pyrola
forsis
vilar
stilla rörelse
berg är
iklätt
mantelljus
snödriva
hårt uppdriven av kallhänder
smälter
i solögas bjudvåg
ögonljus böjer ansikte
blygt in i markhägn
pyrola
pyrola
möt din solvind
tillåt solfingrar torka dina lyckotårar
ögonljus tindrar i natten
dunvind bäddar
mjukt in
hennes vårliv
*
Fridsstilla
i de stjärnstäckta markerna
talar vinden
stilla
värnad
skyler sargat bröst
upptänder
varmlåga
stelljusen släckas
av kärleks hand
åter
synes tinderljusen väva
nattfridsstilla
*
det är svårt för den vilken inte har sin gemål vid sin sida att höra;
för varje man varje kvinna finns en gemål
detta är smärtsamt att höra
svår är tillitens löftesrikedom.
i det rosende bröstet darrar daggens droppe
i en tråd av skiraste silke
tråden spanns
väven vävdes
stegen bars vilsna bort
spriddes vida kring
i vindregns mantel lägges rosenblad in
i en tråd av skiraste silke
vaggar daggens droppe vägen fram
hastiga rörelser kan upplevas vara piskrapp
höga ljud kan upplevas vara piskrapp
de är detta för den vidöppna själen
dessa ljud är stormvågor
upplevelsen är att kastas runt i stormhav
stilla var stilla i stormen
hyssj, hyssj vackerbarnet mitt
stilla din röst in i hjärtats hamn
så talar det öppn bröstet
stegen är utspridda
livets vandringar kan tyckas vara irrfärder
irrbloss
minns att varje bloss lyser upp natthimlen
den vilken vandrar förutan sin gemål
vandrar med sin gemål
vid sin sida
det vilsna skeppet seglar i hamn
stormen har stillnat
masterna är brutna
seglen är trasor
han ligger svårt slagen i fören i hopp om liv
skeppet är givet av trädfolkens händer
av vassånger ljuda dess stämma
den vilsne förs hem
hon väntar vid stranden
med rörelse avkläder hon honom hans dagskjorta
lagar den med kärleks tråd
strömmar ljus in i hans mattade ögon
tillsammans sömmar de seglen hela
helande ljusdans
väver kristallsmyckes
rena toners värld
ljudar väldeliga vidders djup
stigande
i tystnaden ljuder havs mjuka rullning
strandupplevande
vattenband
händer
rör vid stenar
spetstaggar
emot
jämnas varsamt ut
andas vackersten
andas
nätters ljusögon
ser
längtan vakna
dagars ljusögon
ser
längtans väg
stegvida
dras
samman
rädslobefriade
i tystnaden ljuder havs rullning
mjukt smeker hav stenar
de finner behag
i varandra
stenansikte ler ljusstilla
i tystnadens djupa solstänkta månskimmer
i havs slöja sannvaggas svaret in
i gryning synes de segla
handom med
fyllda
segel
*
hela
helande energier
kraftfält uppenbars
helande
läkande sveper genom jordlagren
ordet helande kan utläsas på olika sätt med olika betydelser
egentligen är det lättare att höra avsikten i uttalandet
ändå är det ett djupare lära kännande upplevande i läsandet av varandra
förbehållslöst
okonstlat
tolkningsfritt
alltså; ordet helande kan utläsas på olika sätt med olika betydelser
ändå är det så att helandet kan ske förutan ande
så namnet eller ordet helande kanske skall sägas
helande ande
du ser ännu en aspekt av ordet i det du skriver; nämligen – att anden är hel
helhetens ande
kanske skall vi skriva balsamande ty det är till viss del detta helandet/läkningen handlar om
du brukar säga att det är av vikt att ge barnen salva samt plåster på såren, detta för att barnet påtagligt skall få uppleva omtanken. denna omtanke vilken så ofta har farit sin kos på grund av den så kallade vuxenvärldens skyndsamhet och härdighetstanke.
så har vi den vackra gesten du brukar göra; barnet gör sig illa
du lyfter barnet till dig
blåser
famnar om det vilket gör ont
frågar; var skall vi kasta det
barnet pekar
du kastar det leende i kärlek ut till en läkande plats
det vilket gör ont tas om hand.
helande sveper genom jordlagren
helande ande sveper genom jord
viskar
människa se
ditt andeljus
i en tråd av silke
i det rosende bröstet
darrar
daggens
droppe
i en tråd av
skiraste
silke
tråden spanns
väven vävdes
stegen
bars vilsna bort
spriddes
vida kring
i vindregns mantel
lägges rosenblad
in
i en tråd av
skiraste
silke
vaggar
daggens droppe
vägen
fram
släck
människa
människovän
släck
alla lampor
hör klicksånger
häll helelsens olja
i jordskålar
brända av i kärleks eld
strö rosenblad ur hjärtbrunn
andas källströmmar
andas liv
sträcker hand i ljuset
handfjärils purpurvingar
smeka ditt ansiktes innersta
giv mig din hand
ren
i
sannhet
jag skall älska dig för den du är
i andeljus
för den vi är
i vårt andeljus
så
har jag aldrig älskat tidigare
i jordesfär
låt oss älska i varandra
för livsgärning
*
så vacker är du
svartbolls fjäderskrud
i vitstjärnors spetsfång
brudslöjade
fingrar
värnar
om
dig
med vingar tätt om din kropp
söker du
värme
hålla värme
solstråle finner
dig
din
sång
vaknar
fyller ditt vackerbröst
leende
ljus
så vacker är du
svartbolls fjäderskrud
skrattande finner du väg
strör gnistregn med vingar in i luftens andrum
så
vacker
är
du
träd marker buskar himlar
geometriharmoniskala
suddas ut
harmoni
andas
jämn
rytm
hårdlinjer är mjuklinjer
snöljushänder andas dag
snöljushänders öppnade skålfamn
skål
fingrar
fingerstavar klingar
överljuds natur
stiger in i snöljushänder kurar ihop mig
kisar mellan in i fingerspringor
ser
en svart boll
stilla stillrörelse
liv
så vacker är du
fågel sitter helt stilla så är ock jag
för en stund undrar jag; vad är ditt namn
en hastig tanke
vad
är
ditt
namnsläpper den i ilande fart
stannar
omsluter tanken i handen
ser tankljuset
skimra
sakta öppnas handskålen
blåser
fjädrar blåser vind
flyg fri
in i
vackervind
släpper den i kärlek
ur handen
vacker fågel
svartbolls fjäderskrud
i vitstjärnors spetsfång
så vacker är du
i allt det
vita
fylls av vandringslust sprittsteg andas
hör pärlskratt lindas runt grenar
snöljusgnister virvlar
vingdans
varför fånga binda oss vid artnamn
sortnamn åldersnamn
fängsel
så vacker är du
svartbolls fjäderskrud
i vitstjärnors spetsfång
brudslöjade
fingrar
värnar
om
dig
med vingar tätt om din kropp
söker du
värme
hålla värme
solstråle finner
dig
din
sång
vaknar
fyller ditt vackerbröst
leende
ljus
så vacker är du
svartbolls fjäderskrud
skrattande finner du väg
strör gnistregn med vingar in i luftens andrum
så
vacker
är
du
släden bar
medar
silverne
silverne hjort
trippade
bjällror
gnistrosor cerise zinnober andades
i snövirvlar
vindar spann vitblå mantlar
ur hav
de möttes i skymningsstunden
där under träds välvda bågar
hälsade stjärngryning
diadem spändes genom himlar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar