namn till liv
se hennes vackra vinterskrud
bruden vilar stilla
i kärleks hamn
se himlarna haven skogarna
markerna bergen
höfternas mjuka
rundning
se hennes ögons skapande kärleks ljus
se hennes ögon
åter
blicka in i världarnas liv
se hennes oändliga
skönhet
strålande
gnistra
möt alla folkens bröllopsfest
(lägger till):
med livets bokgömmor
ur hennes händer gavs rullar
av pergament
gamla ord lindas upp
berättar om sfinxens framåtblick
*
Venus vakar över
hennes morgon
hennes afton
Merkurius helar hennes sår
Mars strider för hennes rena klara ljus
Jupiter blickar
Vida
där vid den strida floden tillfrågas de vilsna
vad är din vilja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar