den 24 april 2012

Det fordras mod att vakna varje dag

jag vet ej längre vad sanningen är

så vår att utröna i ansiktsgärning

kanske är sanningen

pärlljusen

i snäckskalen

så är sannheten det klara ljuset

vari skalen är öppnade

*

det är själssmekande att bege sig in i skogen

vandra stilla

varsamt plantera fotstegen

ty vitsippor är komna

blåsippor

harsyra

grönspirandeliven är komna

skogen andas fukt

nattregnen sköljer hudar

doftande rena

mossan är skimrande pärlskrudad

stegen sjunker in

sjunker mjukt in

mossan kysser fotbladen

bäddar mjukt in

tystvärldasr andas

tystvärldar så underskönt vackra andas

stenar

marker är

stenbeströdda – vilka andra ord kan jag finna för att delge denna mjuka böljande stenväv

kullerstensmatta, stenböljesång

mossklädda

närvaro andas påtaglig

stensöta ler

harsyra ler

sprödmjuka solvindar rör vid fågeltoner

vid bäckens porlande

humlor brummar

fjärilar dansar

finge jag lägga mig ned – slippa

vad hindrar dig

jag vet inte

vandrar till kärret

förundras i skönheten hur vatten ur samma källa kan skifta färger från grått till rött

stammar är lagda kors och tvärs så vackert skimrande gröna

kärret längre in är en trasselhärva

vid kanternas så kallade utlöpare eller inlöpare synes blåsippor

fåglar fyller luftens regnbågstoner

regndroppar

silar ned

in

vägen grusad inte krusad inte grusade drömmar

ringlar sjunger

ut efter kanten stenmuren

beundrar stenarnas skönhet

ser hur folken har lagt muren

blicken rinner in i hagen

nu är det en hage

jag andas in innevånare

ser uråldriga fruktträd

äppelträdsskönhet

ser denna knotiga stam hur den har böjt ned en del grenar

kanske för att barn skulle kunna klättra

hon är ett modersträd

ser hennes barn runt om

ser hennes make

fadersträdet

de lever i hagen

och jag kan se en stuga i hagen

det är en fredad vacker plats

denna dag sprängde de i berget

för att nedlägga rör

åter undrar jag varför människan gör alla dessa sår

i skogen ser jag det; träd kullvräkta, trädspill

åter undrar jag varför gör människor

det är som

som att allt sker i förbifarten

som

som att händerna är utverkare utan handledning

det fordras mod att vakna varje dag

den 23 april 2012

vinden rör vid

sjö

yta krusas

tusenskimrandes

tusenflodsskimrandes

fjäll

dras samman

regnbågsfiskens vida

vingar

vattenvingar

kupas

bär drömöns

pärlblad

allt oftare beger hon sig till äldreträden

de har myckenhet tillsammans att dryfta

de unga

hemmavid

hon kan se deras ororsblickar

hur de söker hålla henne kvar

i ögonstöpt form

än skall jag ej lämna er och vad är att lämna

låt oss säga ännu kan ni röra vid min hand

äldreträden vilka hon allt oftare beger sig till lindar ej orosblickar runt henne

låter henne vandra i unga ögon sina saktade långsamma steg

hon ler – mina steg är saktade

saktade ty min vilja är att inandas rörelsen ur sagt ande

äldreträden, de – hon och äldreträden brukar sätta sig runt elden

blicka in

värma ögonen i möte med eldfolken

salamandrar – saliga mantror

mandariner är ett vackert folk ett vackert språk en vacker frukt

ugglor brukar

hålla

nattens mantel med dem upptända pärlljusen

vad är det de dryftar

träden kvinnan

vad är det de brukar

de brukar lyssna till frukterna bärens sagovilja

brukar bruka jordbädden

så många träd har fällts av långknivarnas eggelse

eggar

utan hörsel klöv de stammarna byggde epåletter

de dämde forsarnas utlopp in i vredgade käftar

vari de slängde

förkastade stammarnas skrudar

de byggde slutligen

uppförde ej rullstensåsar

de byggde rullhus timmerstockhus

såg de ej trädens runda stammar

kärleken till jordarna till himlarna

visst var husen vackra

vackrast var ändock skeppen med vita segel

spända

likt stolta vita bröst

sångsvanar följde dem

tärnor

och haven fröjdades i andning

detta brukade de dryfta

om spannen

vilka läckte

hur de kan bruka sina helandeströmmar

den 22 april 2012

och kunde jag skåda denna tomhet

samt tjänande stiga in i elden

i utrönande av

viljans

skönhet

så vore jag

trädet

i skogens samklang

i draklundens

harmoniandning

min kropp är

ett värkande

omslagspapper

en värksele

med blödande

sår

snäckskalen ligga

i strandkanten

kanten är

en bård

barden sitta i rotkronas cirkel

toner rör vid sjöns

yta

krusas

vattenfolken tindrar

av snäckskålar

lotusblad skimrar

snäckspiraler

lindat

hav

viskar

hör

havens sånger

åren var nu komna

hennes nakna färdmedel var staven vilken stöttade hennes kroppsblad, det blad vilket höljt henne i alla vandringar.

berget reste sig först högt upp framför henne

detta berg vilket så ofta följt vägen

andrum

vilorum

frågerum

svarsrum

platån med stencirkeln med sjön, sjöhavet, sjönavet. hon såg sjön sänkas ned in i berget, breda ut kroppsbladets vida vingar, stod vid hennes sida.

visst är denna sjö vacker, se sjön nu sakta sjunka in djupare. berget hörde hennes inandning avstannandet av andning; förskräckes icke, fiskarna, djupens liv plågas icke. plågas ej bär ej kippandes skor, kippar ej, flämtar ej efter andan – nu är sjön tom. förskräckes ej, vattnet är i markerna. är nu marker – är nu den totala tomheten – sjön, inom vilket allt stiger fram.

det är ju så

sjunker vi in i betyder det inte att vi rasar ihop, suddas ut- det är mer ingå i det vi är. och vad felaktigt är att rasa ihop,. sanden försvinner ej för att sandslottet rasar eller för att sandstormen rasar. vad sade barnet – jo, sanden kommer ur oljan en gång var öknar olja, ser du den svarta oljan – det svarta guldet så blev oljan sand så blev sanden glas och så vidare. barn är frilevande i fantasin – det vill säga i verkligheten, barnen står i direktkontakt med fantasi; hennes skönhet är ej påhitt – är sannhet är verklighet liksom drömmen liksom livet. fly icke stormhästen, fly icke drömhästen, fly icke dina fingrars penslar; måla barndomslandtes verkliga stigar.

stigarna har du följt, stigarna mina ådror vilka lindas runt min kropp för att bära dina fötter för att bära era kvinnosånger i silverljusets klara renhet, så vackert var det är det att höra era långa svepande rörelser, se ljuståget, se dig bära ljuslågorna i dina händer. så vacker tär det att se stenarna öppna sina sömnbladsögon i ljuset av din närvaro, se sjön stiga fram

se skogsstjärnorna välkomna din drömsömn. din närvaro är mig till glädje och min närvaro är dig till glädje. du har lyssnat jag har lyssnat vi har lyssnat.

du ser sjön nu sjunka in och du vet att sjön är allandnings strömmar, du vet att sjöliven är nu stjärnor planeter allt det det kom ifrån vilket det är, fiskarna kanske är fåglar; vad spelar det egentligen för roll . jovisst spelar det en roll – det jag menar är; slut ögonen samt smaka livet andas in doften; upplev hur du klingar ut och därmed klingar in.

och kunde jag skåda denna tomhet

samt tjänande stiga in i elden

i utrönande av

viljans

skönhet

så vore jag

trädet

i skogens samklang

i draklundens

harmoniandning

den 21 april 2012

paralyserad i din egen begränsning

barnet frågar

kan jag blåsa undan molnen

vinden kan säger den gamla

funderar

ja, du kan blåsa undan molnen

inom sig lever; vi är endast paralyserade av vår egen begränsning

du kan ej pressa fram orden

det för länge spända drabbas – ej straff -  av mjölksyra

du kan ej pressa fram orden

du måste invänta den stora tystnaden

innan ytan krusas av den lätta vindbrisen

då

flödar

orden

därigenom kan du ej drabbas av skrivkramp av annat än att du söker pressa fram orden

se växten

vattnar du för mycket, gödslar du för mycket vissnar den – se bilden av en ostsufflé vilken sjunker samman

ja – det är sant växten kan även torka ut

barnet åker kana

rutschkana – vilken kana ser jag; jag ser ett slags rör sammansatt av delar etapper

barnet åker rutschkana in i livet

i svindlande fart

så kan det kännas

ungefärligen kan upplevelsen vara att du vandrar på isen och halkar omkull

utan din medverkan

nåväl helt vetenskapligt sker barnets inträde mer genom sammandragningar sägs det

så uttalas orden

genom luftströmmens sammandragningar

struphuvudets

talorganens rörelser upprepar förlossningen.

Barnet stiger in i en kropp – sammandrages i en kropp

Den åldrige stiger ur kroppen

skeppet

båten

far tyget

ligger i hamnen

lassas med handelsvaror

hand

leds

var

or

varor surras

balanseras för lossningen av linor

trossar

senor

muskelfästen

ankaret dras upp

fogtappen, livmoderstappen lossas

löses

skeppet båten

far

tyget

följer tidvattensströmmen ut eller in

far

tyget seglar

tyget

far

livsväven beger sig ut eller in

barnet är lärjunge i sin mästare

mästaren mästarinnan lever i hjärtat

det är sant – du ser en knyppeldyna

barnet är den mjuka upphöjningen

mästaren mästarinnan är den vilken håller i knyppeldockorna

trådarna föres in i mönster

hålspetsar

nät

undersköna nät

vilka är dockorna

dockorna är de förbundna till barnets liv – själens liv

skepp kan ligga i dockor

så vandrar vi med alla åldrar i oss

den 20 april 2012

vad är det som

vad är det vilket säger dig att mjölnaren mal sädeskornen

kanske sädeskornen mal mjölet

kanske mal mjölnaren stenkornen

varför blir det stenar i njurar

kalkavlagringar

varför blir det stenar i gallgångar

kalkavlagringar

vad håller åter

vad slammar igen

vad ger obalans istället för o balans

kanske mal mjölnaren stenkorn

kvarnstenen är till utseendet jättelika brödkakor

de sådde frön

marker tog emot gåvorna

säden spirade

de skördade säden i lovsångshymner

de bar hem säden

maldes till mjöl

bakades till bröd

dessa brödkakor hängdes ofta ovan spisen; eldspisen på pinne; rundstav till torkan

kvarnstenen är till utseendet jättelika brödkakor

och vad är att mala kornkross, stenkross

kross är grövre än mjöl

finmalet är siktbarare än grovmalet

är läsaren en mjölnare vilken mal orden till själssubstans

vad är allt detta

och detta allt är vad

stenen mognar i solens glöd

vad är mognad

allt detta är jämförelser

allt detta vilar på jämförelsegrund

de grunden är ofta ej vilsamma, ger förvirring samt erfordrar

ständig avstämning

för att ej förlora fotfästet helt och hållet

krossade förhoppningar

vad är då hoppet

förhoppningen

är det kornet

eller det släta mjölet

varför används jämförelser

kanske på grund av att begreppen ej har smakats

njutits in

smälts i den rytm blodet strömmar

kanske begreppen ej har syresatts i alveolernas riken

kanske de ej renats i njurarna

ej givits eld i gallan

kanske planeternas strömmar ej tillåtits inträde

på grund av att: så här är det och inte… så säger ofta vuxna.

barnet ges ej tillfälle att idissla maten begreppen

därmed blir dessa en cementartad massa

barnet inmundigar sig begreppen

begreppen är en form av att förena rörelsen med tanken

i harmoniflöde

det sker genom levande ord

genom lek

genom efterhärmning

barnet är världen

det lilla barnet

minns så att detta barn är du alltid

allestädes närvarande

den åldrige

vandrar in i upplösning

vari åter rörelsen samt begreppen blir tvenne

den åldrige fokuserar i rörelsen

därav det långsamma; sengångarens rörelse

den åldrige tänker ej medelålderstankar ungdomstankar

den åldrige är världen

inandas världen

och det sker

just genom kroppens sakta så kallade avstannande

det är den sanna spegeln

o - åringen samt 100- åringen

det är ej en jämförelse

jämförelsen behövd endast där den totala osäkerheten finns

där den ständiga bevisningen är behövlig

behövlig för att den osäkre ej skall ramla av vilopinnen

arapinnen – människor gör sådana till aror – papegojor

och begrepp vilka ej smälts är upprepningar av inlärningsprocessen

så kallade fekaliebollar

den jagade flyr

från de vilka är efter dem

eller det vilket är efter dem

den jagade är förföljd

följden

av

fullföljd

fullföljdshänvisning

är den vilken jagar efter eller är jägaren; känslan av tidspressen

varför flyr du efter

är du verkligen förföljd

och är detta efter ett rovdjur eller en spinnande katt

det kanske är bättre att fly det vilket jagar dig

det vill säga ej i negativ bemärkelse fly.

var en flyende vind

vinden flyr ej bort från

vänder ej ryggen till

och gör den så, säger vinden; vänta låt mig smaka doften

fångar du rörelsen

sinar den; dör rörelsen

rörelsen i sig kan du ej äta

varken den rörelse du fysiskt utför eller den själsliga rörelsen

rörelsen kan du följa

du kan stanna dina springsteg bort från samt lyssna till efter vilket är fram

dödar du detta vilket jagar dig utan att se, ger detta dig mardrömmar

mardrömmar ur tankens malkvarn

lev med dessa strofer

egentligen är ju allt detta frågor

frågeställningar

väl värda att leva med

smälta in

vilka är stroferna

de är ej påståenden

ej jämförelser

de är i exakt samma hand

vägen hem

ödesberg

dödens berg

vem är jägaren

vem flyr du från

du flyr undan djuren; djuriska begär

ty om dessa fångar dig

fångar oss ”måste” vi döda dem och det är onödigt ty dessa går ej att äta