orden tindrande, glittrande är ofta återkommande, ibland suckar du
i längtan av i längtan till andra ord;
Varför andra ord.
tindrande
glittrande
Är ytterst belysande.
av tårar helas de brustna pärlorna
droppar är vackra
i skugga är de
väntan
eller mer
form
en solstråle finner droppe
formen löses upp
upplöses
då hjärtat brister
då ögat brister
in i varandra
droppar gnistrar
kärleksdans
en stjärna synes
en stjärna
en sol
varför inte en måne
moder måne
kvinnohav
kvinna tindrar
glittrar
gnistrar då
solstråle möter
var det solstrålen vilken fann eller
var det månpärlan droppen vilken visade sitt väsen
hon tillät honom att möta
hon tillät hans hand att omsluta hennes;
Hon gav honom sitt gyllene hjärtband.
i skogen hugger han träd
avväger
känner
lyssnar vind
trädet har länge varit i vinden
han avväger
ropar; timber
timmer
trädstam faller till marken
marken vibrerar
där
vid kronan virvlar dansar
tusende solögons
stjärnögons
ljusstoff
han tillåts att taga trädet ur vind in i jord
in i jordviljas jordmening
han mäter
beräknar
avväger
ber jorden om råd
om tillgift
han tillåts bygga
väggar reses, stommen reses, taket lägges
genom rökhål följer han stjärnord
han tillåts stiga in
han tillåts
värna om
hon omfamnar osjälviskt mannens steg
genom självhävdelse
av hävd är hon i
sitt själv
jag är i kärlek
det tänker i kärlek
hon känner i kärlek
hans vilja är i kärlek
i kala länder steg en stjärna
ett barn föddes i grottas kalla väggar
grotta fylldes av värme
av själv
änglar steg in
herdar steg in
de vise steg in
gav barnet namnet människa
sade;
bliv människa i andens ljus
i själens rörelse
i tankens stjärnkrets
i alla kroppars kropp
jag är icke jag
jag är du
du är jag
detta är
i alla jags jag
i denna kristallklara natt
skall kristallsånger höras
förtälja er färgernas
själens sanna vandring
orden är
givna
allt liv är
givna
alla väsen är
givna
givna distinkta former
en del mjuka en del hårda
det svåra är att icke fastna i formen och bliva distingerade herrar
orden är liv
skapelseliv
väggar krackelerar
du skriver rosenblad
rosenord
du lyfter fram en vacker skål, lägger – häller alla ingredienser i; det doftar nejlika kanel, det är en pepparkaksdeg. du knådar degen och lägger den i skålen, så får den ligga och bli redo/mogen.
du tar fram degen knådar den åter
mjölar bordet och tar ut former
du bygger pepparkakshus fäster väggar
Dekorerar med kristyr.
i mitten inom husets väggar lägger du en kristall
julens dagar nätter vandrar
De sitta runt kristallen i vakande sömn.
barnen väntar, granen kläs av så står barnen i ring lyfter händer och
gemensamt slår de sönder huset, tacksamhet, glädje, ysterljus strålar
förundran strålar då de ser kristallen – ja, det är en kristall till varje barn.
form är bra för att distinkt känna
känna formen av liv
distinkt ligger nära instinkt;
astralitet/djur vädrar liv vid ytan
ytan formas – gives form
krackelering ger möjlighet att uppleva
under snöstjärnsträdets krona
jag har suttit här
så länge nu
under snöstjärnsträdets krona
havsdroppe omfamnar snöstjärna
isstav hänger fritt
ensamvandrare
möt
mig
lyssna
jag spelar för dig
tyst
kärnblommande vithud
vittass spår
lindar ring runt honträd
hon har tappats
alla färger
väntar
väntar
på
en
blick
se mina vita fjärilsblommor
i syrendoftande vågor
eldväsens skirvingar
kysser varligt
blom
jag ser mina systrar vitklädda
vi släpper vår blomning
marken är vit
höljer våra fötter
lägger rött bär i din hand
kärnan bäddar du
ömt i hjärtjord
älskade
du ser
alla
mina steg
papyrus
tysta
fjät
skrider
genom natt
håller hjärtats blad
tår faller i papyrus
vass
susar
bäckfåra ler
skogsspegel öppnas
varmhand vidrör kind
katten
har en lång
svans
morrhår
känner
den drömlöses tunga sömn
svansen
omfamnar hela stjärnhimlens hav
stänker drömstoff in i sömn
katten
spinner trådar
till
drömvävs vackergång
se
världsdiamanten
alla
dess färger
skapar världsskönheten
länge var den begraven
svart kol
glödande hjärta
se
världsdiamanten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar